ARCANA Frågor & Svar  
 kapitel 4

Malmölogen (nr 16-20)

Här kan du läsa om en del frågor som ställts till vår hemsida eller vår bloggsida under 2010-2012. Vi har gjort ett urval av de mest intressanta frågorna angående den teosofiska filosofin. Svaren som ges har förmedlats av undertecknad som ensam är ansvariga för svaren. Svaren är baserade på Helena Blavatskys teosofiska förmedling. Dessa frågor och svar är också tillgängliga från vår BloggOnline: http://teosofiskakompanietsljudblogg.blogspot.com


© 2010 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Dorje1.gif (4461 bytes)

|länk till HUVUDINDEX (här finns alla frågor samlade)

 

FRÅGA 16. DEN OCKULTA SPIRALTRAPPAN (Inskickad den 20 april 2010) 

Hej ULT!

Jag läste att du skrev att Anden tillsammans med Buddhi bildar Monaden är lika med ANDE-SJÄLEN men det blev tydligare när det är skrivet som du har gjort i detta svar. Men jag har ändå en fråga till för att förstå uppdelningen som Teosofin gör. ATMA-BUDDI = ANDE-SJÄLEN och i den ingår ATMA-BUDDHI-MANAS och så vidare. MANAS=tankeprincip finns i högre och lägre jaget. Viljan finns på Högre och lägre plan och har samband med karma. Rätta mig om jag har förstått fel. Allt som jag nu har skrivet är gjort utan att titta i facit. Jag håller på att justera mina inre bilder.

Din vän Kerstin

-----------------------------------------------------------------------------


SVAR. 

Hej Kerstin! 

Här kommer en kort förklaring igen, sett från ett annat perspektiv. ATMA kan ses som den Universella aspekten, BUDDHI som den Kosmiska aspekten, MANAS som den Individuella aspekten och Kama-Manas som den Personliga aspekten.

Vi har MANAS, tankeprincipen som blir två eller dualistisk så snart det sker en inkarnation på jorden. Monadens pilgrimsresa, som vi alla gör, går genom de sju olika rikena, och ända fram till människoriket så sker denna utveckling automatisk, därefter uppnår vi stadiet som kallas för tändandet av Manas-lågan, och först då inträffar det som skiljer människan från djuret, det vill säga den fria viljan träder i kraft och vi blir ansvariga för våra handlingar och vi börjar alstra karma, orsak och verkan, som i sin tur reglerar vår reinkarnationsprocess ända fram tills vi förenat Högre och Lägre Manas till ett…

Detta är vår vandring upp för den ockulta spiraltrappan, steg för steg mot sjunde våningen, som är det Gudomligs Boning.

Din vän

Björn-Peter Bernin

 __________________________________________________________    

FRÅGA 17. DRÖMLEKTIONER (Inskickad den 20 april 2010) 

Hej!

Just nu känns det som jag vill dela med mig av en bild från nattdrömmarna. Det är ca 20 år sedan som jag hade denna bild med från en av nattens drömmar.

Drömmen: Jag såg mig själv gå på en bro, det var mörkt, jag kom fram till ett rum, där det fanns telefoner. Jag tänkte - Här får jag stanna tills det blir ljusare, längre fram på bron såg jag en enormt stor sten. Jag tänkte - Den ska jag klara av.

När jag sedan vaknade förstod jag att stenen var ett hinder som jag längre fram skulle stöta på men som jag i alla fall trodde mig klara av.

Frågan som jag fortfarande inte har löst är Vad symboliserar stenen? Är det dom jordiska prövningar som vi alla stöter på som symboliseras av stenen? Finns det kanske mer i symbolen ”Stenen”? Ytterligare en tolkning som på den senaste tiden dykt upp – Är bron i drömmen ANTASKARANA och STENEN hinder på vägen innan det går att gå vidare eller bygga vidare och är det så att materialet i STENEN ska användas för det fortsatta byggandet av ASTRALKROPPEN?  

Hälsningar K.R.

-----------------------------------------------------------------------------

SVAR.

Hej K.R.

Att drömma är ett fantastiskt sätt att få kontakt med sitt inre. Inom teosofiska kretsar säger man att det är genom drömmar som de första ”Invigningarna” kommer. Din dröm är ganska tydlig.

Du är på väg över en bro, alltså på väg mot något nytt, det är mörkt, alltså på väg mot något okänt. Du kommer till ett rum med telefoner, som kan symbolisera kommunikation, att kontakta något nytt på ”andra sidan”. Med den andra sidan menar jag visdom och kärlek. På bron finns en sten, symbolen för dina hinder, som du säger du SKA klara av. Det fanns inte många stenar, bara en. Det kan betyda att du måste klara av det fysiska livet, göra upp med det, innan du kommer in på den andliga vägen.

Med den teosofiska kunskap du besitter idag kan du mycket riktigt se BRON, TRAPPAN som symboliserar din VÄG, STIG som du måste gå på, för att komma vidare.

William Q Judge skriver is sin artikel: Vad innebär den dagliga initieringen? :

”Det förmodas av några att invigningar alltid är och i varje enskilt fall innebär ett bestämt och högtidligt tillfälle inför vilket kandidaten blir förberedd och påmind om i förväg. Medan det finns några invigningar som omfattas av sådana högtidliga ceremonier som dessa, är den dagliga invigningen – utan vars framgång ingen aspirant någonsin kan få tillfälle att försöka genomgå högre invigningar – något som kommer lärjungen till mötes nästan vid varje ögonblick.

Vi möter den genom våra relationer med våra medmänniskor samt i de verkningar som alla våra levnadsförhållanden utövar på oss. Om vi misslyckas med detta, kommer vi aldrig till den punkt där högre invigningar erbjuds oss. Om vi inte kan bära ett tillfälligt nederlag, eller om vi blir överraskade av ett hastigt framkastat ord som sårar vår egenkärlek, eller om vi ger efter för lusten att med hårdhet döma andra, eller om vi inte vill inse och erkänna våra mest iögonfallande fel, då bygger vi inte upp den kunskap och styrka som ovillkorligen krävs av var och en som vill bli en mästare över naturen.

I varje människas liv finns det något som kallas valets stund, men denna stund inträffar inte på någon särskild fastställd dag.

Den utgör totalsumman av alla dagar; och den kan skjutas upp till dödsdagen och då står det inte längre i vår makt att utnyttja den; eftersom valet har bestämts av samtliga våra tankar och gärningar under livstiden. Vi har själva, just vid den tidpunkten, skapat oss det slags liv, kropp, omgivningar och tendenser som bäst kommer att utforma vår karma. Detta är en sak som är högtidlig nog, och en sak som gör att den ”dagliga invigningen” blir av allra största betydelse för varje allvarlig studerande. Men allt detta har sagts många gånger förut och det är beklagligt att studerande fortfarande nonchalerar de goda råd de får.

Tror ni att en Mästare skulle låta er gå igenom något sällsamt prov om Han antog er som lärjunge? Nej, det skulle Han inte, utan Han skulle helt enkelt låta ert livs små händelser ha sin gång, och resultatet fick avgöra vilken ställning, som med rätta skulle bli er. Det må vara en barnskola, men det krävs en man för att klara av den.”

Vad innebär den dagliga Invigningen av WQJ:

http://www.teosofiskakompaniet.net/VadInnebarDenDagligaInvigningen.htm

Din vän
Björn-Peter Bernin

 __________________________________________________________     

FRÅGA 18. LIVETS SPRUDLANDE KRAFTKÄLLA eller FONTÄN (Inskickad den 21 april 2010) 

LIVETS SPRUDLANDE kraftkälla eller FONTÄN skriver du i slutordet på ditt förra brev. Då kommer en fråga här: Är vi inte alla förbundna och dricker ur denna kraftkälla? Om inte är det skillnad på denna Källa och Livskraften. Källan som jag har förstått har många namn. Uttryck som att droppen förenas med Havet och Brunnens livgivande vatten och ytterligare en egen symbol som jag har fått till mig ” en man som har varit med mig i evighet ger mig vatten att dricka från den klara sjön”. Eller är detta en uppdelning från olika plan, de sju plan som Teosofins lära pratar om? Jag ser det som att allt utgår från Den Stora Anden och med denna är vi alltid förenade. På något sätt anar jag att vi pratar om samma sak men med lite olika terminologi. Men skulle du vilja bekräfta och kanske förtydliga? 

Mvh Kerstin 

----------------------------------------------------------------------------- 

SVAR:

 Hej Kerstin!

Tack för ditt intressanta brev. Du undrar om vi alla är förbundna och dricker ur LIVETS SPRUDLANDE KRAFTKÄLLA eller FONTÄN. Ja, vi är alla förenade på ett djupare plan, men detta är omedvetet. Meningen är att vi ska bli fullständigt medvetna om detta förbund.

Livets Vatten, Havet, Oceanen, Livskraften är ju alla namn på JIVATMA, Livets Källa. Vi lever simultant eller holistiskt på sju olika kosmiska plan som består av olika grader av substans, olika steg som motsvarar våra element. Vattnet har luft, ånga, vatten och is, som är de fyra subplan som varje plan är indelat i – och så är det i det oändliga. Livskraft inom Livskraft. Sjutal inom Sjutal. Du är som jag sagt innan, väldigt intuitiv och fortsätter du på det här sättet så kommer du ganska snart att förstå det mesta inom teosofins filosofi.

Helena Blavatsky skriver i sin artikel Är teosofin en Religion?:

Varje teosof kan således, medan han håller sig till en teori om Gudomligheten, som inte har uppenbarelse utan en självegen inspiration som sin bas, acceptera vilken som helst av ovan angivna definitioner eller tillhöra vilken som helst av dessa religioner, och ändå noggrant förbli inom teosofins gränser. Ty den senare är tron på Gudomligheten, såsom ALLTET, källan för all existens, det oändliga som inte kan bli vare sig fattat eller känt – Det som endast universum kan uppenbara, eller, som några föredrar det, Honom, och sålunda givande det ett kön och antropomorfisera det, vilket är blasfemi. Teosofin tar avstånd från den här sortens grova materialisering. Den föredrar att tro att Guds Ande, tillbakadragen i evigheten och innesluten i sig själv, varken brukar sin vilja eller skapar.

Purusha

Den är endast en Stråle ur det oändliga ljuset som har sprungit ur det Stora Centret – en Stråle som skapar allt synligt och osynligt och som i sig rymmer den alstrande och befruktande kraften som i sin tur skapar det som grekerna kallade för Makrokosmos, kabbalisterna kallade Tikkun eller Adam Kadmon – den arketypiska mannen, och arierna kallade Purusha, den manifesterade Brahm eller den Gudomliga Mannen.

Teosofin tror också på anastasis eller ett liv efter detta, och på transmigration (själens utveckling) eller själsliga processer [1] som kan definieras och förklaras utifrån strikt filosofiska principer, och detta enbart genom att göra en distinktion mellan Vedaböckernas Paramatma (den transcendenta, högsta själen) och vedantinernas Jivatma (den djuriska eller medvetna själen).

Vänligen Björn-Peter Bernin

__________________________________________________________      

FRÅGA 19. DE SJU GLOBERNA (Inskickad den 21 april 2010)

Hej!

”Vad Martinus egentligen menar med Kosmiskt Medvetande är inte helt tydligt för mig. Inom teosofin använder vi inte denna term speciellt ofta. Vi talar om sju olika kosmiska plan. Vilket av dessa plan Martinus menar han är kosmiskt medveten om vet jag inte. Så det är inte alls lätt att göra en jämförelse även om några har försökt göra detta mellan teosofin och Martinus kosmologi.” Dina ord från förra brevet.

Jag uppfattar att Martinus menar att han förenat lägre Jag med högre Jag. Han använder också uttrycket ”Den stora invigningen”. Samma sak som Jesus sade med orden Jag är i Fadern och Fadern är i mig. Det skrivs också i Bibeln att man måste bli född på nytt och jag tror att jag minns rätt att Martinus använder uttrycket ”Den stora födelsen” och att detta innebär att bli Kosmiskt medveten.

När jag nu läst lite Teosofi och fått svar ifrån dig förstår jag att Teosofin menar att vi kan gå ytterligare och att det vita ljuset finns på ytterligare högre plan som du har skrivit till mig med orden ”De tre nivåerna av vitt ljus korresponderar med de tre Arupa planen. Sammantaget finns det sju Kosmiska plan, Tre Arupa plan och fyra Rupa plan som hela tillvaron indelas i”.

Jag uppfattar att Martinus menar att han är Kosmiskt medveten på ett av de tre Arupa planen och detsamma gällde för Jesus men att Teosofin anser att det finns ytterligare två plan att bli invigd i.

Din vän Kerstin

-----------------------------------------------------------------------------
 

SVAR.

Hej Kerstin

Det är alltid lika spännande att få dina frågor. I detta fall kan vi säga att EXISTENSEN i huvudsak utspelar sig på de fyra lägre planen av de sju kosmiska planen. Och det är också på de lägre fyra som de sju olika globerna finns placerade. ”De sju” globerna ligger fördelade på de fyra lägre kosmiska planen. 

(se även i Den Hemliga Läran del 1:218, Diagram III.)

 



The Secret Doctrine, 1888, original edition, vol I:200.

__________________________________________________________     

FRÅGA 20. OM ASTRALKROPPAR ELLER DUBBELGÅNGARE (Inskickad den 23 april 2010)

Hej
När jag hade lyssnat på ditt föredrag: ”Månen, silvertråden och Astralkroppen”:
så tror jag att många med mig blir lite förvirrade av begreppet Astralkroppen för jag har läst mycket litteratur där detta begrepp används synonymt med det du i ditt föredrag kallar modellkroppen. Kan du reda ut detta?

”Tacksam lyssnare”

----------------------------------------------------------------------------- 

SVAR.

Hej!

Tack för ditt stora intresse för våra föredrag, dessa finns nu också Online på vår nya blogg. Att lära sig allt om teosofins filosofi på en gång hade varit önskvärt ibland. Vad det gäller ASTRALKROPPEN, så är det en princip i människans sjufaldiga konstitution. En av sju principer enligt Teosofins Ocean av William Q Judge.

Tack för ditt stora intresse för våra föredrag, dessa finns nu också Online på vår nya blogg. Att lära sig allt om teosofins filosofi på en gång hade varit önskvärt ibland. Vad det gäller ASTRALKROPPEN, så är det en princip i människans sjufaldiga konstitution. En av sju principer enligt Teosofins Ocean av William Q Judge. Här liksom i Eko från Orienten och i Teosofisk Resume spelar Astralkroppen en viktig roll i vår utveckning. Helena Blavatsky säger i artikeln Samtal mellan två Utgivare  en hel del om astralkroppar [
HPB_DialogerTvaUtgivareAstralkroppar_2003_.htm]:

Mabel Collins. Det råder stor oklarhet beträffande uppfattningen om de olika slagen av andesyner – som vålnader, gengångare eller andar. Bör vi inte en gång för alla förklara betydelsen av dessa uttryck? Ni säger, att det finns olika typer av ”dubletter” –  vilka är de?

Helena Petrovna Blavatsky. Vår ockulta filosofi lär oss, att det finns tre typer av ”dubletter”, om man använder ordet i sin mest vidsträckta betydelse.

För det första. Människan har sin ”dublett” eller snarare den så kallade skugga kring vilket fostret - den blivande människans – fysiska kropp bildas. Moderns imaginära förmåga eller någon olyckshändelse, som träffar barnet, inverkar också på astralkroppen. Både den astrala och den fysiska kroppen existerar innan medvetandet träder i verksamhet och innan Atma vaknat. Detta inträffar när barnet är sju år gammalt, och därmed inträder den ansvarighet, som är förbunden med en medvetet förnimmande varelse. Denna ”dublett” föds med människan, dör med henne och kan aldrig avlägsna sig långt från kroppen under livet, och även om den överlever denna, upplöser den sig samtidigt [pari passu] med den döda kroppen. Det är den som tidvis under vissa atmosfäriska förhållanden, syns över gravar likt en lysande bild av den avlidna människan. Sett från den fysiska sidan är den under livstiden människans vitala ”dublett” och efter döden utgörs den endast av gaser, som utdunstar från den i förvandling stadda kroppen. Men till sitt ursprung och väsen är den någonting mera. Denna ”dublett” är vad vi kommit överens om att kalla linga-sarira, men som jag skulle föreslå att, för större bekvämlighets skull, kalla den ”proteusartade” eller ”plastiska kroppen”.

M.C. Varför proteusartad eller plastisk?

H.P.B. Proteusartad medan den kan anta alla former, såsom t ex i fråga om ”herde-magikerna” vilka folktron kanske inte alldeles utan skäl anklagar för att vara ”varulvar”, samt ”medier i kabinetten”, vilkas egna ”plastiska kroppar” spelar rollen av materialiserade mormödrar och olika typer av ”John King”. I annat fall, varför denna oföränderliga vana hos ”de kära hädangångna änglarna” att inte avlägsna sig mer än en armslängd ifrån mediet, vare sig detta är försatt i trance eller inte? Kom ihåg, jag förnekar inte alls, att ett främmande inflytande kan göra sig gällande vid detta slags fenomen; men jag påstår, att en främmande inblandning är sällsynt och att den materialiserade formen alltid tillhör mediets astrala eller proteusartade kropp.


M.C. Hur skapas denna astrala kropp?

H.P.B. Den skapas inte, utan v
äxer, såsom jag sagt er, samtidigt med människan och existerar i det rudimentära tillståndet redan innan barnet föds.

M.C. Och vad säger ni om den andra typen av ”dubletter”?

H.P.B. Den andra typen är ”tanke-kroppen” eller snarare ”drömkroppen”, känd bland ockultisterna som Mayavi-rupa eller ”illusionskroppen”. Under livstiden är denna gestalt, bärare av såväl tankar som animala passioner och begär, vilka den på en och samma gång drar till sig från det lägsta jordiska manas (medvetandet) och från kama, begärselementet. Den är dual till sin potentialitet och bildar efter döden vad som i Orienten kallas bhuta eller Kama-rupa, men som är mera känt för teosofer som ”spöket”.

M.C. Och den tredje typen?

H.P.B. Den tredje typen är det verkliga Jaget, som i  Orienten har en benämning, som betyder ”kausal- eller orsakskroppen”, men som i skolorna på andra sidan Himalaya alltid kallas den ”karmiska kroppen”, vilket är sak samma. Ty karma eller verksamhet är den orsak som alstrar ständiga återfödelser eller ”reinkarnationer”. Den är inte sak samma som monaden, inte heller Manas i egentlig mening; men den är på ett visst sätt oupplösligt förenad med monaden och manas i devachan.

M.C. Det finns alltså tre typer av ”dubletter”?


H.P.B. Om ni kan kalla kristendomens och andra lärors treenigheter för ”tre Gudar”, då finns det också tre ”dubletter”. Men i verkligheten finns det endast en under tre aspekter eller faser: Den mest materiella aspekten försvinner med kroppen, den mellersta överlever både som ett självständigt, men tillfälligt väsen i skuggornas land, och den tredje är odödlig genom hela manvantaran, såvida den inte dessförinnan upphört genom att ingå i nirvana.

M.C. Men kommer vi inte att bli tillfrågade vad det är för skillnad mellan Mayavi- och Kama-rupa eller som ni vill kalla dem: ”drömkroppen” och ”spöket”?

H.P.B. Högst sannolikt; och vi vill som svar lägga till vad som redan blivit sagt, att Mayavi-rupans eller ”illusionskroppens” ”tankeförmåga” eller aspekt efter döden helt och hållet uppgår i den kausala kroppen eller det medvetna tänkande JAGET. De animala beståndsdelarna eller begärets förmåga hos ”drömkroppen” absorberar efter döden allt vad denna samlat under livet (genom sitt omättliga begär att leva) – dvs. hela den astrala livskraften såväl som alla intryck av dess materiella handlingar och tankar medan den levde i besittning av kroppen – och bildar sålunda ”spöket” eller Kama-rupa. Våra teosofer vet ganska väl, att det Högre Manas efter döden förenar sig med monaden och ingår i devachan, medan dräggen av det Lägre Manas eller det animala förståndet, bildar spöket. Detta är i besittning av liv; men har knappast något medvetande, förutom så att säga genom ombud, då det dras in i den magnetiska strömmen som utgår från mediet.

M.C. Är detta allt som kan sägas om ämnet?

H.P.B. För närvarande kan detta var nog med metafysik, tror jag. Låt oss hålla oss till ”dubletten” i dess jordiska fas. Vad vill ni veta?

M.C. I alla världens länder tror man mer eller mindre på ”dubletter” eller dubbelgångare. Den enklaste formen därav är uppenbarelsen av en människas vålnad för hennes käraste vän i dödsögonblicket eller strax efter döden. Är denna uppenbarelse Mayavi-rupa?

H.P.B. Ja, eftersom den alstrats genom den döende personens tanke.

M.C. Är den omedveten?

H.P.B. Den är omedveten så tillvida att den döende personen i allmänhet inte vet att han utsänder den; inte heller är han medveten om att han på så vis visar sig. Vad som inträffar är detta. Om han i dödsögonblicket tänker mycket intensivt på den person han antingen högt älskar eller är mycket angelägen om att träffa, kan han visa sig för denna. Tanken blir objektiv; och då en persons ”dublett” eller skugga inte är någonting annat än en trogen avbild av honom själv, återger den likt bilden i en spegel, vad personen gör till och med i tankarna. Därför visar sig vålnaderna vid sådana tillfällen ofta i de kläder deras ägare bar vid det särskilda ögonblicket, och gestalten återger till och med uttrycket i den döende personens ansikte. Om en badande persons vålnad uppenbarade sig, skulle han visa sig nedsänkt i vatten; likaså när en person, som drunknat, uppenbarar sig för en vän, visar sig bilden drypande av vatten. Orsaken till denna uppenbarelse kan även vara omvänd; dvs. att den döende antingen tänker eller inte alls tänker på den särskilda person, för vilken hans bild uppenbarar sig, men då är det den senare som är ”sensitiv”, dvs. mottaglig för dylika intryck. Eller kanske han hyser en stark känsla av sympati eller hat i fysiskt eller psykiskt avseende för den individ, vars vålnad sålunda framkallas; och i detta fall skapas spöksynen av och beror på tankens styrka. Vad som då inträffar är detta: Låt oss kalla den döende A och den som ser vålnaden B. Denne senare har på grund av kärlek, hat eller fruktan A:s bild så djupt inpräglad i sitt psykiska minne, att en verklig magnetisk attraktion och repulsion existerar mellan dem båda, antingen någon av dem vet och känner det eller inte. När A dör, blir det sjätte sinnet eller den psykisk-andliga intelligensen hos B:s inre människa medveten om den stora förändringen med A och underrättar genast B:s fysiska sinnen genom att inför hans öga avteckna A:s gestalt, sådan den var i det ögonblick den stora förändringen skedde. Likaså när den döende längtar att se en person – hans tanke telegraferar då till vännen, medvetet eller omedvetet, längs sympatins linje och blir objektiv. Detta är vad Sällskapet för ”spökisk” forskning [syftar på det engelska ”Sällskapet för psykisk forskning”. – Övers. anm.] skulle ge det pompösa men inte desto mindre mycket oklara namnet telepatisk stöt.

M.C. Detta gäller om den enklaste formen av ”dublettens” framträdande. Men vad ska man säga om sådana fall, där ”dubletten” gör något, som rent av strider mot personens känsla och önskan?

H.P.B. Detta är omöjligt. Vålnaden kan inte handla om inte grundtonen anslås i den personens hjärna som ”dubletten” tillhör, denne må nu vara nyligen död eller levande, vid dålig eller god hälsa. Om han blott dröjde vid tanken en sekund, lång nog för att ge den form, innan han övergick till andra tankebilder, är denna enda sekund lika tillräcklig för objektiviseringen av hans personlighet på de astrala vågorna, som den är för att åstadkomma avtryck av ert ansikte på en kameraplåt. Ingenting kan då hindra att de krafter som omger er lägger beslag på er gestalt – liksom ett avfallet torrt löv uppfångas och bortförs av en vindpust – varvid denna form kan förvandlas till en karikatyr, som förvrider er tanke.

M.C. Antag att ”dubletten” uttrycker i verkliga ord en tanke, oförenlig med personen, och uttrycker den för en vän, som är långt borta - låt oss säga på en annan kontinent. Jag känner till sådana fall.

H.P.B. Det har inträffat, att den av tanken skapade bilden uppfångats och begagnats av ett ”skal”, alldeles som fallet är i seansrum, när avbilderna av döda personer - vars bilder kanske omedvetet kvarstår i de närvarandes minne eller till och med i deras auror - uppfångas av elementaler eller elementarskuggor och görs objektiva för auditoriet och dessa kan till och med drivas att handla på befallning av den starkaste bland de många olika viljorna i rummet. I ett sådant fall som det ni nämnde, måste det dessutom existera en sambandslänk – en telegrafisk linje – mellan de båda personerna, en själssympati i någon punkt, och på denna linje meddelar sig tanken ögonblickligen. Naturligtvis måste det i varje fall finnas något kraftigt skäl, varför denna speciella tanke tar den riktningen; den måste på något sätt stå i förbindelse med den andra personen. I annat fall skulle sådana uppenbarelser utgöra vanliga alldagliga händelser.

M.C. Detta verkar ganska enkelt. Varför inträffar de då endast med exceptionella personer?

H.P.B. Därför att den imaginära plastiska förmågan är mycket starkare hos vissa personer än hos andra. Medvetandet (Manas) är dualt till sin potentialitet: fysisk och metafysisk. Den högre delen är förbunden med den andliga själen eller buddhi, den lägre med den animala själen, kama-principen. Det finns personer som aldrig tänker det ringaste med sin högre själsliga fattningsförmåga: men de som gör det tillhör minoriteten och står sålunda på ett visst sätt bortom om inte över genomsnittsmänniskan. Dessa tänker även i fråga om vanliga ting på detta högre plan. Personens karaktäristiska drag bestämmer inom vilken ”princip” tänkandet försiggår, detta gör också själsförmågorna från ett föregående liv och ibland även den fysiska ärftligheten. Det är därför det är så synnerligen svårt för en materialist - hos vilken den metafysiska delen av hjärnan är nästan bortvissnad - att höja sig över, eller för en av naturen andligt begåvad individ att sänka sig ned till det prosaiska, alldagliga tankeplanet. Härpå beror också till en stor del det optimistiska eller pessimistiska åskådningssättet.

M.C. Men vanan att tänka med det högre medvetandet kan utvecklas – annars skulle det inte finnas något hopp för personer, som söker förbättra sitt liv och höja sig eller hur? Och att detta är möjligt måste vara sant, annars skulle det ju inte finnas något hopp för världen.

H.P.B. Förvisso kan denna vana utvecklas genom fast beslutsamhet och stor självförsakelse, dock endast med stor svårighet. Men det är jämförelsevis lätt för dem som är födda med denna gåva. Hur kommer det sig att en person kan finna poesi i ett kålhuvud eller i en sugga med sina kultingar, medan en annan ser det mest upphöjda ting endast från deras lägsta och mest materiella sida, och skrattar åt ”sfärernas musik” samt förlöjligar de mest sublima tankar och filosofiska system? Skillnaden beror helt enkelt på medvetandets förmåga att tänka på det högre eller lägre planet, medan den astrala (i den betydelsen Saint Martin ger ordet) eller med den fysiska hjärnan. Stora intellektuella förmågor utgör ofta inte något bevis på, utan snarare ett hinder för andliga och sanna begrepp – därom vittnar de flesta av de stora vetenskapsmännen. Vi måste snarare beklaga än klandra dem
.

M.C. Men hur kommer det sig, att en person som t
änker på det högre planet, frambringar mer fullkomliga och objektiva former genom sin tanke?

H.P.B. Inte nödvändigtvis enbart en sådan person utan alla de som i allmänhet är sensitiva. Den som är begåvad med denna förmåga att även tänka på de mest obetydliga saker från det högre tankeplanet har i kraft av denna behärskade talang, en plastisk formbildande förmåga så att säga i själva sin imaginära kraft. Vad än en sådan person tänker på, är hans tanke så mycket intensivare än en annan vanlig persons tanke, att den just genom denna styrka erhåller en skapande kraft. Vetenskapen har konstaterat det faktiska förhållandet, att tanken är en kraft. Denna kraft, försatt i verksamhet, förändrar atomernas läge i vår omgivande astrala atmosfär. Som jag redan sagt er, har tankens strålar samma potentiella förmåga att frambringa former i den astrala atmosfären som strålarna har med hänsyn till en lins. Varje tanke, som sålunda med kraft utgår ur hjärnan, skapar med eller mot någons vilja [nolens volens] en gestalt.

M.C. Är denna gestalt helt och hållet omedveten?

H.P.B. Fullkomligt omedveten såvida den inte är en skapelse av en adept, som har en bestämd avsikt med att ge den medvetande, eller rättare sagt utrusta den med så stor kvantitet av hans egen vilja och intelligens som erfordras för att den ska uppenbara sig som medveten då den sänds iväg. Kännedom om detta borde mana oss till större försiktighet med avseende på våra tankar.

Man måste komma ihåg den stora skillnad, som råder mellan adepten och en vanlig människa. Adepten kan efter behag använda sin Mayavi-rupa, en vanlig människa kan det inte, utom i ytterst sällsynta fall. Den kallas Mayavi-rupan, därför att den är en illusionsform skapad för det särskilda tillfället och försedd med precis så mycket av adeptens medvetande, att den kan genomföra sitt syfte. Den vanliga människan skapar enbart en tankebild, vars egenskaper och krafter för tillfället är henne fullkomligt obekanta.

M.C. Man kan då säga, att en adepts gestalt, som visar sig på avstånd från hans kropp, som till exempel Ram Lal i berättelsen Mr Isaacs, är helt enkelt en bild?

H.P.B. Alldeles. Den är en vandrande tanke.

M.C. En adept kan sålunda visa sig på flera ställen samtidigt?

H.P.B. Ja, alldeles som Apollonius från Tyana, som sågs på två ställen på samma gång, medan hans kropp befann sig i Rom. Men det är klart, att inte allt av ens den astrala adepten är närvarande i varje av hans uppenbarelser.

M.C. Det är således högst nödvändigt för en person med någon grad av imaginär kraft och psykisk förmåga att vara uppmärksam på sina tankar?

H.P.B. Helt klart, för varje tanke har en form, som lånar utseende från just den människa som varit sammankopplad med den handling han tänkte på. Hur skulle i annat fall de klärvojanta i er aura kunna se ert förflutna och närvarande? Vad de ser är ett rörligt panorama av er själv, representerad i successiva handlingar genom era tankar. Ni har frågat mig, om vi blir straffade för våra tankar. Inte för alla, ty somliga är dödfödda; men för andra, de som vi kallar ”tysta”, men potentiella tankar - ja. Ty tag ett extremt fall, som när en person är så full av ondska, att han önskar en annans död. Såvida den illvillige inte är en dugpa, en hög adept i svart magi, i vars fall karman fördröjs, så faller en sådan önskan endast tillbaka på sin upphovsman.

M.C. Men antag att den som hyser den onda önskningen, är begåvad med en mycket stark vilja, utan att vara en dugpa, skulle han då kunna genomdriva den andres död?

H.P.B. Endast om den illvilliga personen har det onda ögat, vilket helt enkelt betyder, att han är i besittning av en utomordentligt stor plastisk imaginär förmåga, som verkar ofrivilligt och på så sätt omedvetet används till skadligt bruk. Ty vari ligger kraften i det ”onda ögat”? Helt enkelt i en stor formbildande förmåga hos tanken, så stor att den framkallar en ström, fylld med möjligheten till alla slags motgångar, och olycksfall, vars möjlighet inympas på eller fäster sig vid varje person, som kommer inom dess verkningskrets. En jettatore (en med det onda ögat) behöver inte ha stor fantasi eller hysa onda avsikter eller önskningar. Han kan helt enkelt vara en person, som av naturen älskar att bevittna eller läsa om uppskakande scener, såsom mord, avrättningar, olyckshändelser och dylikt. Han behöver inte ens tänka på något sådant i det ögonblick hans öga träffar det blivande offret. Men strömmarna har alstrats och finns i hans visuella stråle, färdig att träda i verksamhet i samma ögonblick som de träffar en lämplig jordmån, likt ett sädeskorn, som faller vid vägen och är färdigt att spira vid första tillfälle.

M.C. Men hur
är det med de tankar vi kallar ”tysta”? Återverkar sådana önskningar eller tankar på sin upphovsman?

H.P.B. Ja; på samma sätt som en boll, som inte tränger in i ett föremål, utan studsar tillbaka på den som kastat bollen. Detta händer även med vissa dugpas eller svartkonstnärer, som inte är starka nog eller inte fogar sig efter reglerna - ty även de är underkastade regler, som de måste lyda – men detta gäller inte dem som är regelrätta, fullt utvecklade ”svarta magiker”; ty dessa har makt att utföra vad de önskar.


M.C. När ni talar om regler, vill jag avsluta detta samtal med att fråga er om något, som var och en behöver veta, som har något intresse för ockultism. Vad som huvudsakligen och framför allt bör iakttagas av dem som har dessa krafter och önskar rätt behärska dem - som i själva verket vill beträda ockultismens område?

H.P.B. Det första och viktigaste steget inom ockultismen är att lära sig anpassa sina tankar och föreställningar efter sin plastiska förmåga.

M.C. Varför är detta så viktigt?

H.P.B. Medan man i annat fall skapar ting, genom vilka man kan skapa sig dålig karma. Ingen bör beträda ockultismens område, eller ens nalkas det, förrän man är fullkomligt bekant med sina egna förmågor och förstår att avpassa dem efter sina handlingar. Och detta kan man endast lära sig genom att grundligt studera den ockulta filosofin, innan man övergår till den praktiska träningen. I annat fall, lika visst som ödet – KOMMER MAN ATT FÖRFALLA TILL SVART MAGI.


Björn-Peter Bernin

__________________________________________________

Sammanställd den 5 november 2010
United Lodge of Theosophists
Malmölogen


______________________________________


 
| 
till Helena Blavatsky  Online
| till William Q Judge Online  | till Robert Crosbie Online |  till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

 

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23