yantra1.gif (2187 bytes)

EKO FRÅN ORIENTEN

EN ALLMÄN FRAMSTÄLLNING AV DE TEOSOFISKA LÄRORNA

Kapitel  20
[Paulus talade om kropp, själ och ande. Det blev teosofernas uppgift att ännu en gång göra tänkande människor uppmärksamma på den österländska indelningen av människans konstitution, för utan en klar förståelse av denna blir hennes tillstånd före och efter döden obegripliga. Paulus indelning är trefaldig, den hinduiska sjufaldig. Kroppen, det grova redskapet. Livskraften eller Prana. Astralkroppen eller Linga Sharira. Astral Själen eller Kama-Rupa. Mänskliga Själen eller Manas. Andliga Själen eller Buddhi.]

av
WILLIAM Q JUDGE

© 2000 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)

Kapitel  20
Människans konstituition...

Det är alldeles uppenbart för en fördomsfri iakttagare, att präster av olika anledningar avsiktligt undviker att befatta sig med människans sammansatta natur, även om deras stora auktoritet Paulus tydligt hänvisar till den. Han talade om kropp, själ och ande, prästerna, däremot, talar endast om kropp och själ; han tillkännagav, att vi har en andlig kropp, de förhåller sig otydliga när det gäller själens kropp och hänger fast vid en absurd återuppståndelse av det materiella höljet. Det blev teosofernas uppgift att ännu en gång göra tänkande människor uppmärksamma på den österländska indelningen av människans konstitution, för utan en klar förståelse av denna blir hennes tillstånd före och efter döden obegripliga. Paulus indelning är trefaldig, den hinduiska sjufaldig. Paulus indelning är för dem, som nöjer sig med allmänna drag, men inte bryr sig om detaljer. Ande, själ och kropp omfattar emellertid hela den sjufaldiga indelningen, som i sig endast utgör en mer fullständig analys, och det finns många intuitiva tänkare som förmodat, att Paulus kände till den, men på goda grunder behöll den för sig själv.

En undersökning av kroppen visar mer än bara på dess molekylära struktur, för den tydliggör tillvaron av en kraft, ett liv, en makt, som håller den samman och i verksamhet under hela dess naturliga tilvaro. Sinnett som i sin bok De Invigdas Lära försöker förmedla till sina landsmän några av de österländska systemens kunskap kallade denna kraft Prana eller Jiva; andra benämner den emellertid endast Prana, vilket ter sig mer korrekt eftersom den mänskliga aspekten av livskraften är beroende av Prana, eller andning.

Vad Paulus kallar ande kan för våra ändamål anses motsvara innebörden av sanskritordet Atma. Anden ar universell, odelbar och gemensam för alla. Med andra ord, det existerar inte en mångfald av andar, en för varje människa, utan endast en ande, som lyser lika över alla människor och så att säga, grovt uttryckt, finner uttryck hos lika många själar som det finns varelser i världen. I människan har anden ett mer komplett instrument eller samling av redskap att använda sig av. Denna andliga identitet utgör filosofins grund, på vilken hela strukturen vilar. Att däremot individualisera anden och anvisa varje mänsklig varelse en egen ande, avskild från varje annan människas ande, skulle innebära att kullkasta hela den teosofiska filosofin, att upphäva dess etik och tillintetgöra dess syfte.

Om vi därför utgår från Atma – Anden – som innefattar det hela genom att vara dess grund och stöd, så finner vi att hinduerna erbjuder en teori om själens eller den inre människans höljen. Dessa höljen är nödvändiga från den stund evolutionen börjar och synliga ting framträder, så att själens syfte kan uppnås i samverkan med naturen. På detta vis och genom en process, som inte skulle lämpa sig [att beskriva] här, har man kommit fram till en klassificering , med vars hjälp livets och medvetandets yttringar kan förklaras.

De sex redskap, (för att använda sig av Sinnetts terminologi) som används av anden och som utgör Jagets möjligheter att förvärva erfarenhet, är:

Kroppen, det grova redskapet.
Livskraften eller Prana.
Astralkroppen eller Linga Sharira.
Astral Själen eller Kama-Rupa.
Mänskliga Själen eller Manas.
Andliga Själen eller Buddhi.

Linga Sharira behövs som en mer subtil kropp än den grovt fysiska kroppen, eftersom den endast utgörs av trög, inaktiv materie. Kama Rupa utgör begärens och passionernas hölje, Manas kan lämpligen kallas förnuftet, och Buddhi utgör den högsta tankeverksamheten, bortom hjärnan eller förnuftet, det som urskiljer.

Vid kroppens död återvänder Prana till sin kraftkälla. Astralkroppen upplöses efter en längre tidsperiod och återkommer ofta tillsammans med Kama Rupa, där den med hjälp av andra krafter i seansrummet ger sig ut för att vara den avlidne – en ständig lögn och ständigt närvarande fälla. Den mänskliga och den andliga själen ingår i det tillstånd vi förut omtalat som Devachan eller himlen, där vistelsen varar under längre eller kortare tid, i enlighet med de motsvarande energierna alstrade under jordelivet. När dessa börja uttömmas, dras Jaget efterhand tillbaka till jordelivet, där det genom mänsklig fortplantning får en ny kropp, med en annan astralkropp, livskraft och animalisk själ.

Detta är "Återfödelsens Hjul", från vilket ingen människa kan slippa undan, om hon inte eftersträvar sann etik och förvärvar verklig kunskap och sant medvetande medan hon lever i en kropp. Det var för att hejda detta ständigt roterande hjul som Buddha förkunnade sin fullkomliga lag, och det är den sanne teosofens uppgift att hjälpa till att vrida detta stora och strålande "Lagens Hjul" till gagn och helande för alla nationer.

WILLIAM Q JUDGE

Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973

Nästa kapitel (21) kommer bland annat att handla om:

Ormen vördas djupt av hinduen både som symbol och levande varelse.Ormens periodiska skinnömsning gör honom till en god bild av förnyat liv eller reinkarnation. Forna tiders Invigda såg i honom även en bild av astralljuset, som är både djävulskt och gudomligt. Förmodligen finns det inget så intressant inom den teosofiska filosofins område som astralljuset. Hinduerna kallar det Akasha, vilket kan översättas med Aether. Astralljuset är registret över våra tankar och handlingar, jordens stora bildgalleri, där siaren alltid kan iaktta händelserna i det förflutna så väl som i framtiden. Paracelsus talar om det "sideriska ljuset", som sedermera kallades astralt. Alla tiders teosofiska Adepter har haft kännedom om astralplanets underbara egenskaper och vad som verkligen sker med själens höljen. Astralljuset i förening med eteriskt fluidium bildar den astrala skenbild, som Paracelsus talar om. Vad vår värld beträffar, kan man säga, att astralljuset finns överallt och genomtränger allt; att det har en fotografisk förmåga. Astralljuset kan på så sätt fyllas med onda eller goda bilder, och dessa reflekteras i varje människovarelses undermedvetna.

Eko från Orienten

Kapitel 1

Mästarna

Eko från Orienten

Kapitel 2

Kremering

Eko från Orienten

Kapitel 3

Akasha och Astralljuset

Eko från Orienten

Kapitel 4

Solsystemet och människan

Eko från Orienten

Kapitel 5

Atomerna och livskraften

Eko från Orienten

Kapitel 6

Ärkeänglarna och Dhyan Chohanerna

Eko från Orienten

Kapitel 7

Den personlige guden Jehovah

Eko från Orienten

Kapitel 8

Tankens kraft och atlantiderna

Eko från Orienten

Kapitel 9

Jagets gradvisa utveckling

Eko från Orienten

Kapitel 10

Adepternas spår i historien

Eko från Orienten

Kapitel 11

Adepter, Mahatmor och Nirmanakayor

Eko från Orienten

Kapitel 12

Rosenkreutzare, frimurare och teosofer

Eko från Orienten

Kapitel 13

Pilgrimsfärder, vallfartsorter, helgedomar

Eko från Orienten

Kapitel 14

Människorna astrala, djuren fysiska

Eko från Orienten

Kapitel 15

Karmaläran,  månen och jorden

Eko från Orienten

Kapitel 16

Karma och reinkarnation

Eko från Orienten

Kapitel 17

Anden berörs inte av karma

Eko från Orienten

Kapitel 18

Karma och kismet

Eko från Orienten

Kapitel 19

Devachan

Eko från Orienten

Kapitel 20

Människan konstituition

Eko från Orienten

Kapitel 21

Astralljuset och Ormen

till William Q Judge Online texter

till ULTs hemsida: www.teosofiskakompaniet.net