yantra1.gif (2187 bytes)

Nidana

[UR TEOSOFISK ORDBOK ONLINE]



HELENA BLAVATSKY

© 2006 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)
 

Nidana (sk) Tillvarons 12 orsaker, eller orsakskedjan, ”en sammanlänkning av orsak och verkan som omfattar hela tillvaron genom tolv länkar”. Detta är den buddhistiska tankevärldens fundamentala dogma, ”där förståelsen av denna löser livets gåta, och uppenbarar tillvarons dårskap och förbereder förnuftet för Nirvana” (Eitel’s, Sans. Chin. Dict.). De tolv länkarna är i nummerordning: 

(1) Jati eller födelse enligt ett av de fyra sätten att inträda i livets ström och reinkarnationen – eller Chatur Yoni (se detta ord), där var och en av de fyra sätten låter varelsen födas i en av de sex Gati (se detta ord).

(2) Jarâmarana, eller förfall och död, som följer av att våra Skandhas mognar (se detta ord.).

(3) Bhava, det karmiska verktyg som leder varje ny förnimmande varelse att födas i denna eller en annan form av existens i Trailokya och Gati.

(4) Upâdâna, Bhavas skapande orsak som sålunda blir orsaken till Jati som är verkan; och denna skapande orsak är klänga fast vid livet.

(5) Trishnâ, kärlek, antingen ren eller oren.

(6) Vêdâna, känslor, förnimmelse genom sinnena; det är den 5:e Skandhan.

(7) Sparsa,  känsla av beröring.

(8) Chadâyatana, organen som styr förnimmelserna.

(9) Namarûpa, personligheten, det vill säga, en form som har ett namn, symbolen för det overkliga hos de materiella fenomenens framträdande.

(10) Vijnâna, den fullkomliga kunskapen om varje förnimbart ting och om alla objekt i dess sammanlänkning och enhet.

(11) Samskâra, handling på illusionens plan.

(12) Avidya, brist på sann förnimmelse, eller ignorans. Nidanorna tillhör de mest subtila och svårförståeliga lärorna inom det österländska metafysiska systemet, och det är omöjligt att gå in mycket djupare i detta ämne än vad vi hitintills gjort.

 

wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)

__________________________________

Appendix

Chaturyoni (sk) Skrivs också tchatur-yoni. Detsamma som Karmaya eller ”de fyra sätten att födas” – fyra olika tillväga gångsätt att beträda vägen till födelse såsom det bestäms av Karma: (a) födelse genom livmodern, såsom människor och djur; (b) födelse genom ett ägg, såsom fåglar och reptiler; (c) genom fuktighet och luftburna embryos, såsom insekter; och (d) genom plötslig själv-transformering, såsom Bodhisattvor och gudar (Anupadaka)

Gâti (sk). De sex (esoteriskt sju) förhållanden av förnimmande existens. Dessa är uppdelade i två grupper: de tre högre och de tre lägre vägarna. Till den förra gruppen hör devorna, asurorna och (odödliga) människor; till den senare hör (i exoterisk undervisning) varelser i helvetet, prêtas eller hungriga demoner och djur. Esoteriskt uttryckt är emellertid de tre sistnämnda personligheter i Kamaloka, elementaler och djur. Det sjunde sättet att existera på är det som Nirmanakaya. (se detta ord).

Skandha* eller Skandha (sk). Bostavligt ”knippe” eller en grupp av egenskaper; allt som är begränsat, inte tillämpbart på det eviga och det absoluta. Det finns fem – esoteriskt sju – egenskaper inom varje mänsklig levande varelse, och de är kända som Pancha Skandhas. Dessa är (1) formen, rupa; (2) förnimmelsen, vidana, [vedana], (3) medvetandet, sanja; (4) handligen, sanskara; (5) kunskapen, vidyana; Dessa förenas vid människans födelse och bildar hennes personlighet. Efter att dessa skandhas mognat börjar de att separera och försvagas, och detta åtföljs av jaramarana, eller förfall och död.

Trailokya, eller Trilokya (Sk.) Bokstavligen de ”tre regionerna” eller världarna; den kompletterande triaden till den brahminiska fyrfaldiga indelningen av världar som kallas Bhuvanatraya. En buddhistisk världslig lekman nämner bara en indelning av världarna i tre delar, medan en icke-initierad brahmin håller fast vid att det finns fyra. Den fyrfaldiga indelningen hos den senare visar fram de rent fysiska och sinnliga världarna, medan buddhisternas Trailoyka är rent andlig och etisk. Den brahminska indelningen kan man finna fullt beskriven under rubriken Vyahritis, för närvarande visas skillnaden tillräckligt i följande jämförelse: 
 

Den brahminska Indelningen av Världarna.  Den buddhistiska Indelningen av Regionerna.
1. Bhur, jord. 1. Begärens värld, Kâmadhâtu eller Kâmalôka.
2. Bhuvah, himmel, himlavalvet. 2. Formernas värld, Rûpadhâtu.
3. Swar, atmosfär, skyn.  
4. Mahar, evig lysande essens.  3. Den formlösa världen, Arûpadhâtu.

Alla dessa världar är lika med post mortem [efter döden] tillstånd. Så är till exempel Kâmalôka eller Kâmadhâtu, Mâras region, det vill säga den region som medeltida och moderna kabbalister kallar för astralljusets värld och ”skalens värld”. Kâmalôka har liksom varje annan region sina sju indelningar av vilken den lägsta börjar på jorden eller osynligt inom dess atmosfär; de andra sex höjer sig gradvis, den högsta är boningen för de som har dött genom en olycka, eller genom självmord under ett tillstånd av tillfälligt vansinne, eller som på annat sätt blivit offer för yttre krafter. Det är ett ställe för alla dem som har dött före slutet av sin utmätta tid, och vars högre principer därför inte genast går in i det Devachanska tillståndet – sover en drömlös ljuv sömn av glömska, i vars slut de antingen omedelbart återföds, eller gradvis passerar in i det Devachanska tillståndet.

Rûpadhâtu är den celesta formens värld, eller det vi kallar Devâchân. Hos icke-initierade braminer, kineser eller andra buddhister, är Rûpadhâtu uppdelad i arton Brahmâ eller Devalokas; inom dessa varar själens liv från en halv Yuga till 16, 000 Yugas eller Kalpas, och höjden på ”Skuggorna” sträcker sig från en halv Yojana till 16 000 Yojanas (måttet på en Yojana ligger mellan fem och en halv till tio eng miles!!), liksom liknande teologiskt svammel som utvecklats av prästernas hjärnor. Men den Esoteriska Filosofin lär att fastän Jagen för närvarande bevarar allting eller att varje människa bevarar sin form (såsom i en dröm), och i och med att Rûpadhâtu är en rent mental region och ett tillstånd, så har själva Jagen ingen form utanför sitt eget medvetande. Esotericismen delar upp denna “region” i sju Dhyânas, ”regioner” eller tillstånd av kontemplation, vilka inte är lokaliteter utan mentala representationer av dessa.

Arûpadhâtu: denna “region” är åter uppdelad i sju Dhyânas, ännu mer abstrakta och formlösa, ty denna “Värld” är utan någon form eller begär av något slag. Det är den högsta regionen av post mortem, Trailokya; och då det är vistelsen för dem som nästan är redo för Nirvâna och är i själva verket själva tröskeln till det Nirvânska tillståndet, så är det uppenbart att i Arûpadhâtu (eller Arûpavachara) kan det varken finnas form eller förnimmelse, eller någon känsla förbunden med vårt tre dimensionella universum.

Vyahritis (sk) Bokstavligen ”eldartade”, ord tända av eller födda genom elden. De tre mystiska, skapande orden, som Manu säger ha blivit utdragna från Vedaböckerna av Prajapati: Bhur från Rig-Veda; Bhuvah från Yajur-Veda, och Swar från Sama-Veda (Manu II.,76). Alla tre sägs besitta skapande förmågor. Satapatha Brahmana förklarar  att dessa är ”de tre lysande essenserna” som är utvunna ur Vedaböckerna av Prajapati (”skapelsens herrar”, förfäderna), genom värme. ”Han (Brahma) yttrade ordet bhur, och det blev jorden; bhuvah och det blev himlavalvet; och swar som blev himlen”. Mahar är den fjärde ”lysande essensen”, som togs från Atharva-Veda. Men, eftersom detta ord är rent mantriskt och magiskt, så är detta något, så att säga, som hålls avskilt.

 

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.
 

   _________________________________________________________

länk till Teosofisk Ordbok Online av Helena Blavatsky
   _________________________________________________________


| 
till Helena Blavatsky  Online
| till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23