Nirmanakaya, Nirvana, Nirvani av Helena Blavatsky

Nirmanakaya (sk)*. Någonting helt annat inom den esoteriska filosofin än inom den populära framställningen eller hos orientalisternas fantasier. Några kallar Nirmanakaya kroppen ”Nirvana med lämningar” (Schlagintweit, etc) på grund av att det är ett slags nirvanskt tillstånd under vilket medvetandet och formen är bevarad. Andra säger att den är en av Trikayorna (de tre kropparna), med ”förmågan att anta vilken form som helst i syfte att sprida buddhismen” (Eitels idé); vidare att det ”är en inkarnerad avatar av en gudom” (ibid) och så vidare. Ockultismen, å andra sidan säger: att Nirmanakaya är ett tillstånd, fastän den bokstavligen betyder en transformerad ”kropp” . Formen hos en adept eller yogi som stiger in, eller väljer, att anta detta post mortem tillstånd i stället för Dharmakaya eller ett absolut nirvanskt tillstånd. Han gör detta eftersom denna senare kaya avskiljer honom för alltid från formernas värld, och skänker honom ett själviskt tillstånd av sällhet i vilket ingen annan levande varelse kan deltaga, och adepten är därför helt avskuren från möjligheten att hjälpa mänskligheten, eller till och med devorna. Som en Nirmanakaya emellertid är det så att människan lämnar endast kvar den grova fysiska kroppen och behåller varje annan ”princip” förutom den kamiska – för han har under livet tillintetgjort den för alltid i sin natur, och denna kan därför aldrig återuppstå i hans post mortem tillstånd. I stället för att gå in i självisk sällhet, väljer han ett liv av självuppoffring, en existens som endast slutar samtidigt som livscykeln, i syfte att hjälpa människorna på ett osynligt men ändå effektivt sätt (se i Tystnadens Röst, tredje fragmentet, ”De Sju Portarna”). Sålunda är inte Nirmanakaya, som man vanligtvis tror, kroppen ”i vilken en Buddha eller en Bodhisattva framträder på jorden”, men sannerligen någon, som antingen är en Chutuktu, eller en Khublighan, en adept eller en yogi under livet, som därefter har blivit en medlem av den osynliga Skara som alltid skyddar och vakar över mänskligheten inom karmiska möjligheter. Trots att en Nirmanakaya ofta misstas för en ”Ande”, en Deva, eller Gud själv, så är den en allestädes vaktande och barmhärtig skyddsängel åt den som är värdig hans hjälp. Oavsett vilka argument som anförs mot denna lära; hur mycket den än förnekas, bara för att den inte varit allmänt känd i Europa, och eftersom den är okänd för orientalisterna, så måste det vara en ”modern myt” – så kommer ingen att kunna säga annat än att denna idé att hjälpa den lidande mänskligheten på bekostnad av sin egen självuppoffring, är en av de mest storslagna och noblaste idéer som någonsin utvecklats ur den mänskliga hjärnan.

Nirvana (sk)*. Enligt orientalister är detta att likna vid att ”blåsa ut”, precis som man gör med lågan på ett ljus, och fullständigt utsläcka existensen. Men i de esoteriska förklaringarna ses detta som ett tillstånd av absolut existens och absolut medvetande, till vilket den människas Jag går som har nått den högsta graden av fullkomlighet och helighet under sin livstid, och detta gör Jaget efter att kroppen har dött, men ibland som i fallet med Gautama Buddha och andra, sker detta under livet. (Se ”Nirvani”).

Nirvani (sk)* En som har uppnått Nirvana – en frigjord själ. Att Nirvana inte betyder det som påstås av orientalister vet varje forskare som besökt Kina, Indien och Japan. Nirvana betyder förvisso ”flykt från elände” men endast från materian, frihet från Klesha eller Kama, och det fullständiga utsläckandet av de animala begären. Om någon berättar för oss att Abidharma definierar Nirvana ”som ett tillstånd av absolut förintelse” så motsätter vi oss detta påstående och adderar till det sista ordet ”av allt som är förbundet med materian eller den fysiska världen”, därför att den senare (tillika med allt som finns i den) är illusion, maya. Sakyamuni Buddha sa under sitt sista ögonblick i livet att ”den andliga kroppen är odödlig”. (se Sanskrit-Chinese Dictionary) Och som sinologen Mr Eitel förklarar det: ”De populära exoteriska systemen är överens om att definiera Nirvana negativt som ett tillstånd av absolut befrielse från själavandringens kretslopp; som ett frihetstillstånd från alla former av existens; till att börja med, frihet från alla passioner och ansträngningar; ett tillstånd av likgiltighet för all sensibilitet – och han skulle kunna tillägga ”död åt allt medlidande för den lidande världen”. Och detta är orsaken till varför Bodhisattvorna som föredrar Nirmanakaya framför Dharmanakaya klädnaden är högre rankande och mer aktade i den populära föreställningen än Nirvanis. Samma forskare tillägger dock: ”Positivt (och esoteriskt) definierar de Nirvana som det högsta tillståndet av andlig sällhet, som den absoluta odödligheten genom införlivande av själen (snarare anden) i sig själv, fast med bevarandet av individualiteten så att till exempel Buddhorna efter att de ingått i Nirvana på nytt kan framträda på jorden – det vill säga, i en kommande Manvantara.