yantra1.gif (2187 bytes)

Patanjalis Yoga Sutras – Dagbok 10
RAJA YOGA FILOSOFINS GRUNDTANKAR

TIONDE DELEN

FÖRUTSÄGBARA HINDER OCH FÖLJESLAGARE TILL DESSA HINDER
ÖVNING (ABHYASA), FRIHET FRÅN ÖNSKNINGAR (VAIRAGYA) ENPUNKTSINRIKTNING (EKA-GRATA)

Ur Malmölogens anteckningar från Raja Yoga & Meditationsskolan, hösten 2006




© 2007 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)
 

 

På väg mot fullkomlighet kan vi räkna med hinder. Det finns ett antal förutsägbara hinder (se I:30 Patanjalis Yoga Aforismer ) som uppstår på den inre resan tillsammans med ett flertal konsekvenser (I:31) som växer fram ur dem. Emedan dessa är en utmaning, så ligger det en särskild tillförsikt i att veta att dessa är naturliga och en förutsägbar del av processen. Nio olika distraktioner kommer vi naturligt att drabbas av på vägen, dessa är:

FÖRUTSÄGBARA HINDER (I:30)

Sjukdom                            Slöhet                            Tvivel
Vårdslöshet                        Lättja                            Böjelse för sinnliga ting
Felaktig Förnimmelse          Misslyckande                Instabilitet

FÖLJESLAGARE TILL DESSA HINDER (I:31)

Mental och fysisk smärta    Sorg eller frustration
Ostadighet i kroppen          Oregelbunden andning               

En-punktsinriktning är lösningen. Det finns en enda underliggande princip som är antidoten för dessa hinder och dess konsekvenser, och det är förnuftets en-punktsinriktning (I:32):

32. För att förebygga dessa bör man uppehålla sig vid en enda sanning.

Här menas vilken som helst sanning som man godtar.

Fastän det finns många olika former inom vilken denna en-punktsinriktning kan utövas, så är principen enhetlig. Om förnuftet är fokuserat, då är det mindre sannolikt att det bli insnärjt eller förlorat i självbedrägeriets träsk som kan ske genom dessa hinder. Detta sammanfaller väl med vad som sägs i Aforism I:4:

4. Vid andra tillfällen än koncentration befinner sig själen i samma form som förnuftets modifikation.

Detta hänsyftar till själens tillstånd i det vanliga livet då koncentration inte utövas. Det betyder att när det inre organet, förnuftet, påverkas eller modifieras genom de yttre sinnena av något objekts form förvandlas även själen – som betraktar objektet genom sitt organ, förnuftet – som om den vore förändrad till denna form; precis som när en snövit marmorstaty blir belyst av ett karmosinrött ljus, för betraktaren förefaller röd och förblir så för de visuella organen så länge som den belyses av det färgade ljuset.

Kom ihåg en sanning eller ett ämne: Kom ständigt ihåg en aspekt av sanningen, eller ett ämne (I:32) Det kan vara vilket ämne som helst, inklusive de många som föreslås i de kommande sutrorna (I:33-I:39).

En-punktsinriktning, Övning, och Frihet från önskningar: Kom ihåg att de två principerna Abhyasa (Övning) och Vairagya (Frihet från önskningar, icke-bundenhet) förmedlades som yogameditationens grundprinciper. Här i Sutra I:32 så introduceras ytterligare en följeslagare – En-punktsinriktningen – för att undanröja hinder. Det är extremt nyttigt att ständigt reflektera över hur dessa tre samspelar på ett praktiskt vis. Att hänge sig åt övning, samtidigt som vi tränar förnuftet att bli en-punktsinriktat, och odlar frihet från önskningar i förhållande till de många mentala hindren, kommer att samverka i förlängningen till att frambringa meditationens frukter. Se i Yoga Sutras I:12-16:

12. Förhindrandet av förnuftets modifikationer som redan omnämnts, genomförs medelst Övning och Frihet från önskningar.

13. Övning är det oavbrutna eller upprepade strävandet att kvarhålla förnuftet i dess orörda tillstånd.

Detta betyder att vi måste för att uppnå koncentration, om och om igen, anstränga oss för att vinna en sådan kontroll över förnuftet att vi kan, så snart vi finner det nödvändigt, försätta det i ett orört tillstånd eller fixera det på en enda punkt med uteslutande av alla andra.

14. Denna övning innebär en fast ståndpunkt med avseende på det mål man har i sikte, och måste ihärdigt utföras under en längre tid utan avbrott.

Härav får lärjungen inte dra slutsatsen att han aldrig kan uppnå koncentration om han inte ägnar varje ögonblick av sitt liv däråt, ty orden ”utan avbrott” avser endast den tidslängd som avsatts för övningen.

15. Frihet från önskningar innebär att ha övervunnit sina önskningar.

Detta innebär uppnåendet av ett tillstånd där medvetandet är oberört av passioner, önskningar och ambitioner vilka bidrar till att förorsaka modifikationer i förnuftet.

16. Frihet från önskningar driven till det yttersta innebär likgiltighet beträffande allt annat än själen, och denna likgiltighet uppstår ur kunskap om att själen är skild från allt annat.
 

Anteckningar och utdrag sammanställda av LANOO
Malmölogen den 4 december 2006




Ur ”Patanjalis Yoga Aforismer”, Bok I, aforismerna 30-39 av William Q Judge med sanskrittexten.
________________________________________________
Fortsättning från Patanjalis dagbok del 9

Trettionde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Vyadhi-styana-samshaya-pramadalasyavirati-bhranti-darshanalabdhabhumikatvanavasthitatvani chitta-vikshepas te antarayah.

30. Hinder i vägen för den som önskar uppnå koncentration är Sjukdom, Slöhet, Tvivel, Vårdslöshet, Lättja, Böjelse för sinnliga ting, Felaktig Förnimmelse, Misslyckande i att uppnå något abstrakt stadium och Instabilitet i varje tillstånd sedan det uppnåtts.
________________________________________________

Trettio-första Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Duhkha daurmanasya angam-ejayatva shvasa prashvasa vikshepha sahabhuvah.

31. Dessa hinder åtföljs av smärta, bedrövelse, bävan och vånda.
________________________________________________

Trettio-andra Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Tat-pratishedhartham eka-tattvabhyasah

32. För att förebygga dessa bör man uppehålla sig vid en enda sanning.

Här menas vilken som helst sanning som man godtar.
________________________________________________

Trettio-tredje Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Matri-karuna-muditopeksanam sukha-duhkha-punyapunya-visayanam bhavanatas chitta-prasadanam.

33. Genom att utöva Godhet, Ömhet, Tillmötesgående och Likgiltighet inför orsaker som lycka, sorg, dygd och last, så renas förnuftet.

De främsta orsakerna till att förnuftet distraheras är Girighet och Motvilja. Vad som menas med denna Aforism är inte att lärjungen skall betrakta dygd och last likgiltigt, inte heller att han skall fixera sitt förnuft i glädje över lycka eller dygd, ej heller i motvilja över sorg eller laster hos andra. Han bör i stället betrakta alla med ett opartiskt förnuft. Att utöva Godhet, Ömhet och Tillmötesgående skänker ett glatt förnuft som befrämjar styrka och stabilitet.
________________________________________________

Trettio-fjärde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Pracchardana-vidharanabhyam va pranasya.

34. Distraktioner kan bekämpas genom reglerad kontroll eller styrning av andningen, när man andas in, håller andan och andas ut.
________________________________________________

Trettio-femte Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Vishayavati vapravrittir utpanna  manasah sthiti-nibandhani.

35. Ett sätt att åstadkomma förnuftets stillhet kan sökas i en direkt sinnlig förnimmelse.
________________________________________________

Trettio-sjätte Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Vishoka va jyotismati.

36. Eller om en direkt förnimmelse av andligt slag uppstår kan denna tjäna samma syfte.
________________________________________________

Trettio-sjunde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Vita-raga-vishayam va chittam

37. Eller om man föreställer sig någon som är helt utan passioner – t. ex. en fullständigt ren karaktär – kan denna också tjäna som ett hjälpmedel.
________________________________________________

Trettio-åttonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Svapna-nidra-jnanalambanam va

38. Eller genom att uppehålla sig vid kunskap som uppenbarar sig i en dröm kan förnuftets stabilitet uppnås.
________________________________________________
 

Trettio-nionde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Yathabhimata-dhyanad va

39. Eller kan stabilitet åstadkommas genom att man begrundar någonting man godtar.

_______________________________________

 

Ur ”Teosofsk Ordbok” av Helena Blavatsky

Dukkha (sk). sorg, smärta.

Nidra (sk) Sömn. Även
Brahmâs kvinnliga form.

Karma*(sk). Är fysiskt sett handling; metafysiskt VEDERGÄLLNINGENS LAG. Lagen om orsak och verkan eller Etiska Orsakssammanhang. Nemesis, endast i betydelsen dålig karma. Den är Nidana nummer elva i kedjan av orsaker och verkningar inom ortodox buddhism; ändå är det den makt som styr alla ting, resultatet av moralisk handling, det metafysiska Samskara, eller den moraliska verkan i en handling gjord för att uppnå någonting som tillfredsställer ens personliga önskan. Det finns förtjänstfull karma och icke-förtjänstfull karma. Karma varken straffar eller belönar, utan är endast den enda Universella LAG som ofelbart och så att säga blint leder alla andra lagar, och så att säga skapar särskilda verkningar längs banor i deras respektive orsakssammanhang. När buddhismen lär att ”Karma är den moraliska kärnan (hos varje väsen) som ensamt överlever döden och fortsätter i transmigration” eller reinkarnation, betyder det helt enkelt att det återstår ingenting efter varje Personlighet, utan endast orsakerna som den har skapat; orsaker som är odödliga, dvs de kan inte bortelimineras från universum förrän de är återställda genom sina berättigade verkningar, och så att säga utplånade av dem, och sådana orsaker – så vida de inte under personens liv som skapade dem är kompenserade med lämpliga verkningar – kommer att följa det reinkarnerade Jaget, och nå det i dess nästföljande reinkarnation ända tills en harmoni mellan verkningar och orsaker är fullständigt återställd. Ingen ”personlighet” – endast ett knippe materiella atomer och instinktiva och mentala karaktärsdrag – kan naturligtvis fortsätta som sådan, i en värld av ren Ande. Endast det som är odödligt i själva sin natur och gudomligt i grunden, nämligen Jaget, kan existera för evigt. Eftersom det är Jaget som väljer personligheten den kommer att upplysa efter varje Devachan, och som genom dessa personligheter mottager verkningarna av de skapade karmiska orsakerna, så är det Jaget, detta själv som är den ”moraliska kärnan” som tidigare beskrivits och den förkroppsligade karman ”som ensam överlever döden”.

_______________________________________



”Människolivets tre plan” av William Q Judge

Jagrata, Swapna, Sushupti: Vaket, Drömmande, Drömlös sömn.

Jag ska nu berätta om vanliga människor. Adepten, Mästaren, Yogin, Mahatman och Buddhan lever var och en i mer än tre tillstånd under sin inkarnation i denna värld, och de är fullt medvetna om dem alla, medan den vanlige människan endast är medveten om det första – det vakna tillståndet, såsom ordet medveten förstås nu.

Varje uppriktig teosof borde känna till vikten av dessa tre tillstånd, speciellt hur viktigt det är att man i Swapna inte förlorar minnet av de erfarenheter man haft i Sushupti, inte heller i Jagrata dem man haft i Swapna och vice versâ.

Det är i Jagrata, vårt vakna tillstånd, som vi måste bli regenererade; det är där vi måste bli fullständigt medvetna om Självet inom oss, för i inget annat tillstånd är frälsning möjlig.

När en människa dör, går hon antingen till det Högsta Tillståndet varifrån inget återvändande mot hennes vilja är möjligt, eller till något av de andra tillstånden – himlen, helvetet, avitchi, devachan osv – varifrån ett återvändande till en ny inkarnation är oundviklig. Men hon kan inte gå till det Högsta Tillståndet om hon inte har fullkomnat och regenererat sig själv; om inte de underbara och strålande höjder på vilka Mästarna står har blivit uppnådda medan hon ännu är i kroppen. Detta fullbordande, så innerligt efterlängtat, kan aldrig bli ordentligt säkrat om hon inte under någon period av sin utveckling tar de steg som leder till det slutgiltiga uppnåendet. Dessa steg kan och måste tas. Det första innehåller möjligheterna till det sista, för orsaker en gång satta i rörelse skapar ständigt sina naturliga resultat.

Ett bland dessa steg är att göra sig bekant och införstådd med de tre tidigare omtalade tillstånden.

Jagrata inverkar på Swapna, skapar drömmar och suggestioner som antingen stör upplysningarna som kommer ner från det högre tillståndet, eller hjälper människan genom ett vaket lugn, en vaken koncentration som medverkar till att minska förvrängningarna av de mentala erfarenheterna under drömlivet. Swapna återverkar i sin tur på vaken tillståndet (Jagrata) genom goda eller dåliga suggestioner gjorda på henne under drömmen. All erfarenhet och alla religioner är fulla med bevis om detta. I sagan om Edens lustgård är det den listiga ormen som viskar i den sovandes öra och förleder honom att bryta mot det givna förbudet när han vaknar. I Jobs bok sägs det att Gud upplyser människan i sömnen, i drömmar och i nattliga visioner. Och de mest vanliga människors introspektiva och allmänna drömliv behöver inga bevis. Jag har själv kännedom om många fall där människor begick gärningar mot vilket deras bättre natur reste sig, suggererade till handling genom sina drömmar. Det berodde på att deras oheliga tillstånd hos deras vakna tankar smittade deras drömmar och öppnade upp dem för onda inflytanden. Genom ömsesidig verkan förgiftade hon både Jagrata och Swapna.

Det är därför vår skyldighet att hålla dessa båda plan rena och fläckfria.

Det tredje tillståndet som är gemensamt för alla är Sushupti, vilket har blivit översatt som drömlös sömn. Denna översättning är otillräcklig, fastän det är ett drömlöst tillstånd är det samtidigt ett tillstånd där till och med brottslingar, genom sin högre natur, kommer i förbindelse med andliga varelser och inträder på det andliga planet. Det är den stora andliga reservoar genom vilken den förfärliga impulsen till ondska tyglas. Och eftersom detta tillstånd är ofrivilligt för dem, är det alltid välgörande i sina verkningar.

För att bättre förstå ämnet, är det nyttigt att lite i detalj reflektera över vad som sker när någon faller i sömn, har drömmar och sedan går in i Sushupti. Då de yttre sinnena domnar bort, börjar hjärnan kasta fram bilder vilka endast är återupprepningar av det vakna tillståndets tankar och handlingar, och snart är hon insomnad. Hon har då trätt in på ett erfarenhetsplan som är lika verkligt som det hon nyss lämnat, det är bara av en annan art. Vi kan tänka oss detta plan avskilt från det vakna tillståndet genom en imaginär skiljevägg, och på samma sätt på andra sidan från Sushupti. I denna region vandrar hon tills hon börjar höja sig över detsamma in i en högre. Där kan hjärnan inte längre verka störande och hon blir då en deltagare i ”gudarnas måltid”, i den mån hennes natur tillåter det. Men hon måste återvända till det vakna tillståndet och hon kan inte komma tillbaka på någon annan väg än den hon kommit eftersom Sushupti sträcker ut sig i alla riktningar, och eftersom Swapna nedanför gör detsamma, så finns det ingen möjlighet att direkt övergå från Sushupti till Jagrata. Och detta är sant, även om man vid återkomsten inte har minne av någon dröm.

En vanlig okoncentrerad människa vars oförmåga att fokusera på grund av varierande och förvirrade tankar, har försatt sitt Swapna fält eller tillstånd i förvirring. När hon passerar igenom detta tillstånd blir de användbara och upphöjda erfarenheterna från Sushupti hopblandade och förvridna, så att hon vid uppvaknandet inte har i behåll det välgörande inflytande som det är hennes rättighet lika väl som hennes skyldighet att ha. Här ser vi igen de varaktiga verkningarna, antingen skadliga eller tvärtom, av vårt uppförande och våra tankar när vi är vakna.

Det verkar således vara så, att vad hon borde försöka uppnå är en klarhet och kraft i Swapna tillståndet som skall leda till att förvirringen och förvridningen som finns där försvinner, så att när hon återvänder till det vakna tillståndet kan bibehålla ett rikare och livligare minne av vad som skett i Sushupti. Detta görs genom en ökning av vår koncentration på höga tankar, på ädla syften, på allt det bästa och andligaste inombords medan man är vaken. Det bästa resultatet kan inte bli uppnått på en vecka eller ett år, kanske inte under ett helt liv, men när man en gång har börjat kommer detta att leda till fullkomnandet av andlig odling i någon nästkommande inkarnation.

På detta sätt uppstår ett attraktionscentrum hos den vakna människan mot vilket all hennes energi flödar, och vi kan föreställa oss detta som en brännpunkt inom henne. Från denna brännpunkt – sett ifrån detta plan – konvergerar strålarna hos hela den vakna människan mot Swapna och för henne mot drömtillståndet med större klarhet. Som en följd av detta skapas en ny brännpunkt i Swapna varigenom hon kan höja sig till Sushupti i ett samlat tillstånd. När hon återvänder går det medelst dessa brännpunkter genom Swapna, där då förvirringen är något mindre, och hon inträder i sitt vanliga vakna tillstånd i besittning, åtminstone i någon grad, av Sushuptis goda inflytelser och kunskap. Skillnaden mellan en människa som inte är koncentrerad och en som är det består däri, att den första passerar från ett tillstånd till ett annat genom de imaginära skiljeväggarna som vi tidigare postulerat liksom sanden går igenom en såll, medan den koncentrerade människan passerar från det ena tillståndet till det andra liksom vatten genom ett rör eller solens strålar genom en lins. I det första fallet är varje sandstråle en ny erfarenhet, en ny uppsättning av förvirrade och oriktiga tankar, då däremot den samlade människan går och kommer tillbaka som ägare till riktiga och tydliga erfarenheter.

Dessa tankar är inte avsedda att vara uttömmande, men så långt som de nu sträcker sig tror jag de är korrekta. Ämnet är enormt stort liksom av största vikt och teosofer uppmanas att rena, upphöja och koncentrera sina tankar och handlingar under de vakna timmarna så att de inte kontinuerligt och utan bestämt mål natt efter natt och dag efter dag, går in i och återvänder från dessa naturliga och vist anordnade tillstånd utan att vara visare eller bättre utrustad att hjälpa sina medmänniskor. Ty på denna väg, liksom genom spindelns tunna tråd, kan vi nå det andliga livets fria rymder.

EUSEBIO URBAN
[WILLIAM Q. JUDGE]

 

_________________________________________________

länk till: Patanjalis Yoga Sutras – Dagbok 11 (på gång)
länk till: Patanjalis Yoga Aforismer
_________________________________________________

| till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

wpeAF.jpg (3179 bytes)

copyright © 1998-2009 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad