Fjärde kapitlet
OBEROENDE

1. Siddhier  eller krafter uppnås genom födelse, kemiska medel, ordets makt, tuktan och koncentration.

Ibland tycks en människa vara född med Siddhier eller krafter, naturligtvis på grund av att hon förtjänat dessa i sin föregående inkarnation och föds, så att säga, för att njuta frukterna av dem den här gången. Det sades om Kapila, Sankhya-filosofins store fader, att han var en född Siddha, vilket boktstavligt betyder en människa som uppnått framgång.

Yogierna påstår att utomordentliga kroppsliga och mentala krafter också kan vinnas genom kemiska medel. Vi vet alla att kemin ursprungligen började som alkemi; människor gick för att forska efter filosofernas sten och livselixir med mera. I Indien fanns en sekt, som kallades Rasayanas, vars åsikt var, att idealism, kunskap, andlighet och religion var alla utomordentligt bra för människorna att ha, men kroppen var det enda instrument, genom vilket man kunde uppnå dem. Då kroppen gång efter annan förintas måste det alltså ta så mycket längre tid för att uppnå dessa mål. En människa önskar till exempel öva Yoga eller så hon önskar bli andlig. Men innan hon hunnit vidare långt, dör hon. Därefter tar hon en annan kropp och börjar igen, och sedan hon gjort en del framsteg, möts hon åter av döden och så vidare.  På detta sätt förloras mycket tid genom att dö och födas på nytt. Om kroppen därför kunde göras stark och fullkomlig, så att den blev kvitt födelse och död, då skulle vi ha så mycket mera tid att bli andliga på. Dessa Rasayanas säger: gör först kroppen mycket stark, och de påstår, att kroppen kan göras odödlig. Deras åsikt är, att om sinnet danar kroppen, och om det är sant att varje sinne endast är en kanal för den oändliga energin, och om det inte finns någon gräns för all den mängd kraft som varje sådan kanal kan ta från detta förråd, varför skulle det då vara omöjligt att behålla kropparna alltid? Vi måste själva dana alla de kroppar, som vi någonsin skall ha. Så snart denna kropp dör, måste vi skapa en annan. Om vi kan göra detta, varför kan vi då inte göra det just här och nu utan att lämna den nuvarande kroppen? Teorin är fullkomligt riktig. Om det är sant, att vi lever efter döden och danar andra kroppar, varför skulle det då vara omöjligt, att vi skulle kunna äga förmågan att skapa kroppar här -- utan att fullständigt upplösa den nuvarande kroppen -- genom att helt enkelt oupphörligt förändra den? Rasayanas trodde även att i kvicksilver och svavel låg dolda de mest underbara krafter, och att genom vissa preparat av dessa kunde en människa bevara kroppen så länge hon ville. Andra trodde, att vissa droger kunde frambringa krafter, såsom att flyga genom luften. Många av de mest underbara mediciner i nuvarande tid har vi Rasayanas att tacka för, särskilt användningen av metaller inom medicinen. Vissa sekter av Yogier påstår, att många av deras förnämsta lärare fortfarande lever i sina gamla kroppar. Patanjali, den store Yoga-auktoriteten förnekar inte detta.

Ordens makt.  Det finns särskilda helgade ord kallade Mantras, vilka, när de upprepas under särskilda villkor har makt att åstadkomma ovanliga krafter. Vi lever natt och dag mitt i en sådan massa underverk, att vi inte reflekterar över dem.  Men det finns ingen verklig gräns för människans kraft, ordets makt och sinnets kraft.

Tuktan. Ni finner att i alla religioner har asketism och köttets späkning utövats, och att hinduerna alltid går till ytterligheter i varje religiös föreställning. Till och med nu kan ni få se människor stå med uppsträckta händer under hela sitt liv, tills deras händer förtvinar och dör. Människor sover stående, dag och natt tills deras fötter sväller upp, och om de överhuvudtaget överlever, så blir deras ben så styva i denna ställning, att de inte längre kan böja dem, utan måste stå upp under hela sitt liv. Jag såg en gång en man, som hållit sina händer uppsträckta på detta sätt, och jag frågade honom hur det kändes i början. Han sade, att det var en ohygglig tortyr. Det var en sådan tortyr, att han måste gå till en flod och lägga sig i vattnet, och det lindrade smärtan en smula under en stund. Efter en månad led han inte så mycket. Även genom sådana övningar kan Siddhi krafter uppnås.

Koncentration. Koncentration är Samadhi, och det är själva Yogan; det är denna vetenskaps huvudtema.och det är det högsta och mest naturliga sättet för att utveckla våra. kroppsliga och andliga krafter. De övriga medlen är endast sekundära, och vi kan inte nå det högsta genom dem, nämligen förverkligandet av Jaget eller Själen. Samadhi är det medel, genom vilket vi kan vinna vad som helst och allting -- mentalt, moraliskt och andligt.

2. Förändring till en annan art sker genom naturens ifyllande förmåga.

Patanjali har förfäktat påståendet, att dessa utomordentliga krafter ibland är medfödda, ibland uppstår de genom kemiska medel eller genom tuktan. Han har även medgett, att denna kropp kan bevaras under vilken tidslängd som helst. Nu fortsätter han för att konstatera orsaken till att kroppen förändras till andra arter. Han säger, att detta sker genom naturens ifyllande förmåga och förklarar i nästa aforism hur detta går till.

3. Goda och dåliga handlingar är inte de direkta orsakerna till naturens förvandlingar, men de tjänar såsom nedbrytare av hinder (på hennes utvecklingsväg) liksom bonden (som nedbryter hindren för vattnets lopp och på så sätt låter det rinna ned av sig självt).

Vattnet till fältens bevattning finns redan i kanalen, endast instängt av dammluckor. Bonden öppnar dessa dammluckor och vattnet flyter in av sig självt på grund av tyngdlagen. All utveckling och makt finnas alltså redan i varje människa; fullkomlighet är människans natur, den är endast instängd och hindrad i att genomföra sin bana.. Om någon kan ta bort hindret, så rusar naturen in och människan vinner de utomordentliga krafter, som redan är hennes. De människor vi kalla dåliga blir helgon, så snart hindret är krossat och naturen rusar in. Det är naturen, som driver oss mot fullkomlighet, och slutligen kommer hon att föra oss alla dit. Alla dessa övningar och denna kamp för att bli religiösa är endast negativt arbete. De tjänar helt enkelt till att ta bort hinderna och öppna portarna för fullkomlighet, som är vår födslorätt, vår natur.

De gamla Yogiernas evolutionsteori kommer att bli bättre förstådd i ljuset av nutidens moderna forskningar. Och Yogiernas teori kommer dessutom att befinnas vara den bättre förklaringen på utvecklingen. De två evolutionsorsaker som förfäktas av den moderna vetenskapen, nämligen sexuellt urval och de bäst lämpades fortbestånd, är inadekvata. Antag att den mänskliga kunskapen gått så långt framåt, att den eliminerat all konkurrens både från funktionen att förvärva fysiskt uppehälle och förvärva en maka. Då skulle enligt den moderna vetenskapen det mänskliga framåtskridandet upphöra och släktet dö. Resultatet av denna teori är, att den försett alla förtryckare med argument för att lugna deras samvetskval. Människor saknas inte vilka, poserande såsom filosofer och som sådana de enda bedömarna av kompetens, önskar döda alla dåliga och inkompetenta människor för att på så sätt bevara människosläktet. Men den store, forne evolutionisten Patanjali förklarar, att utvecklingens sanna hemlighet är att manifestera det flöde av fullkomlighet, som redan finns i varje varelse, och att denna fullkomlighet varit hämmad, samt att det oändliga tidvattnet bakom kämpar för att få uttrycka sig självt. Kamp och tävlan är endast resultat av vår okunnighet, eftersom vi inte förstår det rätta sättet att öppna dammluckorna och släppa in vattnet. Det oändliga tidvattnet bakom oss måste ta sig uttryck, och detta är orsaken till alla manifestationer, inte tävlan för livs-eller könstillfredsställelsen, vilka endast är flyktiga, onödiga och utomstående effekter, orsakade av okunnighet. Till och med när all tävlan upphört, kommer den fullkomliga naturen att förmå oss att gå framåt, tills varenda en av oss blivit fullkomlig. Det finns därför inget skäl för att tro, att tävlan är nödvändig för mänskligt framåtskridande. I djuret var människan undertryckt, men så snart dörren öppnades, rusade människan ut. I människan finns den potentielle guden, instängd genom okunnighetens lås och bommar. När kunskapen krossar dessa hinder, blir guden manifesterad.


4. Endast ur jagmedvetandet härrör sig de skapade sinnena.

Karmas teori är, att vi lider för våra goda eller dåliga handlingar, och filosofins hela syfte är att nalkas människans härlighet. Alla Skrifter besjunger människosjälens härlighet, och i samma andetag predikar de Karma läran. Goda handlingar medför goda resultat och dåliga handlingar dåliga resultat. Men om själen kan påverkas av goda eller dåliga handlingar, så är själen inte mycket värd. Yogiernas teori är, att dåliga handlingar hindrar manifestationer av Purushas natur; och att goda handlingar tar bort hindren och sålunda hjälper oss att manifestera Purushas härlighet. Purusha själv förändras aldrig. Vad helst ni än gör förstörs aldrig er egen härlighet, er egen natur, ty själen kan aldrig påverkas av någonting. Det läggs endast en slöja framför den, som döljer dess fullkomlighet.

I syfte att hastigt göra slut på sin Karma skapar Yogierna Kaya-vyuha eller grupper av kroppar, i vilka de arbetar ut dem, och för alla dessa kroppar skapar de sinnen ur sina jagmedvetanden. Dessa kallas ”skapade sinnen” i motsats till deras ursprungliga sinnen

5. Fastän de olika skapade sinnenas handlingar är lika, är det ursprungliga sinnet ledare av dem alla.

De olika sinnena, som verkar i de olika kropparna, kallas gjorda sinnen och kropparna gjorda kroppar, d. v. s. tillverkade sinnen och kroppar. Materia och sinne är liksom två outtömliga förvaringsrum, Och när ni blir en Yogi, har ni lärt hemligheten av deras kontroll. Den var er hela tiden, men ni hade glömt den, och när ni blev en Yogi, erinrade ni er den endast. Efter detta kan ni göra vad som helst med dem och manipulera dem på vilket sätt ni vill. Det ämne, ur vilket ett tillverkat sinne skapas, är alldeles samma material, som används av naturen i världsalltet. Det förhåller sig inte så, att sinnet, är en sak och materian en annan, utan de är endast olika aspekter av samma sak. Asmita eller jagmedvetande är det fina material, ur vilka Yogins gjorda sinnen och gjorda kroppar tillverkas. När Yogin funnit hemligheten i naturens krafter kan han därför tillverka vilket antal kroppar och sinnen som helst, men de tillverkas alla ur den substans, som är känd såsom jagmedvetande.

6. Bland de olika Chittas är den, som uppnåtts genom Samadhi, fri från önskningar.

Bland de olika sinnen, som vi ser i olika människor, är endast det sinne, som uppnått Samadhi eller fullkomlig koncentration, det högsta. En människa, som uppnått vissa krafter genom mediciner, genom ord eller genom späkning, bär fortfarande önskningar levande inom sig, vilka bringar olycka och ont, men bara den människa som uppnått Samadhi genom koncentration är fri från alla önskningar.

7. Gärningarna är varken svarta eller vita för Yogierna; för andra är de av tre slag: svarta, vita och blandade.

När Yogin uppnått fullkomlighet, binds han varken av sina handlingar eller av den Karma, som åstadkommit dessa handlingar, eftersom han inte önskar njuta av deras resultat. Han bara arbetar vidare: han arbetar för att göra gott, och han gör gott, men han bryr sig inte om resultatet, därför uppstår ingen Karma för honom. Men för genomittsmänniskan som inte uppnått detta högsta tillstånd, är gärningarna av tre slag, svarta (onda handlingar) vita (goda handlingar) samt blandade.
 
8. Från dessa tre slag av gärningar manifesteras i varje tillstånd endast de önskningar (som är) lämpade för just det tillståndet. (De andra hålls avvaktande för tillfället.)

Antag till exempel att jag gjort de tre sorternas Karma, goda, dåliga och blandade och anta att jag dog och blev en gud i himlen. Önskningarna i en guds kropp är inte desamma som i en människokropp; gudskroppen varken äter eller dricker. I denna guds kropp kommer jag aldrig att ha någon önskan efter att äta och dricka. Men vad blir det då av min förflutna icke utarbetade Karma vilken såsom effekt framkallar önskningen att äta och dricka? Vart skall denna Karma ta vägen, när jag blir en gud? Svaret är, att önskningarna endast kan manifestera sig i lämpliga omgivningar. Endast de önskningar framkommer, för vilka omgivningarna är lämpade; återstoden väntar, uppmagasinerad. Under detta liv har vi många gudalika önskningar, många mänskliga önskningar, många djuriska önskningar. Om jag ikläder mig en guds kropp, kommer endast de goda önskningarna fram, emedan omgivningarna är lämpliga för dem. Om jag tar en djurkropp, kommer endast de djuriska önskningarna fram, och de goda önskningarna får vänta. Vad visar detta? Att vi med hjälp av omgivningarna kan tygla dessa önskningar. Endast den Karma, som är lämpad och passar för omgivningarna, kommer fram. Detta visar, att omgivningarnas makt är en stark tygel för att behärska till och med Karma själv.

9. Det finns en följdriktighet i önskningarna, även om de är avskilda genom artbeskaffenhet, rum och tid, eftersom det finns identifikation mellan minnet och intrycken.

Erfarenheter blir förfinade och blir till intryck; och återupplivade intryck blir till minnen. Ordet minne omfattar här den omedvetna samordningen av förflutna erfarenheter, som redan reducerats till intryck, med nuvarande intryck av medvetna handlingar. I varje kropp blir endast den grupp intryck, som förvärvats i liknande kroppar i det förflutna, orsak till handling. De erfarenheter, som förvärvats i olika kroppar, hålls avvaktande. Sålunda verkar varje kropp som om den vore en avkomma till en serie kroppar av samma typ eller artbeskaffenhet; och därför bryts aldrig önskningarnas följdriktighet.

10. Törsten efter lycka är evig, önskningar är utan början.

All erfarenhet föregås av en önskan efter lycka. Erfarenheterna har ingen början, eftersom varje ny erfarenhet är uppbyggd på tendenser som är alstrade av förflutna erfarenheter; så därför är önskningarna utan början.

11. Sammanhållna av orsak, verkan, underlag och föremål, försvinner (önskningarna), när dessa är frånvarande.

Önskningarna sammanhålls av orsak och verkan [1];  om en önskan uppstått, dör den inte utan att ha åstadkommit sina verkningar. Vidare är sinnes-stoffet det stora förrådet, underlaget för alla förflutna önskningar, vilka reducerats till Samskara-form; och inte förrän de arbetat sig ut, kan de dö. Därtill kommer, att så länge sinnena mottager yttre föremål, kommer nya önskningar att uppstå. När det är möjligt att bli kvitt orsak, verkan, underlag och föremål för önskningar, först då kommer önskningarna att försvinna.
_____________________________

[1] Orsakerna är ”de smärtframbringande hindren” (II:3) och ”handlingarna” (IV:7) och verkningarna är ”arter, liv och erfarenhet av glädje och smärta” (II:13).


12. Likväl existera det förflutna och det tillkommande i sina ursprungliga tillstånd, men yttringarna framträda på olika sätt.

Tanken är att existens aldrig kommer ur icke-existens.  Det förflutna och framtiden, fastän det inte existerar i en manifesterad form, existerar ändå i en fin form.

13. De är manifesterade eller fina, emedan de är av Gunornas natur.

Gunorna är de tre ämnena Sattva, Rajas och Tamas, vars grova tillstånd är det förnimbara universum. Förflutet och tillkommande uppstår ur de olika manifesteringssätten hos dessa Gunor.

14. Enheten i tingen härrör från enheten i förändringarna.

Fastän det finns tre ämnen, är deras förändringar samordnade, och alla föremål är förenade.

15. Eftersom förnimmelse och önskan växlar beträffande samma föremål, så är sinnet och föremålet av olika natur.

Det vill säga, det finns en objektiv värld oberoende av våra sinnen. Detta är en förnekelse av Buddhistisk Idealism. Då olika människor ser på samma sak på olika sätt, så kan detta inte vara blott en inbillning av någon särskild individ. [2]
_____________________________

[2] Det  finns ytterligare en aforism inflikad här i visa utgåvor, som lyder:

Föremål kan inte sägas vara beroende av ett enda sinne. Där finns inget bevis för dess existens, det skulle då bli icke-existerande.

Om förnimmelsen av ett föremål var det enda kriteriet för dess existens, då skulle det inte, när sinnet är absorberat av någonting eller är i Samadhi, bli varseblivet av någon, och man skulle lika gärna kunna säga att det var icke-existerande. Detta är en icke önskvärd slutsats. ED.


16. Tingen är kända eller okända för sinnet, beroende på den färg de ger sinnet.

17. Sinnets tillstånd är alltid känd, emedan sinnets herre, Purusha är oföränderlig.

Kärnpunkten i denna teori är att universum är både mentalt och materiellt. Bägge dessa världar befinner sig i ett ständigt flytande tillstånd. Vad är till exempel en bok? Den är en kombination av molekyler i ständig förändring. En del går ut och en annan kommer in; det är så att säga, en virvel. Men vad är det, som åstadkommer enheten? Vad gör den till just denna bok? Förändringarna av bokens molekyler är rytmiska, de befinner sig i harmonisk ordning. De sänder intryck till mitt sinne och dessa, sammanfogade, bildar en sammanhängande tavla, trots att delarna ständigt förändras. Sinnet självt är ständigt föränderligt. Sinnet och kroppen är liksom två lager i samma substans, vilka rör sig med olika hastighetsgrader. När den ena blir långsammare och den andra relativt hastigare, kan vi urskilja mellan de två rörelserna. Anta till exempel att ett tåg befinner sig i rörelse och att även en vagn rör sig långsamt vid sidan om; det är möjligt att uppfatta rörelsen hos bägge dessa i en viss utsträckning. Men ännu något annat är nödvändigt.
Rörelse kan endast förnimmas, när det finns något annat, som inte rör sig. Om till exempel tre föremål befinner sig i relativ rörelse, förnimmer vi först rörelsen hos det snabbaste, därefter hos det näst långsammaste genom att jämföra dess rörelse med det allra mest långsamma. För att förnimma rörelse hos det långsammaste är det nödvändigt att förnimma ett annat föremål, som rör sig ännu långsammare eller, med andra ord, ni måste finna även något annat, i vilket rörelsen är ännu långsammare, för att kunna förnimma rörelsen hos detta och så vidare. Eftersom det på detta sätt inte blir något slut på antagandet av ting med långsammare och ännu långsammare rörelser, säger logiken er att stanna någonstans och avsluta serierna genom att anta kunskapen om någonting, som aldrig förändras. Därför har Yogin rätt, när han säger, att bakom denna aldrig ändande kedja av rörelse står Purusha den oföränderliga, den ofärgade, den rena. Och alla dessa intryck är blott och bart reflekterade på den, liksom en laterna magica kastar bilder på en skärm utan att på något sätt befläcka den.

18. Sinnet är inte självlysande, ty det är ett föremål.

Omätliga krafter är manifesterade överallt i naturen, men de är varken självlysande eller intelligenta. Purusha allena är självlysande och ger Sitt ljus till allting. Det är Purushas makt som sipprar igenom all materia och kraft.

19. Däri ligger dess oförmåga att samtidigt igenkänna två ting.

Om sinnet vore självlysande skulle det vara i stånd att igenkänna två ting samtidigt, vilket det inte kan. Om ni skänker en sak djup uppmärksamhet, förlorar ni den andra ur sikte. Om sinnet vore självlysande, skulle det inte finnas några gränser för de intryck det kunde förnimma. Purusha kan igenkänna allt på ett ögonblick; därför är Purusha självlysande, men sinnet är det inte.

20. Om ett annat igenkännande sinne antas, blir det inget slut på sådana antaganden, och resultatet skulle bli minnesförvirring.

Låt oss anta, att det finns ett annat sinne, som igenkänner det vanliga sinnet, då måste det finnas ännu ett annat sinne för att igenkänna det, och så vidare, tills det inte blir något slut, på sådana sinnen. Den logiska följden skulle bli minnesförvirring, ty då skulle det inte finnas ett
minnesförråd

21. Kunskapens väsen, (Purusha ) är oföränderligt, och när sinnet tager Dess form, blir det medvetet.

Patanjali säger detta för att göra det mer tydligt att kunskap inte är en egenskap hos Purusha. När sinnet nalkas Purusha återspeglas Den så att säga på sinnet, vilket för tillfället blir strålande och förefaller som om det vore själva Purusha.

22. Färgat av den som skådar och det skådande är sinnet i stånd att förstå allting.

Den yttre världen eller det skådade reflekteras på en sida av sinnet, och den som skådar på den andra; på sådant sätt vinner sinnet hela kunskapens makt.

23. Genom sina oräkneliga önskningar handlar sinnet för en annans (Purushas glädje), ty sinnet handlar i förbindelse (med föremålen).

Sinnet är en sammansättning av olika ting och kan därför inte arbeta för sig självt. Allt som är en sammansättning i denna värld har något objekt för denna kombination, ett tredje ting, för vilket denna kombination pågår. Sinnets sammansättning är således till för Purushas skull.

24. För urskiljandet upphör förnimmelsen av sinnet såsom Atman.

Genom urskillning vet Yogin att Purusha inte är sinnet.

25. När det är inriktat på urskillningen når sinnet det tidigare stadiet av Kaivalya
(Isolering). [3]

Alltså leder övandet av Yoga till urskillningsförmåga och sålunda till skådandets klarhet. Slöjan faller från ögonen, och vi ser tingen som de är. Vi finner då att naturen är en sammansättning och visar världens panorama för Purusha, som är vittnet. Vi finner dessutom att naturen inte är Herren och att alla naturens sammansättningar helt enkelt är till för att visa dessa fenomen för Purusha, den krönte konungen i det inre. När urskillningen vinns efter lång övning, upphör fruktan, och sinnet uppnår isolering och fullkomlighet.
_____________________________

[3] Det finns ett annat sätt att läsa versen på, vars betydelse då skulle bli: Då förvandlas sinnet till en djup urskillningsförmåga och graviterar mot Kaivalya.

26. De tankar, som uppstår såsom hinder för detta, härstammar från (förflutna) intryck.

Alla de olika tankar som uppstår och får oss att tro, att vi behöver någonting yttre för att göra oss lyckliga, är hinder för denna fullkomlighet. Purusha är lycka och sällhet av sin egen natur. Men denna kunskap blir av och till dold av förflutna intryck, till och med, när Yogin nått denna urskillningskraft. Yogin blir fri, först när dessa intryck arbetar bort sig själva.

27. Förstörelsen av dessa (förflutna intryck) sker på samma sätt, som när det gällde okunnighet, jagmedvetande och så vidare, såsom förut sagts.

28. När man uppnått den rätta urskiljande kunskapen om väsentligheterna, vinner den, som uppgiver frukterna (av denna kunskap, nämligen krafterna), såsom resultat av fullkomlig urskillning, Samadhi, kallad Dygdens slöja.

När Yogin uppnått denna urskillning, vinner han alla de krafter som nämndes i sista kapitlet, men den sanne Yogin förkastar dem alla. Till honom kommer då en egendomlig kunskap eller ett särskilt ljus, kallat Dharma Megha eller dygdens slöja. Alla de stora profeterna i världen, om vilka historien förtäljer, ägde denna. De hade funnit hela grundvalen till kunskap inom sig själva. Sanningen hade för dem blivit verklig. Fred, lugn och fullkomlig renhet blev själva deras natur, sedan de avstått från maktens hela fåfänglighet.

29. Från detta kommer upphörandet av smärtor och arbete.

När dygdens slöja vunnits, då finns det inte längre någon fara för fall. Ingenting kan dra ned Yogin, och det finns inte längre ont eller smärtor för honom.

30. När kunskapen, berövad hölje och orenhet, blivit oändlig, blir det vetbara ringa.

Kunskapen själv är där; dess hölje är borta. En av de buddhistiska skrifterna definierar vad som menas med ordet Buddha (som är namnet på ett tillstånd), oändlig kunskap, oändlig som himlen. Jesus uppnådde detta och blev Kristus. All kommer att uppnå detta tillstånd. Där kunskapen blir oändlig, det vetbara ringa. Hela universum med alla dess kunskapsobjekt blir då såsom intet i jämförelse med Purushas förverkligande. Genomsnittsmänniskan tror sig själv vara mycket ringa, ty för henne förefaller det vetbara oändligt. 

31. Därefter upphör egenskapernas successiva förvandlingar, för de har nått målet.

Därefter upphör för alltid alla de olika förvandlingarna av egenskaperna, vilka förändras från en art till en annan. 

32. De förändringar som existera i relation till tidpunkter och vilka blivit förnimbara vid den andra änden (det vill säga, vid slutet av en serie), är påföljder.

Patanjali definierar här ordet påföljder såsom de förändringar som existerar i relation till tidpunkter. Medan vi håller på att tänka, uppstår varje stund tankeförändringar, men vi förnimmer dessa förändringar endast vid seriens slut. Detta kallas påföljd. För det sinne, som förverkligat allestädesnärvaron finns ingen påföljd. Allting har blivit nuet för det; det vill säga, för det sinnet existerar bara nuet; det förflutna och det tillkommande har förlorats. Tiden står kontrollerad och all kunskap flammar upp på en sekund. Det vet allt liksom i en blixt.

33. Att i omvänd ordning upplösa de från alla slags rörelser befriade egenskapernas verksamhet för Purusha, är Kaivalya, eller så är det fastställandet av kunskapens makt i dess egen natur.

Naturens uppgift är nu fullbordad -- den osjälviska uppgift, som vår  ljuva vårdinna Naturen själv påtagit sig. Hon fattade, så att säga, ömt den osjälviska själen vid handen, visade den alla erfarenheter i universum, alla manifestationer, och förde den högre genom olika kroppar, till dess hennes förlorade härlighet kom tillbaka och den mindes sin egen natur. Då återvände den milda Modern samma väg, som hon kommit, för de andras skull, vilka även mist vägen i livets spårlösa öken. På så sätt arbetar Hon, utan början och utan slut. Genom glädje och smärta, genom gott och ont flyter sålunda själens oändliga flod in i fullkomlighetens och självförverkligandets ocean.

Ära vare dem, som förverkligat sina egna naturer; må deras välsignelser vara över oss all.
 

VIVEKANANDA
 

 

___________________________________________________________________