yantra1.gif (2187 bytes)
5

Teosofins Ocean
Online
Den ursprungliga och oförkortade amerikanska ULT-utgåvan 2017

Kapitel 5

Kroppen och Astralkroppen

av
WILLIAM Q JUDGE

© 2017 Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Kapitel V

KROPPEN OCH ASTRALKROPPEN

Kroppen och livsprincipen. Livets mysterium. Sömnen och döden beror på överskott av livsenergi som organismen inte kan bära. Kroppen en illusion. Vad är cellen? Livet är universellt. Den är inte ett resultat av organismen. Den astrala kroppen. Vad den är gjord av. Dess förmåga och funktioner. Som en modell för kroppen. Den ägs av alla naturens riken. Dess förmåga att resa. De verkliga sinnesorganen finns i astralkroppen. Den uppgift som astralkroppen har vid spiritualistiska seanser. Astralkroppen förklarar telepati, klärvoajans, kläraudiens och alla sådana psykiska fenomen. Sidorna 35 till 45

 

__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 35                                                                                                         TEOSOFINS OCEAN sidan 35

Kroppen som består av en mängd kött, ben, muskler, nerver, hjärnsubstans, galla, slemhinnor, blod och hud är hos alltför många människor det främsta föremålet för deras omtanke, vilka gör den till sin gud, eftersom de har kommit att identifiera sig med kroppen och menar bara den när de säger ”Jag”. Lämnad åt sig själv saknar den känsla, och handlar i ett sådant fall bara reflexbetingat och automatiskt. Detta ser vi i sömnen, för då intar kroppen ställningar och gör rörelser som den vakna människan inte tillåter. Den liknar moder jord i det avseendet att den är uppbyggd av ett oräkneligt antal ”småliv”. Vart och ett av dessa småliv är en sensitiv punkt. Det finns inte bara mikroorganismer, baciller och bakterier, utan dessa är uppbyggda av andra, och dessa andra av ännu mindre småliv. Dessa småliv är inte kroppens celler, utan bygger upp cellerna, som ständigt håller sig inom de av evolutionen bestämda gränserna för cellen. De befinner sig ständigt tillsammans i en virvlande rörelse överallt i hela kroppen, såväl på skenbart tomma ställen som inom de partier vilka består av kött, membran, ben och blod. De sträcker sig också bortom kroppens faktiska yttre gränser till ett mätbart avstånd.

Ett av det fysiska livets mysterier ligger dolt bland dessa ”småliv”. Deras verksamhet, som betingas av Livsenergin – kallad Prana eller Jiva – ger förklaring till såväl den aktiva tillvaron som den fysiska döden. De är indelade i två klasser, den ena är förstörarna, den andra är upprätthållarna, och dessa två strider mot varandra ända från födelsen tills förstörarna vinner. I denna kamp är det Livsenergin själv som avgör striden ty det är livet som dödar. Detta kan synas som en irrlära, men inom den teosofiska filosofin anses det vara ett faktum. Ty, det sägs,

__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 36                                                                                                         TEOSOFINS OCEAN sidan 36

att barnet lever på grund av de förenade friska organens förmåga att absorbera den Livsenergi som finns överallt i det omgivande rummet, och att den överväldigande styrkan av tillströmmande liv får barnet att att falla i sömn varje dag, därför att de upprätthållande småliven inom dess unga kropps celler ännu inte behärskas av den andra klassen. Dessa processer av insomnande och uppvaknande medför helt och hållet återställandet under sömnen den jämvikt som störts under det vakna tillståndet. Det kan jämföras med den elektriska ljusbågen där den lysande bågen vid resistenspunkten är symbolen för den vakna aktiva människan. Under sömnen absorberar vi åter Livsenergin utan motstånd; när vi är vakna kastar vi av oss den. Men då Livsenergin finns runt omkring oss som en ocean i vilken vi simmar, är vår förmåga att motstå den nödvändigtvis begränsad. Precis när vi vaknar är vi i jämvikt beträffande våra organ och livet; när vi somnar är vi ännu mer fulla av liv än på morgonen; Livsenergin har mattat ut oss; slutligen dödar den kroppen. En sådan strid kan inte utkämpas i evighet, eftersom hela solsystemets tyngd av Liv mäter sig med motståndsförmågan samlad i en liten människokropp.

Kroppen anses av Visdomens Mästare vara den mest förgängliga, föränderliga och illusoriska i hela serien av människans principer. Inte för ett ögonblick är den densamma. Ständigt växlande, varje del av den är i rörelse, och den är trots sin vidrörbarhet aldrig komplett eller avslutad. De forntida uppfattade tydligt detta, för de utarbetade en lära kallad Nitya Pralaya, eller läran om den kontinuerliga förändringen hos materiella ting, den kontinuerliga förstörelsen. Detta är nu känt för vetenskapen i den läran att kroppen genomgår en fullständig förändring och förnyelse vart sjunde år. I slutet av de första sju åren är den inte samma kropp som den var i början. I slutet av våra dagar har den förändrats sju gånger, kanske mer. Och likväl visar den samma allmänna utseende från mogen ålder till döden; och det är en mänsklig form från födelsen till mogen ålder. Detta är ett mysterium som vetenskapen inte förklarar; det

__________________________________________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY page 37                                      VAD LIV ÄR                                                 TEOSOFINS OCEAN sidan 37


är en fråga som rör cellen och de medel med vars hjälp den allmänna kroppsformen bevaras.

”Cellen” är en illusion. Den är bara ett ord. Den äger ingen tillvaro som ett materiellt ting, för varje cell är sammansatt av andra celler. Vad är då en cell? Den är den ideella form inom vilken de verksamma fysiska atomerna – bildade av ”småliv”– ordnar sig. Eftersom det är erkänt att de fysiska molekylerna hela tiden rusar bort från kroppen, måste de lämna cellerna varje ögonblick. Följaktligen finns det ingen fysisk cell, utan bara dess privativa gränser [astrala form], de ideella väggarna och allmänna form. Molekylerna antar sin position inom den ideella formen enligt naturens lagar, och lämnar den igen nästan på en gång för att ge plats åt andra atomer. Och eftersom det är på detta sätt med kroppen, är det så också med jorden och med solsystemet. På samma sätt är det med alla materiella ting, fastän i långsammare takt. De är alla i ständig rörelse och förändring. Detta är både en modern och gammal visdom. Detta är den fysiska förklaringen till klärvoajans, kläiraudians, telepati och tankeläsning. Det hjälper att visa oss vilket vilseledande och otillfredsställande ting vår kropp är.

Fastän människans andra princip, strängt taget, är Astralkroppen (och heter Linga Sharira på sanskrit ) så kommer vi att betrakta Livsenergin eller (Prana och Jiva på sanskrit) tillsammans med den, eftersom livsfenomen lättare kan iakttas i förening med kroppen.

Livet är inte resultatet av organens verksamhet, inte heller är det borta när kroppen upplöses. Det är en universellt genomträngande princip. Det är oceanen i vilken jorden flyter; det genomtränger globen och varje varelse och föremål på den. Det verkar oavbrutet på och omkring oss, pulserar mot och genom oss för alltid. När vi tar en kropp i besittning använder vi bara ett mer specialiserat instrument än något annat för att hantera både Prana och Jiva. Strängt talat är Prana andning; och då andning är nödvändig för livets upprätthållande i den mänskliga maskinen är detta ett bättre ord. Jiva betyder

      ________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY  page 38                                                                                                 TEOSOFINS OCEAN sidan 38

liv”, och tillämpas även den levande själen, för livet i allmänhet härrör från det Högsta Livet själv. Jiva duger därför som en allmän tillämpning, medan Prana är mera enskilt. Det kan inte sägas att man har en bestämd mängd av denna Livsenergi som återvänder till sin källa när kroppen förbränns, utan snarare att den påverkar den mängd materia som finns inom kroppen.Vi liksom utsöndrar eller använder den då vi lever. För vare sig vi är levande eller döda, finns Livs-energin fortfarande; under livet bland våra organ som den upprätthåller, efter döden bland de otaliga varelser som uppstår från vår förstörelse. Vi kan lika lite tillintetgöra detta liv som vi kan utplåna luften i vilken fågeln svävar, och i likhet med luften fyller det alla rum på planeten. Ingenstans kan vi gå miste om dess välsignelse, och inte heller undgå dess slutliga förkrossande förmåga. Men för att kunna inverka på den fysiska kroppen behöver detta liv – Prana – ett vehikel, ett medel, eller en ledare, och detta vehikel är astralkroppen.

      Det finns många namn på Astralkroppen. Här är några: Linga Sarira, sanskrit som betyder modellkroppen och den bästa av alla; eterisk dubblett; fantom; vålnad; uppenbarelse; dubbelgångare; personlig människa; perisprit; förnuftslös själ; animal själ; Bhuta, elementar, spöke; djävul; demon. En del av dessa betecknar endast astralkroppen som genom döden blivit skild från kroppen. Bhuta, djävul och elementar är nästan synonyma; den första är på sanskrit de andra på svenska. Hos hinduerna är Bhuta Astralkroppen när den genom döden frigjorts från kroppen och förnuftet; och är därmed avskild från samvetet, och är sålunda en djävul enligt deras uppfattning. De är inte helt fel, om vi frångår den gamla föreställningen att en djävul är en från himlen fallen ängel, ty denna kroppsliga djävul är något som uppstår från jorden.

Man kan tycka att termen Astralkropp är olämplig för detta ändamål. Invändningen uppstår från det engelska språkets natur och uppkomst, eftersom detta har växt fram  

________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY  page 39                                     ASTRALKROPPEN                               TEOSOFINS OCEAN sidan 39

under strid med naturen och inom ett kommersiellt folk har det hittills inte myntat de ord som behövs för att beteckna det stora området av förmågor och organ för den osynliga människan. Och eftersom dess filosofer inte har erkänt förekomsten av dessa inre organ, existerar inte de rätta termerna i språket. Då vi letade efter ord för att beskriva den inre kroppen var det enda vi kunde finna på engelska ”astralkroppen”. Denna term kommer grovt talat nära det verkliga förhållandet, eftersom substansen i denna form härleds från kosmisk materia eller stjärnstoft. Men det gamla sanskritordet beskriver det exakt – Linga Sharira, modellkroppen – eftersom den är designen eller modellen för den fysiska kroppen. Denna term är bättre än ”eterisk kropp”, då den senare kan uppfattas bildas senare än den fysiska, medan i själva verket så föregår astralkroppen den materiella.

Astralkroppen är gjord av materia som är av mycket fin struktur jämfört med den synliga kroppen, och har en stor tänjbar styrka, så att den förändrar sig blott lite under en livstid, medan den fysiska förändras varje ögonblick. Och den har inte bara den här enorma styrkan, utan äger samtidigt elasticitet som medger dess utsträckande till tt avsevärt avstånd. Den är flexibel, plastisk, utsträckbar och stark. Materien som den är sammansatt av är elektrisk och magnetisk till sitt väsen, och är precis vad hela världen bestod av i det dunkla förflutna när evolutionsprocesserna ännu inte hade kommit till den punkt att skapa människans materiella kropp. Men den är inte rå eller obearbetad materia. Efter att ha gått igenom en omfattande evolutionsperiod och genomgått ett oräkneligt antal reningsprocesser, har dess natur förfinats till en grad långt bortom de grova fysiska elementen vi ser med det fysiska ögat och känner med den fysiska handen.

Astralkroppen är den ledande modellen för den fysiska, och alla de andra rikena har sina astrala modeller. Växter, mineraler och djur har den eteriska dubbletten, och denna teori är den enda som svarar på frågan hur det kommer sig att fröet

      ________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY  page 40                                                                                            TEOSOFINS OCEAN sidan 40

frambringar
en växt av sitt eget slag och alla förnimmande varelser liknar sitt upphov. Biologer kan bara säga att fakta är som vi känner dem, men kan inte ge något skäl till varför ekollonet aldrig kommer att växa till något annat än en ek förutom att ingen människa någonsin kan förklara att det är så. Men i de gamla skolorna i det förflutna var den sanna läran känd, och den har återigen förmedlats i Västerlandet genom H. P. Blavatskys ansträngningar och av dem som har funnit inspiration i hennes verk.

Denna lära säger, att naturrikena under denna globs tidigare utvecklingsskeden först existerade såsom en skissartad plan eller ideell form, och därefter började den astrala materian att utarbeta denna plan med hjälp av Livsprincipen, ända tills den astrala mänskliga formen efter långa tidsåldrar var utvecklad och fullkomlig. Detta är alltså människosläktets första form, och korresponderar på ett sätt med allegorin om människans tillstånd i Edens lustgård. Efter ytterligare en lång period, under vilken cykeln för människans fortsatta nedstigande i materian fortsätter sitt lopp, iklädde sig den astrala formen slutligen en klädnad av skinn” och den nuvarande fysiska formen intar scenen. Detta är förklaringen till versen i Första Mosebok som säger att Gud gjorde kläder av skinn till Adam och Eva. Det är det sista nedstigandet i materian, sedan dess strävar den inre människan att höja hela massan av fysisk materia upp till en högre nivå, och att ingjuta den med ett större mått av andligt inflytande, så att den kan vara redo att gå ännu längre under nästa stora utvecklingsperiod efter att den nuvarande är slut. Därför är astralkroppen, den modell efter vilken barnet tar form och växer i moderlivet, nu fullkomlig till formen redan innan barnet föds. Det är på denna form som molekylerna ordnar sig tills barnet är fullgånget, och närvaron av den eteriska modell-kroppen förklarar hur fostret formar sig, hur ögonen växer fram inifrån och ut till ansiktets yta, och många andra mystiska frågor i embryologi, som förbigås av läkarmedicinen som ger en beskrivning men utan någon förklaring.
________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY  page 41                      FÖDELSEMÄRKENS URSPRUNG                           TEOSOFINS OCEAN sidan 41

      Detta kommer också att förklara, som ingenting annat kan göra, de fall, då barnet får ett födelsemärke i livmodern, något som ibland förnekas av läkare men väl känt av dem som bryr sig om att titta efter, för det är vanligt förekommande faktum. Den framväxande fysiska formen är beroende av sin astrala modell; och denna är genom moderns fysiska och psykiska organ förbunden med föreställningsförmågan; om modern skapar sig en stark föreställningsbild av skräck, rädsla eller liknande, tar astralmodellen intryck av denna. När ett barn föds utan det ena benet, har moderns idéer och starka föreställningsförmåga verkat så, att det astrala benet blivit avskuret eller förtvinat bort, och resultatet blir att molekylerna, inte har någon benmodell att arbeta på, och på sätt bildas inte något fysiskt ben; och samma förhållande gäller i alla sådana fall. Men då vi finner en människa som fortfarande känner benet som kirurgen har skurit av, eller förnimmer fingrarna som amputerats, så har den astrala kroppsdelen inte blivit berörd av detta, och därför känns det som hon ännu hade det fysiska i behåll.  För varken kniv eller syra skadar den astrala modellen, men i de första stadierna av dess tillväxt har tankar och föreställningar samma förmåga som syra och  vasst stål.

Hos den vanliga människan som inte tränats i praktisk ockultism eller som inte har förmågan medfödd, kan astralkroppen inte avlägsna sig mer än några decimeter från den fysiska. Den utgör en del av den fysiska, upprätthåller den och är inmängd i den precis som alla mangons fibrer genomtränger dess fruktkött. Men det finns de som, på grund av övningar som genomförts i tidigare liv på jorden, har en medfödd förmåga att omedvetet sända ut astralkroppen. Dessa är medier, några siare, och många hysteriska, kataleptiska och skrofulösa personer. De som har tränat sig genom en lång bana av ytterst hård disciplin som även omfattar den moraliska och mentala naturen och vida överstiger dagens genomsnittliga mänskliga förmåga, kan använda astralformen efter sin vilja, eftersom de har helt kommit över villfarelsen att den fysiska kroppen är en permanent del av

________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY  page 42                                                                                            TEOSOFINS OCEAN sidan 42


dem, och dessutom, har de lärt sig de kemiska och elektriska lagar som styr i denna fråga [i astralmaterian]. I deras fall sker det med insikt och medvetet; i de andra fallen utan förmåga att förhindra eller framkalla den med vilja, eller att undvika de risker som är förbundna med bruket av krafter i naturen av en hög karaktär.

Astralkroppen har inom sig de yttre sinnesorganens verkliga organ. Inom den finns syn, hörsel, förmågan att lukta och känseln att beröra. Den har ett komplett nervsystem och artärer av sitt eget slag för transport av astralt fluidum som för denna kropp spelar samma roll som blodet för det fysiska. Den är den verkliga personliga människan. Där befinner sig sätet för den undermedvetna förnimmelsen och det latenta minnet, som dagens hypnotisörer sysslar med och förbryllas av. När kroppen dör så frigörs den astrala människan, och eftersom den odödliga människan (Triaden) vid döden övergår till ett annat tillstånd, blir den astrala ett kvarlevande skal efter den en gång levande människan som behöver tid för att upplösas. Skalet behåller alla minnen från den levande människans liv och kan därför reflexmässigt och automatiskt återge vad hon visste, sade, tänkte och såg. Skalet blir kvar nära den övergivna fysiska kroppen nästan ända tills denna är helt upplöst, för skalet måste gå igenom sin egen dödsprocess. Det kan bli synligt under vissa förhållanden. Det är de spiritualistiska seans-rummens spöke, och låter sig där maskeras som den ena eller den andra individens verkliga ande. Attraherad av mediets och seansdeltagarnas tankar, fladdrar detta astrala skal omkring, och galvaniseras slutligen till ett skenbart liv av en hel skara elementala krafter samt av mediets egen astralkropp som håller seansen eller av något annat medium i publiken. Från detta skal (som från en fotografisk plåt) reflekteras sedan i mediets hjärna alla de vittnesbörd som spiritualisterna hävdar vara bekräftelser på den avlidne vännens eller släktingens identitet. Dessa vittnesbörd accepteras som bevis på att anden till den avlidne är närvarande, eftersom varken medier
________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY  page 43                   ASTRALA SKAL OCH SPIRITUALISM                 TEOSOFINS OCEAN sidan 43

eller seansdeltagarna är förtrogna med de lagar som styr deras egen natur, inte heller med den astrala materians och den astrala människans konstitution, förmåga och funktion.

Den teosofiska filosofin förnekar inte de fakta som förekommer under spiritualistiska seanser, men den ger en förklaring som helt avviker från spiritualisternas egen. Och den omständigheten, att andarna själva inte kommit med någon logisk vetenskaplig förklaring till de fenomen man tillskriver dem, stöder påståendet att de inte har någon kunskap att meddela. De kan bara framkalla vissa fenomen; att undersöka dessa och dra slutsatser därifrån kan bara göras av en tränad hjärna styrd av en levande treenighet av ande, själ och förnuft. Och här har vi en annan klass av spiritualistiskt fenomen som kräver ett kort omnämnande. Detta är framträdandet av vad som kallas en ”materialiserad ande
.

Tre förklaringar erbjuds: För det första, att det levande mediets astralkropp lösgör sig från sin kropp och antar utseende av den så kallade andens form; för en av egenskaperna hos den astrala materian är förmågan att reflektera en avbild som existerar osynligt i etern. För det andra, det verkliga astrala skalet av den avlidne – som inte innehåller den avlidnes ande och samvete – blir synligt och berörbart genom att luftens och eterns tillstånd är sådant att det förändrar vibrationerna hos det astrala skalets molekyler. Densitetens och den skenbara viktens fenomen förklaras av andra lagar. För det tredje, en osynlig anhopning elektro-magnetisk materia dras samman, och i den reflekteras ur astralljuset en bild av den person man vill se antingen död eller levande. Bilden tas felaktigt för de ifrågavarande personernas ”ande”, men det är det inte, och har helt riktigt kallats ett ”psykologisk bedrägeri” av H. P. Blavatsky, eftersom det låtsas vara vad det inte är. Besynnerligt nog, har just denna förklaring angående materialisationer getts av en ”ande” vid en regelrätt seans, men har aldrig godtagits av spiritualisterna, just
________________________________________________________________________________
THE OCEAN OF THEOSOPHY  page 44                                                                                        TEOSOFINS OCEAN sidan 44

därför att den kullkastar deras föreställning vad det gäller återkomsten av personers avlidna andar.

Avslutningsvis skall sägas att astralkroppen ger förklaringen till nästan alla de märkliga psykiska företeelser som förekommer i umgänget med genuina medier i det dagliga livet; den visar oss vad ett spöke [en apparition] kan vara för någonting och liksom de betingelser under vilka ett spöke kan ses. Därför sårar den vetenskapliga tvivlaren inte vårt sunda förnuftet när han påstår att vi inte har sett det vi vet oss ha sett; den undanröjer vidskepelse genom att uppvisa sådana fenomens verkliga natur, och förgör denna oförnuftiga rädsla för det okända som gör en människa rädd för att få se ett ”spöke”.
Därigenom kan vi också förklara föremåls förflyttande utan fysisk beröring, för astralhanden kan sträckas ut och gripa tag i ett föremål, och dra detta till den fysiska kroppen. När detta visar sig vara möjligt, då kommer man inte längre att skratta åt resenärer, som berättar att de sett en hinduisk yogi fått kaffekoppar att sväva genom luften och avlägsna föremål att närma sig, till synes på egen hand, utan att de blivit vidrörda av honom eller någon annan. Alla fall av klärvoajans [klarseende] och kläiraudience [klarhörsel] kan också förklaras med astralkroppen och astralljuset. Det är de astrala – som är de verkliga sinnesorganen – som utför seendet och hörandet, och eftersom alla materiella föremål befinner sig i ständig rörelse med hänsyn till sina egna atomer, lägger de inga hinder i vägen för den astrala synen och hörseln, utan når därför lika långt som astralljuset eller den astrala materian sträcker sig runt jorden. Det var på detta sätt som den store siaren Swedenborg såg hus brinna i Stockholms stad när han själv befann sig i en annan stad [Göteborg] många mil därifrån, och genom samma medel kan en klärvoajant i våra dagar se och höra på avstånd.

 WILLIAM Q JUDGE 

 Översatt från The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1987

______________________________________________________

länk till Huvudindex
Teosofins Ocean
______________________________________________________

länk till Svar på Frågor till Teosofins Ocean,
 kapitel 5 av Robert Crosbie

______________________________________________________
 


|   till ULTs hemsida   |  till William Q Judge Online   | till Robert Crosbie Online | till toppen  |

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2016 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2017-03-07