länk till HUVUDINDEX (här finns alla frågor samlade)

 

Fråga 46. OM ST GERMAIN OCH DEN VIOLETTA FLAMMAN (inskickad den 6 januari 2011) 

Hej! 

Jag har läst om ”den violetta flamman” som det påstås ifrån bland annat ”Summit Lighthouse” går att åkalla och föra ner till vår jorddimension och att det är Saint Germain som har gett mänskligheten denna möjlighet.  

Summit Lighthouse skriver så här på sin hemsida: ”Offerelden, förklarar texterna, leder upp till ”gudarnas” eld och transmutationen var alltså en andlig process som upphöjde själen till ett tillstånd av enhet med det Gudomliga. Nu kan du själv, tack vare Saint Germain, uppleva effekten av denna offereld genom åkallan och visualisering”.

a)      Hur ser Teosofin på detta? 

b)      Är det möjligt för oss på vår utvecklingsnivå att föra ner och rena oss med en så stark energi som jag har förstått att den violetta färgen är?

c)      Och om det är möjligt att föra ner den violetta färgen men på subplan, vilka konsekvenser kan det ha på våra kroppar och psyken? 

Hälsningar Kerstin

--------------------------------------------------------

Svar. 

Ingen sann Mästare lämnar efter sig något som skulle kunna hamna i fel händer… St Germain har inte lämnat efter sig mer än ett eller två manuskript enligt Blavatsky… och karaktären i dem är långt ifrån den stil som nu förmedlas i moderna skrifter... de flesta av ”Summit lighthouse” tankar och idéer är mycket förvirrade och ologiska, för att inte säga oteosofiska. Lånat tankegods, kopierat tankegods som är totalt förvrängt... där finns heller inget i dagens tankegods hos Summit lighthouse som påstås komma från St German som går att koppla eller jämföra med frimurarna som han så ivrigt arbetade för med hela sitt hjärta. Hur känner man igen något som är falskt... jo genom att jämföra det med något som är äkta. Stackars St Germain att få sitt namn knutit till dessa märkliga idéer och en sådan märklig organisation… något måste göras för att rentvå denne store Mästare och hans undervisning.

Den violetta färgen som vi ser med våra fysiska ögon är INTE den verkliga VIOLETTA huvudfärgen ... det finns såklart flera olika sätt att få VIOLETT… här på jorden i fysisk form är det en blandning av blått och rött… men på dess eget plan så är det energimässigt något annat... vad vi människor upplever är en subfärg av den rena Violetta huvudfärgen… alla färger vi upplever är subfärger av de verkliga grundfärgerna som finns i de högre sfärerna, och eftersom vi lever på det nedersta planet utav sju möjliga substansgrader så har vi inte tillgång till annat än en ”avbild” av den verkliga violetta färgen… detta gäller såklart alla färger… att St Germain inte skulle känna till detta verkar helt omöjligt, han sägs ju vara en medlem av det Vita Broderskapet.

Att fokusera på den violetta färgen, såsom St Germain idag påstås förfäkta, som dessutom korresponderar med astralkroppen i den esoteriska klassificeringen av människans principer är inte teosofins eller de Gamles sätt att meditera eller andligt hela... vi fokuserar istället på det Gudomliga Jaget, Ishwara de övre energierna, inte på de lägre såsom astralkroppens violetta energi... vi vill nå de högre krafterna inte de lägre astrala subfärgerna... som bara är ett steg från de fysiska.

Om St Germain verkligen hade ansett att den violetta färgen var lösningen så hade han för många århundraden sedan lanserat denna idé, liksom våra Mästare hade gjort i så fall, de ingår ju samtliga i samma Brödraskap… och det sätt som Elizabeth Profet och innan dess Mark Profet hennes make använder sig av alla kända Mästare bilder på alla sina reklamposters som täckning för sina idéers sanning visar på att de är fullständigt i behov av bekräftelse för sina märkliga spiritualistiska idéer… St Germain som vi teosofer lärt känna honom har inget med ”summit lighthouse” verksamhet att göra... inte heller med den violetta strålen, som representerar den astrala kroppen… St Germain är den störste ockultisten som rört sig på Europeisk mark under långa tider innan han drog sig tillbaka fysiskt till Orienten... och att använda sig av hans namn är ett stort svek mot denne store Mästare... 

Hade det varit tillräckligt att bara behandla sin kropp genom ett fysiskt violett ljus genom visualisering så hade ju all världens problem varit lösta på detta sätt... så enkelt är det inte... vi måste transformera, noetisera våra ord, tankar och handlingar tillsammans med andra människor i möten med varandra och på så sätt höja vår medvetenhet och balansera vår karma… inte genom att bara använda en färg... varför inte istället äta en violett karmalösande tablett tre gånger om dagen, så hade alla problem varit lösta inom några dagar, utan några större ansträngningar… årtusenden av sinnesintryck och mönster, samskaras, hade bara försvunnit ur våra minnen, så att vi skulle kunna slippa möta vår karma och ta vårt ansvar i våra dagliga möten med andra… detta är inte något de vise männen från Indien rekommenderar, dessa Rishis och Yogis som kartlagt hela människan psykiska och noetiska verksamhet... dessa levande Mästare som vägleder så många människor dagligen... INTE ett ljud om denna universella botande färg under alla dessa år... något stämmer inte med den Tidlösa Visdomen.

Alla färger har såklart underbara healingkrafter, det anser vi också… och den violetta strålen är, enligt Isaac Newton, alkemist, astrolog, mystiker upptäckare av färgskalan som vi nu använder, den högsta frekvensen av de sju färgerna… men det betyder ockult sett bara att efter den fysiska kroppen i människans konstitution så kommer astralkroppen och den korresponderar till den violett-röda färgen som verkar på astralkroppens sju olika subplan. 

Det finns mycket kunskap i den teosofiska undervisningen som inte är förmedlad med ord utan genom invigning... så därför finns det inte många specifika uttalanden om färgernas ockulta betydelse i allmän skrift… detta är en förborgad hemligt för de andligen mogna… och eftersom det är så hemligt kan många göra pengar på sina idéer om färgernas betydelse och funktioner, speciellt bland de breda okunniga massorna. En blind leder en annan blind.

Vi hindrar ingen att använda den violetta strålen om man så vill, vi bara varnar, vi säger snarare att vägen går via de sju paramitas, etik och metafysik. Vår kunskap kommer från det Vita Broderskapet som Blavatsky först tillkännagav för världen och som nu var och varannan plötslig är medlem i… detta är falskt... detta är ännu en ren lögn… det är mörka krafter som försöker leda sanna sökare bort från den verkliga smala teosofiska stigen som leder till gudomlig insikt eller gnosis genom att använda tveksamma tekniker (svart magi) som för långa eoner kommer att hindra dessa sökare att komma vidare eftersom karman blir så stor… var och en får följa vem han eller hon vill... vi följer HPB och de levande Mästarnas undervisning... 

Ockulta Mästare kommer bara vid speciella tillfällen då stora cykler korsar varandra, som det gör med påbörjandet av Vattumannens Tidsålder, femtusen år efter Krishnas död, varje århundrades sista 25 år… detta passar in på HPB…

Detta innebär i klartext att det alltid kommer en verkligt Invigd person med kunskap vid en viss tidpunkt, och många olika Lärare med helt olika budskap, bara några år efteråt, som gör samma anspråk eller påståenden om nya upptäckter och ännu mer ny undervisning. 

ATT GÖMMA SIG BAKOM ANDRAS FOTSPÅR och påstå allt mellan himmel, och jord och förvänta sig att dessa idéer ska accepteras på samma basis… så fungerar det inte… det ligger stor skillnad i de olika undervisningar som förmedlas, det är bara att läsa, studera, meditera och praktisera... det är bara på det viset som man kan lära sig skillnaden mellan falsk och verklig kunskap. 

Att forska teoretiskt är en sak, att forska ockult är en helt annan sak... det kan vara mycket, mycket farligt och kan verkligen skapa många problem i framtiden, speciellt om man praktiskt rör om i astralkroppens olika skikt… genom att använda sitt eget psyke parat med tveksamma visualiserings tekniker… då kan mycket hända… 

Björn-Peter Bernin 

_________________________________________________ 

Fråga 47. HUR BLIR JAG AV MED MINA OCH ANDRAS TANKARS INFLYTANDE PÅ MIG? (inkom den 4 jan 2011)

Hej Redaktionen! 

Jag har läst de senaste frågorna och svaren om ”skvaller” och hur Teosofin ser på detta sätt att samtala. För många år sedan fick jag ett litet texthäfte av en vän som hade varit och besökt Sai Baba. Min vän hade även kommit i kontakt med Sathya Sai förlag i Sverige och från dem fått olika texter från tal som Sai Baba hade förmedlat. De hade översatt dessa till svenska och en av texterna lyder följande:  

”Ord kan skänka styrka, men också få den att ebba ut. Ord kan vinna vänner; men också göra dem till fiender. De kan lyfta upp eller trycka ner en människa. Man måste göra det till en vana att tala kärleksfullt, mjukt och vänligt. En människa bedöms efter vad hon säger. 

Ord kan orsaka skada på andra sätt också. Varje gång vi talar nedvärderande, sarkastiskt eller hätskt om andra, registreras dessa ord som band i vårt sinne. När vi registrerar andras ord på vårt mentala band, finns de orden kvar även efter talarens död. 

På samma sätt lever intryck och påverkan av onda tankar, hätska ord och lömska intriger kvar efter vårt fysiska försvinnande. Använd därför aldrig – eller lyssna till – ord som förlöjligar, förtalar eller skadar andra.” 

Nu till min fråga till Er på Redaktionen: Vad som kommer ut ur min mun kan jag styra men hur gör jag för att ord som förlöjligar, förtalar eller skadar andra inte går in i mina öron och registrerares på mitt mentala band? 

Sign. En Sökare

----------------------------------------------------

Svar. 

Hej, 

Ja, det var inga lätta saker. Första delen av problematiken har redan blivit förklarad i annan liknande fråga, men jag tror att Yogi Patanjali sitter inne med ett bra svar angående den sista frågan. ALLT vi säger, allt vi gör, allt som sker registreras i Astralljuset och Akasha och ligger där som ett hypnotiskt täcke över oss och påverkar oss på alla möjliga sätt, såvida vi inte gör något åt detta. Vad kan vi göra? Vi kan träna vårt medvetande att inte bli fången i negativa tankar, både våra egna eller andras, det är samma sak. Det hela handlar om att inte låta vårt medvetande bli modifierat av det vi upplever, vi ska alltså frigöra oss från tankarnas inflytande som hindrar oss från att må bra, och att leva i nuet. Hur gör vi det? Genom att studera Patanjalis Yoga Aforismer får vi klart för oss processen. Den måste vi lära oss, för vi har förlorat den under civilisationens framfart. De gamla hinduerna i Indien har bevarat denna kunskap, liksom också Buddha har gjort när han skapade buddhismen som kommer ur hinduismen. 

Om vi slår upp William Q Judges tolkning av Patanjalis Yoga Aforismer och börjar läsa andra aforismen i Första Boken, så står det så här:

2. Koncentration eller Yoga är förhindrandet av den tänkande principens modifikationer.

Med andra ord, brist på tankekoncentration beror på det faktum att förnuftet* – här kallat ”den tänkande principen” – är underkastat ständiga modifikationer förorsakade av dess uppsplittring på en mängd ämnen. ”Koncentration” är således detsamma som att justera splittringstendensen för att uppnå vad hinduerna kallar ”inriktning på en enda punkt”, eller förmågan att rikta in förnuftet på att varje ögonblick beakta endast en tankepunkt och därmed utesluta allt annat.

Denna Aforism utgör kärnpunkten i systemets metod. Orsaken till brist på koncentration i ett visst ögonblick är att förnuftet förändras av vartenda subjekt och objekt som det ställs inför; det liksom förvandlas till detta subjekt eller objekt. Därför är förnuftet inte den mest upphöjda eller högsta kraften utan endast en funktion, ett verktyg med vilket själen arbetar, förnimmer jordiska ting och gör erfarenheter. Inte heller får hjärnan förväxlas med förnuftet, för hjärnan är i sin tur endast ett verktyg för förnuftet. Härav följer att förnuftet utgör ett område för sig själv, skilt från själen och hjärnan. Vad vi måste lära är alltså att bruka viljan – som också är en särskild kraft skild från förnuftet och hjärnan – på ett sådant sätt, att i stället för att låta förnuftet irra från det ena subjektet eller objektet till det andra och bli påverkade av dem, så skall vi vid varje tillfälle och så länge vi vill använda det som en tjänare för betraktandet av vadhelst vi beslutat oss för att begrunda.

* [Det engelska ordet mind har översatts med förnuftet i hela texten, eftersom det bäst representerar sinnets eller medvetandets ”tänkande princip” eller det lägre jaget (kama-manas) inom teosofin. Övers. anm.]

Läser vi sedan vidare och ser vad Yogi Vivekananda skriver i sin tolkning av samma vers och Bok, så säger han dessa väl valda ord om denna speciella och så viktiga process:

2. Yoga innebär att förhindra sinnes-stoffet (Chitta) från att ta olika former (Vrittis).

En hel del förklaringar är här nödvändiga. Vi måste först förstå vad Chitta är och vad dess Vrittis är. Jag har ögon. Men ögonen kan inte se. Om jag tar bort hjärncentrum i huvudet, så finns ögonen fortfarande där, likaså näthinnan och bilden, men ögonen kan dock inte se. Ögonen är alltså endast sekundära instrument och inte alls synorganet. Det verkliga synorganet är beläget i hjärnans nervcentrum. De två ögonen är aldrig tillräckliga för att se. Ibland sover en människa med öppna ögon. Ljuset finns där och bilden finns där men ett tredje ting är nödvändigt, nämligen sinnet, som måste vara förenat med organet. Ögat är det yttre instrumentet; dessutom behöver vi hjärncentrum och sinnets förmedling. Vagnar rullar ned för gatan men om ni är djupt upptagen av någonting hör ni dem inte. Varför? Jo, sinnet inte var fäst vid hörselorganet. För varje förnimmelsehandling behöver vi alltså först instrumentet, därefter organet och till sist sinnets förbundna vid dessa två. Sinnet för intrycket vidare in och överlämnar det till den bestämmande förmågan i hjärnan – Buddhi – som reagerar.  

Tillsammans med denna återverkan skickas idén om jagmedvetandet iväg. Därefter överlämnas denna blandning av verkan och återverkan till Purusha eller själen som urskiljer ett föremål i blandningen.

Sinnesorganen (Indriyas), tillsammans med sinnet (Manas), och den bestämmande förmågan (Buddhi) samt jagmedvetandet (Ahamkara) bildar tillsammans den grupp som kallas Antahkarana (det inre instrumentet). De är endast olika yttringar i sinnes-stoffet, vilket kallas Chitta. Tankevågorna i Chitta kallas Vrittis, (betyder bokstavligen ”strömvirvel”). Vad är tanken? Tanken är en kraft liksom gravitationen eller repulsionen. Den absorberas av oss ur naturens oändliga förråd, instrumentet som kallas Chitta griper tag i denna kraft, och när den passerar ut vid andra änden, kallas den tanke. Denna kraft blir oss tillförda oss genom födan och liksom kroppen genom födan får rörelsekraft och så vidare, så alstras därav andra, finare krafter, som vi kallar tanke. Vi inser naturligtvis att sinnet inte är intelligent, men dock förefaller det att vara så. Varför? Eftersom den intelligenta själen står bakom det. Ni är den enda kännande varelsen; och sinnet är endast ett instrument, genom vilket ni fångar den yttre världen. Ta till exempel denna bok; såsom bok existerar den inte i yttre måtto; vad som existerar i yttre måtto är okänt och ovetbart. Det är suggestionen, som ger sinnet en stöt, och som svar därpå ger sinnet en återverkan – alldeles som när en sten kastas i vattnet och vattnet slår tillbaka emot den i form av vågor.  

Det verkliga universum är förorsakad av sinnets återverkan. En bokform, en elefantform eller en människoform existerar inte i yttre måtto; allt vad vi vet är endast vår mentala reaktion inför den yttre suggestionen. Materian är den ”ständiga möjligheten av sinnesförnimmelser”, sade John Stuart Mill. Det är endast suggestionen som existerar i yttre måtto. Tag som exempel ostronets alstrande av en pärla. Ett sandkorn eller något annat kommer innanför skalet och börjar irritera ostronet, vilket då sprider en slags emaljbeläggning kring sandkornet, och detta alstrar pärlan. Universum, såsom vi förnimmer det, är likaledes framställt så att säga av vår egen emalj, medan det verkliga tinget, som åstadkommer att vi förnimmer universum, liksom sandkornet i ostronet, befinner sig innanför den emalj, med vilken vi omgett det. Genomsnittsmänniskan kan aldrig förstå detta, emedan hon, när hon försöker bli i stånd därtill, omger sig med och ser endast sin egen emalj.  

Vi förstår nu vad som menas med Vrittis. Den verkliga människan står bakom sinnet; sinnet är endast instrumentet i hennes händer, och det är hennes egen intelligens som silar igenom sinnet. Det är endast när den verkliga människan står bakom, som sinnet blir intelligent. När hon ger upp det, faller det i stycken och blir till intet. Alltså förstår ni vad Chitta betyder. Det är sinnesstoftet och Vrittis är de vågor eller krusningar som uppstår inom detta, när yttre orsaker stöter däremot. Dessa Vrittis är hela vårt universum.

Vi kan inte se botten i en sjö, om dess yta är täckt med krusningar. Men när krusningarna lagt sig och vattnet blivit lugnt, är det möjligt för oss att fånga en glimt av botten. Om vattnet vidare är grumligt och upprört, blir botten inte synlig. Men om vattnet är klart och inga vågor finns, kan vi se botten. Sjöns botten kan representera vårt eget sanna Själv, sjön är Chitta och vågorna Vrittis däri. Sinnet existerar vidare i tre olika stadier; ett kallas Tamas eller mörker och finns i djuriska varelser och idioter; det verkar endast för att skada andra, och ingen annan tanke uppstår däri. Det nästa är det aktiva sinnesstadiet, kallat Rajas, vars huvudmotiv för att handla är makt och njutning, och där det heter: ”Jag vill bli mäktig och styra andra”. Slutligen när vågorna upphör och vattnet i sjön blir klart, uppstår Sattva eller det fridfulla och lugna tillståndet. Detta tillstånd är inte overksamt utan snarare intensivt verksamt, ty den största manifestationen av kraft är att alltid kunna förbliva lugn. Det är lätt att vara aktiv. Det är lätt att släppa tyglarna och låta hästarna dra ned er. Vem som helst kan göra det. Men den, som kan hejda de skenande hästarna, är en stark människa. Vilket kräver den större styrkan, att släppa efter eller hålla igen? Den lugna människan är inte den som är trög. Ni får inte förväxla Sattva med tröghet eller slapphet. Den lugna människan är den, som kan tygla sinnesvågorna efter sin vilja. Aktivitet är manifestationen av en lägre styrka, lugn av en överlägsen styrka.

Chitta försöker ständigt gå tillbaka till sitt naturliga, rena tillstånd, men organen drar ut det. Att återhålla det och tygla dess utåtriktade tendenser, är första steget i Yoga, emedan Chitta endast på detta sätt kan komma in i rätt kurs.  

Fastän Chitta finns i alla varelser, från den lägsta till den högsta, är det endast i den mänskliga formen vi finner det äga intellekt, och innan sinnes-stoffet kan anta intellektets form, är det inte möjligt för det att återvända genom alla dessa steg och befria själen. Omedelbar frälsning är omöjlig för kon eller hunden, trots att de bägge äger sinnen, emedan deras Chitta ännu inte tagit den form vi kallar intellektet.

Chitta manifesterar sig i följande olika former: splittrade, förmörkade, samlade, enpunktsinriktade och koncentrerade. Den splittrade formen är aktiv. Dess tendens är att manifestera i form av glädje eller smärta. Den mörka formen är trög och dess tendens är att skada andra. Kommentatorn säger, att den tredje formen är naturlig för Devorna, änglarna, och den första och andra för demoniska naturer. Den enpunktsinriktade formen är den som försöker koncentrera sig, och den koncentrerade formen är den som för oss till Samadhi.

Alltså handlar ALLT detta om att inte bli förändrad i sinnet eller förnuftet av alla intryck ord, tankar och idéer som vi möter. Vi måste frigöra oss helt och hållet, bli obundna, av alla minnen eller bilder som finns inom oss i Astralljuset, annars kan vi inte undgå att bli färgade av dessa intryck, dessa minnen. Allt jag tar in i mitt mentala tillstånd kommer att påverka mig tills jag frigjort mig från deras inflytande. Det är Raja Yogans uppgift att lära oss att bli fria, medvetna själar, obundna själar, begärslösa själar, annars blir vi offer för allehanda otrevligheter hela tiden. Detta är en mycket stor fråga och kräver stora insatser av mig för att komma vidare.

JAG MÅSTE LÄRA MIG ATT IDENTIFIERA MIG MED MINA HÖGRE ARKETYPISKA PRINCIPER, INTE MED DE LÄGRE ENERGIERNA. JAG MÅSTE FINNA MIG SJÄLV OCH LEVA I NUET.

Björn-Peter Bernin

_____________________________________  

Fråga 48. VAD ÄR OCKULTISM? (insänd den 6 januari 2011) 

Hej Redaktionen!
 
Kan Ni förklara vad är ockultism? Vad är en ockult lära?
 
Jag skulle vilja att Ni förklarar detta begrepp mer än vad en ordlista gör. Gärna med exempel om det går.
 
Tack på förhand.
 
Elna A.

------------------------------------------------ 

Svar. 

Hej,

Ockultism är något som är dolt eller förborgat, något som är okänt och som kan vara gömt under en symbol till exempel. Ockultism (av latin: occu'ltus, av o'cculo dölja, förborga) är sådana trosriktningar som söker kontakt med andliga krafter bortom den fysiska verkligheten. Teosofi är en ockult lära, där det finns många förborgade hemligheter som är dolda genom att man måste först bli invigd, innan man förstår fullt ut allt som sägs. Saker och ting förmedlas i olika steg och under dolda symboler, korrespondenser och allegorier. Och framförallt när man är säker på att kandidaten har förpliktat sig genom ed att inte berätta vidare det man blivit invigd i.

I sin artikel Praktisk Ockultism skriver Helena Blavatsky:

Ockultism är inte magi. Det är jämförelsevis lätt att lära sig knepen med trollformler och hur man gör bruk av den fysiska naturens subtilare men ändå materiella krafter. De förmågor som tillhör människans animala själ är snart uppväckta. De krafter som hennes kärlek, hennes hat och hennes passioner kan sätta i verksamhet, utvecklas lätt. Men detta är Svart Magi – Svartkonst. För det är motivet och enbart motivet, som gör varje slag av maktutövning till svart, olycksbringande eller vit, välgörande Magi. Det är omöjligt för en människa att använda andliga krafter om hon inom sig hyser det minsta spår av själviskhet. För är inte avsikten fullkomligt ren kommer det andliga att omvandla sig till det psykiska och verka på det astrala planet, ofta med förfärande resultat som följd. Den animala naturens förmågor och krafter kan lika väl användas av den själviske och hämndlystne som av den osjälviske och förlåtande, men andens förmågor och krafter lånar sig bara till den vars hjärta är fullkomligt rent — och detta är GUDOMLIG MAGI. 

I ytterligare en spännande artikel Ockultism i motsats till de ockulta konsterna skriver Helena Blavatsky: Det finns de som är "magiker av naturen"; födda Mystiker och Ockultister till följd av direkt arv från föregående inkarnationer och eoner av lidande och misslyckanden. Dessa äger kraft att motstå passionernas anstormningar. Inget jordiskt bränsle kan få deras sinnen eller begär att flamma upp; ingen mänsklig stämma kan vinna gensvar i deras själar, endast det mäktiga ropet från mänskligheten. Endast dessa kan vara säkra på framgång.

Men sådana individer finns endast i fjärran land, och de träder genom Ockultismens trånga portar, eftersom de inte bär med sig något personligt bagage av förgängliga mänskliga känslor. De har frigjort sig från den lägre personligheten och därigenom förlamat det "astrala" djuret, och den gyllene men trånga porten slås upp på vid gavel för dem. Detta gäller inte för dem som alltjämt under flera inkarnationer måste bära sin börda av synder, begångna under föregående liv och även under deras nuvarande existens. Såvida de inte går fram med stor varsamhet, kan Visdomens trånga port för dem omvandlas till den vida port och den breda väg "som leder till undergång", och "många är de som träder genom den". Det är Porten till de Ockulta Konsterna, som praktiseras för själviska syften och utan ATMA-VIDYAS återhållande och välgörande inflytande. Vi befinner oss i Kali Yuga, och dess ödesdigra inflytande är tusenfalt kraftigare i Västerlandet än det är i Österlandet; härav de lättfångna byten som görs av den Mörka Tidsålderns Makter i denna cykliska kamp, och de många villfarelser under vilka världen nu lider. En av dessa är den relativa lätthet varmed människorna tror sig kunna nå "Porten" och överskrida Ockultismens tröskel utan några större uppoffringar. Det är många teosofers dröm, en dröm inspirerad av begäret efter makt och av personlig själviskhet, men det är inte sådana känslor som någonsin kommer att föra dem fram till det efterlängtade målet. För, som så väl uttryckts av en som anses ha offrat sig för mänskligheten – "trång är porten och smal är vägen som leder till evigt liv" och följaktligen "är det få som finner den". Så smal i sanning, att de rädda västerländska kandidaterna vid blotta omnämnandet av några av de preliminära svårigheterna vänder om och dra sig tillbaka med en rysning. ...

Björn-Peter Bernin

_________________________________________

Fråga 49. OM MESMERISM OCH HYPNOS (inkom den 6 jan 2011)

Hej PB!
 
Jag undrar om du skulle kunna förklara hur Teosofin ser på "hypnos".
 
a) Är det alltid riskfritt?
 
b) Om inte vilka risker finns.
 
Hälsningar K.R.

----------------------------------------------- 

Svar. 

Hej KR

Här kommer vi in på ett mycket spännande ämne som tangerar healing, som vi så ofta talar om, men sällan beskriver i detalj. Healing i kombination med hypnos bör också betraktas som ett område som inte alltid är så riskfritt som det allmänt påpekas av dem som utför healing. Vi kan, som vi vet, bli botade genom olika metoder. Allt från vanlig medicin till örter, stenar, kristaller, magneter, handpåläggning, hypnos och nu senast genom mesmerism som har varit i omlopp sedan 1700-talet. Här nedan kommer ett kort sammandrag av de tankar som är viktiga att ha med sig när man försöker förstå för och nackdelarna som är involverade i hypnos och mesmerism.

I detta sammanhang skiljer vi teosofer också på om den som är healer eller mesmerist är initierad i de Ockulta Vetenskaperna eller inte. För det är stor skillnad mellan en som vet hur de fördolda lagarna fungerar och en som lärt sig en teknik på en eller flera veckoslutskurser och har ett diplom på väggen. Här nedan kommer nu en text som hjälpt många att bättre förstå mekanismerna och skillnaderna som ligger bakom de olika processerna som är involverade i hypnos och mesmerism vid olika healing situationer:

OM OLIKA METODER INOM HEALING

DET är naturligt att fråga om det över huvud taget finns någon skillnad mellan hypnotism och mesmerism. Självklart – det finns en stor klyfta mellan de botande metoderna som Franz Anton Mesmer använde och trancetillståndet som moderna hypnotisörer suggererar fram. Professor Clark Hull påpekar: ”Mesmer hypnotiserade inte sina patienter”, och den sömnliknande trance som man associerar hypnos med i dag utövades först, tydligen av misstag, av Markis de Puységur år 1784. Mesmers patienter förlorade alltså inte sitt medvetande på det sätt människor gör som hypnotiseras av ett blankt föremål eller hypnotisörens ögon. Mesmer själv ogillade Puységurs metoder och menade att de visade på en ”bristande insikt”. Helena P Blavatsky skrev följande om mesmerism och hypnotism:

Franz Anton Mesmer (1734-1815)

Det första är välgörande, det andra är skadligt, vilket det måste vara eftersom man enligt både ockultism och modern psykologi, uppnår det hypnotiska tillståndet genom att dra tillbaka nervfludiet från kapillärnerverna. Och de senare är, så att säga, väktarna som håller dörren till våra sinnen öppna och som bedövas under hypnosen och tillåter dessa dörrar att stängas.

Hon förstärker jämförelsen genom att citera A.H. Simonin, en fransk auktoritet från Du Potet-skolan: Han visar att medan det ’i magnetism (mesmerism) sker en stor utveckling av den moraliska förmågan hos patienten’, att hans tankar och känslor ’blir mer upphöjda och sinnena blir onormalt skärpta’, så blir det precis tvärtom under hypnos – patienten blir bara en enkel spegel. Det är suggestionen som är den verkliga motorn i varje handling under hypnos, och om det emellanåt ’framkallar vad som tycks vara fantastiska handlingar, är dessa hypnotisörens verk och inte patientens’. Och . . . ’I hypnotism är det instinkten, d v s djuret, som uppnår sin högsta utveckling, och så pass mycket att aforismen ’ytterligheterna möts’ inte kan användas bättre än på begreppen magnetism och hypnotism’. Hur sant är inte detta också vad gäller skillnaden mellan de mesmeriserade och de hypnotiserade personerna: ’I det ena fallet förs personens idealiska natur, hans moraliska själv – återskenet av hans gudomliga natur – till sitt högsta uttryck och personen blir nästan ett himmelskt väsen (un ange). I det andra fallet är det personens instinkter som utvecklas på ett mycket överraskande sätt.

Den hypnotiserade sänker sig till djurets nivå. Fysiologiskt sett är magnetism (mesmerism) rogivande och läkande medan hypnotism är resultatet av ett obalanserat tillstånd som är mycket farligt.

Man bör dock ha några viktiga förbehåll när man lovordar mesmerismen. Kanske skulle man kunna säga att det upphöjda tillståndet man uppnår är en möjlig effekt av mesmerism. Om mesmeristen själv är sjuk kan han, när han överför sin livsessens, smitta patienten och stjäla den lilla styrka denne har. När hon talar om mesmeristisk healing varnar Helena P Blavatsky i Isis Unveiled (del I:217):

Om en sjuk människa – medium eller inte – försöker hela någon annan kan hans kraft vara tillräckligt stark för att förflytta sjukdomen, rubba den ur sitt nuvarande läge och flytta den till ett annat område i kroppen där den inom kort kommer att framträda igen. Under tiden tror patienten att han är fullt frisk.

Men vad händer om healern är moraliskt sjuk? Konsekvenserna av detta kan vara obegränsat lömska. Det är nämligen lättare att hela en kroppslig sjukdom än att rena en konstitution som är smittad med moraliskt fördärv . . . Om siargåvan, liksom hysteri och konvulsioner, kan överföras genom ”smitta”, vilka andra laster kan vi då inte få? I ett sådant fall överför healern till sin patient – som nu är hans offer – det moraliska gift som infekterar hans eget sinne och hjärta. Hans magnetiska beröring besudlar; hans blick vanhelgar. Mot denna lömska smitta finns det inget skydd för den passivt mottagande patienten. Healern har honom i sin makt, trollbunden och maktlös, precis som ormen och den stackars svaga lilla fågeln. Skadan som ett sådant ’helande medium’ kan orsaka är omöjlig att förutse – och det finns hundratals sådana healers.

Antagandet att det inte finns något sådant som ”magnetiskt fluidum”, och att alla hypnotiska eller mesmeristiska fenomen beror på ”suggestion” eller helt enkelt på ”mentalt” inflytande, får det att verka ganska logiskt för moderna psykologer att utesluta möjligheten av en sådan moralisk smitta. Men ingen som har lärt sig hemligheten bakom mesmeristisk healing – och det finns många som har det – kan tvivla på att livsessensen verkligen finns.

När en frisk person som mesmeriserar har en bestämd önskan att lindra och bota sin patient står den utmattning han känner i direkt proportion till den lättnad patienten känner: en process som kallas endosmosis har uppstått – healern har överfört en del av sin vitala aura för att hjälpa den sjuke. Processen kan också vändas och då blir healern en ”vampyr” som genom exosmosis tömmer patientens livskraft. I båda fallen, säger Helena Blavatsky, ”är den överförande kraften en magnetisk och tilldragande förmåga, jordisk och fysiologisk i sin verkan men alstrad och skapad på det fyrdimensionella planet – atomernas värld.” Och vidare: ”Det friska livskraftiga fluidum som den mesmeriserande läkaren överför till sin patient kan bota och gör det också; men för mycket av det kan döda.” Goda föresatser räcker tydligen inte för att hindra en amatör-mesmerist från att vålla stor skada. Han skall inte bara ha en klar uppfattning om ockultismens lagar och processer som sätts igång genom metoden utan också vara fullkomligt säker på sina motiv och sin psykiska och moraliska renhet; annars kan han tyckas ge hjälp på det fysiska planet medan han i själva verket sprider sitt innersta väsens lömska smitta till alla som hamnar under hans inflytande.

Artikel från tidskriften Teosofiska Rörelsen nr 65. Översatt från häftet Hypnotism – A Psychic Malpractice.

-----------------------

Animal Magnetism &  Friedrich Anton Mesmer utdrag ur Den Teosofiska Ordboken av Helena Blavatsky 

Magnetism, Animal. Medan den officiella vetenskapen kallar den för en ”inbillad” verkande kraft och fullständigt förkastar dess verklighet, tillkännager de myllrande miljonerna av antikens folk och de nu levande asiatiska nationerna, ockultisterna, teosoferna, spiritualisterna och mystikerna den som ett väl bevisat faktum. Animalisk magnetism är ett fluidum, en emanation. Somliga människor kan avge den genom sina ögon och fingertoppar för att bota, medan resten av alla varelser, mänskligheten, djuren och även alla livlösa föremål, avger den antingen i form av en aura eller ett skiftande ljus och detta antingen medvetet eller omedvetet. Då den verkar genom kontakt med en patient eller genom en mänsklig utövares vilja kallas det ”mesmerism”.

Mesmer, Friedrich Anton. Den berömde läkaren som återupptäckte och praktiskt använde det magnetiska fluidum i människan som vi kallar animal magnetism och alltsedan dess mesmerism. Han föddes i Schwaben 1734 och dog 1815. Han var en initierad medlem av Brödraskapen Fratres Lucis och Lukshoor (eller Luxor) eller den egyptiska grenen av den sistnämnda. Det var Rådet av ”Luxor” som utvalde honom i enlighet med det ”Stora Brödraskapets” befallning – att verka i det XVIII: det århundradet som deras vanliga pionjär, utsänd i det sista kvartalet av varje århundrade för att upplysa en liten del av de västerländska nationerna i ockult kunskap. Det var S:t Germain som övervakade händelseutvecklingen i detta fall; och senare blev Cagliostro förordnad att hjälpa till, men efter att ha gjort ett antal misstag, mer eller mindre ödesdigra blev han återkallad. Av dessa tre män, som till en början betraktades som kvacksalvare, har Mesmer redan blivit rättfärdigad. Rättfärdigandet av de andra två kommer att ske under det tjugonde århundradet. Mesmer grundade ”Den Universella Harmonins Order” år 1783, där man antog att endast animal magnetism lärdes ut, men som i själva verket förklarade Hippokrates läror, de forntida metoderna från Asklepieia, det vill säga Healing Templen, och många andra ockulta vetenskaper.

Björn-Peter Bernin

_____________________________________ 

Fråga. 50

VARFÖR ANVÄNDER TEOSOFERNA MOTTOT: SATYAT NASTI PARO DHARMAH? (Inkom den 6 januari 2011)

Hej!
 
Min fråga till Er är om Ni kan förklara varför dessa ord står på Er hemsida:
 
SATYAT NASTI PARO DHARMAH (Det finns ingen Religion högre än Sanningen).
 
Vad är sanningen i detta sammanhang?
 
Sign. En undrande själ

---------------------------------------------

Svar.

Helena Blavatsky skriver 1888 i sitt företal till Den Hemliga Läran hur teosofin ser på Sanningen, och hur den kan uppnås av oss:

Åtskilliga stora tänkare har förklarat, att det inte funnits en enda religionsstiftare vare sig arisk, semitisk eller turansk, som uppfunnit en ny religion eller uppenbarat en ny sanning. Dessa stiftare var alla förmedlare, inte upphovsmän till nya läror. De var uppfinnare av nya former och tolkningar, men de sanningar, på vilka dessa var grundade, var lika gamla som människosläktet. De utvalde en eller flera av dessa stora sanningar – verkligheter, som endast var synliga för den sant Vises och Siarens blick – bland alla dem, som omedelbart uppenbarats för människan i begynnelsen, och som bevarats inom templens adyta och meddelats genom invigning under MYSTERIERNA och genom personlig undervisning; och dessa sanningar uppenbarade de för massorna.

På så sätt fick varje folkstam i sin tur några av dessa sanningar under slöjan av vars och ens lokala och särskilda symbolik, vilken i tidernas lopp utvecklade sig till en mer eller mindre filosofisk gudsdyrkan, ett panteon under mystisk förklädnad. Därför kallas Konfucius som enligt den historiska tideräkningen är en mycket gammal lagstiftare – fast en tänkare av jämförelsevis nytt datum i världens historia – med rätta av dr Legge bara för en förmedlare, inte en skapare. Och han säger själv: ”Jag ger endast vad jag själv mottagit; jag kan inte skapa något nytt. Jag tror på de gamla, och därför älskar jag dem.”  (Citerat av Max Müller i Science of Religions.)

Författaren älskar även dem, hon tror därför på de gamla och på de nutida arvtagarna till deras Visdom. Och eftersom hon tror på båda, överlämnar hon nu det hon själv mottagit och lärt till alla dem som är villiga att acceptera det. Vad beträffar dem som kan komma att förkasta hennes vittnesbörd – dvs. det stora flertalet – så ska hon utan någon känsla av bitterhet finna sig i det, därför att de har lika mycket rätt att förneka som hon har rätt att bekräfta, eftersom de ser på SANNINGEN från två helt olika synpunkter. Enligt reglerna för den lärda kritiken tillkommer det ju orientalisten att a priori förkasta varje påstående som han själv inte kan fullständigt verifiera. Och hur kan väl en västerländsk vetenskapsman enbart på hörsagor anta saker som han inte vet någonting om? Sanningen är den, att vad som meddelas i dessa volymer är till lika stor del härlett från muntlig undervisning som från skrivna urkunder.

Denna första framställning av de esoteriska lärorna grundar sig på Sånger, [Stanzas] vilka är minnesmärken från ett folk som är okänt av etnologin; det påstås att de är skrivna på ett språk som inte finns på listan över dem som språkvetenskapen är förtrogen med; de sägs härstamma från en källa (Ockultismen) som vetenskapen inte vill veta av; och slutligen framläggs de av en person, vars trovärdighet ständigt misstänkliggjorts inför världen av alla dem som hatar besvärliga sanningar eller har någon egen älsklingsteori att försvara. Således kan man förvänta sig och på förhand acceptera att dessa läror kommer att bli förkastade. Ingen som vill heta ”lärd” eller vetenskapsman inom vilken avdelning det än må vara av den exakta vetenskapen, kommer att tillåta sig att på allvar sysselsätta sig med dessa läror. De kommer att mötas av hån och förkastas utan dom och rannsakan i detta århundrade, men enbart i detta.

För i det tjugonde seklet av vår tideräkning kommer de lärde att börja inse och erkänna, att Den Hemliga Läran varken är en uppfinning eller en överdrift av verkigheten, utan tvärtom enbart en kortfattad framställning därav, och slutligen att de lärdomar den innehåller är äldre än Veda-böckerna. (18) Har inte dessa senare, för inte mer än femtio år sedan, blivit förlöjligade, förkastade, behandlade som ”ett modernt falsarium”?

Förkunnades det inte en gång att sanskrit var en avkomling av grekiskan, en därur härledd dialekt, enligt Lempriére och andra lärde? Omkring 1820 säger professor Max Müller till oss att brahminernas, magernas och buddisternas heliga böcker ”var näst intill okända; man betvivlade till och med deras tillvaro, och det fanns inte en enda lärd, som kunde översätta en rad ur Veda-böckerna… Zend-Avesta eller... ur den buddistiska Tripitaka. Och nu är det likväl bevisat, att Veda-böckerna är ett verk av den mest avlägsna forntid, och att ”deras bevarande nästan stöter på underverk”. (Lecture on the Vedas.)

_____________________________

Fotnot 18) Detta sägs inte med anspråk på att vara någon profetia, utan är helt enkelt ett påstående som är grundat på sakkännedom. Under varje århundrade görs ett försök att visa världen, att ockultismen inte är någon tom vidskepelse. Sedan dörren en gång öppnats på glänt, kommer den att öppnas mer och mer för varje nytt sekel. Tiden är mogen för en mera djupgående kunskap än den som hittills fått uppenbaras, trots att den fortfarande är väldigt begränsad.

Man kommer att säga detsamma om Den Arkaiska Hemliga Läran, när en gång bevisen blivit framlagda för dess ovedersägliga tillvaro och dess urkunders verklighet. Men sekler ska förgå, innan väsentligt mera därav kommer att meddelas. Med avseende på det förhållandet, att nyckeln till zodiakens mysterier gått nästan alldeles förlorad för världen, säger författarinnan i Isis Unveiled för mer än tio år sedan, att ”Denna nyckel måste vridas om sju gånger, innan hela systemet är avslöjat. Vi kommer bara att vrida om den en gång för att därmed tillåta den profane en inblick i mysteriet. Lycklig den som förmår fatta det!”

Detsamma kan sägas om hela det Esoteriska systemet. En omvridning av nyckeln, inget mer, blev givet i Isis – en hel del mer förklaras i dessa volymer. Vid den tiden ägde författarinnan dels en ganska ofullständig kännedom om det språk, på vilket boken skrevs, dels var det då förbjudet att yppa många saker, vilka nu fritt får avhandlas. I det tjugonde seklet ska måhända någon mera kunnig och långt mera lämplig lärjunge sändas av Vishetens Mästare för att framlägga de slutliga och ovedersägliga bevisen för att det finns en vetenskap, som kallas Gupta-Vidya, samt att i likhet med Nilens förr så hemlighetsfulla ursprung, källan till alla de religioner och filosofier, som världen nu känner, varit under tidsåldrar glömd och förlorad för mänskligheten, men nu äntligen är återfunnen.

Ett sådant arbete som detta borde inte introduceras enbart genom ett vanligt Företal, utan snarare genom en hel volym; en volym som meddelade fakta, inte bara utläggningar, eftersom DEN HEMLIGA LÄRAN inte är en avhandling eller en samling vaga teorier, utan innehåller alla de sanningar som kan delges världen under detta århundrade.

Det skulle ha varit fullkomligt meningslöst att på dessa blad offentliggöra de delar av de esoteriska lärorna, vilkas försegling nu blivit bruten, om inte deras äkthet och överensstämmelse med de gamla urkunderna – eller åtminstone sannolikheten därav – även kunde bekräftas. De uppgifter, som här kommer att lämnas, måste stödja sig på varjehanda vittnesbörd, som de gamla filosoferna, de klassiska författarna och till med vissa lärda kyrkofäder, av vilka somliga kände dessa läror, eftersom de hade studerat dem eller sett och läst arbeten i dessa ämnen; andra, eftersom de till och med varit personligen invigda i de forntida Mysterierna, under vilkas fortgång de Arcanska lärorna allegoriskt framställdes.

Det är en plikt för författarinnan att ange historiska och trovärdiga namn och citera väl kända, gamla och nya författare av erkänd förmåga, gott omdöme och prövad sanningskärlek; hon måste även omtala några av de hemliga vetenskapernas och konsternas mest framskridna och ryktbara utövare, såväl som mysteriernas eget innehåll i den sällsamma arkaiska form, vari de uppenbarats eller rättare delvis framställts för allmänheten.

Hur skall detta genomföras? Vilket är det bästa sättet att uppnå detta mål? Detta var den fråga vi ständigt ställde oss själva. För att förtydliga vår plan kan vi försöka göra en jämförelse. När en turist som kommer från ett fullständigt utforskat land, plötsligt befinner sig vid gränsen av ett okänt land vilket är omgivet och stängt för alla blickar av en fruktansvärd mur av oöverstigliga klippor, så har han trots detta ännu inte skäl att erkänna sig uppgiven i sina upptäcktsplaner. Det är honom förvägrat att tränga in i landet på andra sidan. Men om han än så länge inte personligen får beträda det hemlighetsfulla området, så kan han dock finna ett sätt att ta det i betraktande på så nära håll som möjligt. Med kännedom om de landskap han lämnat bakom sig kan han bilda sig ett allmänt och tämligen riktigt begrepp om den utsikt, som öppnar sig på andra sidan muren, om han helt enkelt klättrar upp till högsta spetsen av de bergshöjder, som ligger framför honom. När han en gång väl är där kan han se sig omkring så mycket han vill och jämföra det han urskiljer, om än med någon svårighet, med det han lämnat bakom sig där nere, då han tack vare sina egna bemödanden, överskridit gränsen för dimmorna och bergets molnbeklädda sluttningar.

En sådan preliminär observationspunkt kan inte i dessa två volymer erbjudas dem, som skulle vilja bättre förstå de mysterier från de förarkaiska perioderna, som omnämns i texterna. Men om läsaren har litet tålamod och kastar en blick på de europeiska religioners och trosbekännelsernas nuvarande tillstånd samt jämför detta med vad historien känner om de tider, som omedelbart föregick och efterföljde den kristna tidens början, så ska han i tredje delen av detta arbete finna alla nödvändiga upplysningar.

I denna del kommer vi att meddela en kort återblick på alla de förnämsta adepter historien känner till och beskriva mysteriernas förfall, varefter invigningens och den Heliga Vetenskapens verkliga natur började systematiskt utplånas och slutligen försvinna ur människornas hågkomst. Ända från den tiden blev dessa läror Ockulta, och Magin uppfattades alldeles för ofta under det vördnadsvärda men ofta missledande namnet Hermetisk filosofi. Sålunda var det den sanna Ockultismen som innehades av de Mystiker, vilka levde under de århundraden som föregick vår tideräkning, då däremot Magin, eller rättare Svartkonsten, med sina Ockulta Konster verkar ha följt kristendomen i spåren.

Hur stora och nitiska de bemödanden än var, som under dessa första århundraden fanatiskt gjordes att utplåna varje spår av de hedniska folkens mentala och intellektuella arbete, så var det ett misslyckande; men bigotteriets och intoleransens mörka demon har allt sedan dess systematiskt försökt att vanställa varje upplysande sanning från den förkristna tiden. Historien har dock, trots de osäkra urkunderna, bevarat tillräckiga minnesmärken ända till vår tid för att ge oss en opartisk bild av det hela. Må då läsaren stanna ett ögonblick med författarinnan på den valda utsiktspunkten. Vi ber honom skänka hela sin uppmärksamhet åt det millennium av de förkristna och efterkristna perioderna, som delade av året ETT efter Kristi födelse. Denna senare händelse – den må nu vara historisk eller ej – har inte desto mindre blivit använd som en signal till uppförandet av ett invecklat system av bålverk och vallar, avsedda att förekomma varje möjlig återgång till, ja varje återblick på det förflutnas förhatliga religioner – religioner, som var hatade och fruktade, eftersom de kastade ett alltför klart ljus över den nya och avsiktligt beslöjade tolkningen av vad som nu kallas det ”Nya Förbundet”.

De första kyrkofädernas nästan övermänskliga ansträngningar att utplåna själva minnet av Den Hemliga Läran ur människornas hågkomst, har alla misslyckats. Sanningen kan aldrig dödas; därför har de inte lyckats att helt och hållet sopa bort från jordens yta alla spåren av denna urgamla Visdom och inte heller att bakbinda och stoppa till munnen på alla dem, som bar vittne om henne. Tänk bara på alla de tusentals, om inte miljontals handskrifter som blivit uppbrända; på de minnesmärken och byggnadsverk, med deras alltför upplysande inskriptioner och symboliska målningar, som blivit till grunden nedrivna; på de skaror av eremiter och asketer som tidigt strövade omkring bland övre och nedre Egyptens grusade städer, i öknarna och bland bergen, i dalarna och på höjderna, brinnande av nit att spåra upp och förstöra varje obelisk eller pelare, varje papyrusrulle eller pergament, som kunde falla i deras händer, så snart de bara bar tau-symbolen eller något annat av de tecken, som den nya tron hade lånat eller tillägnat sig från den gamla – och man ska tydligt inse, hur det kommer sig, att så litet återstår av forntidens urkunder. I sanning, fanatismens onda andar, den första och medeltida kristendomens och islams andar, trivdes alltifrån början allra bäst i mörker och okunnighet; och båda har de – gjort solen röd som blod och jorden till en grav, av graven de jämväl ett helvete har skapat, och själva helvetet än svartare de gjort!

Dessa båda religioner har förvärvat sina proselyter med svärdet; båda har byggt sina kyrkor på hekatomber av skyhögt uppstaplade mänskliga offer. Över ingångsporten till första seklet av vår tideräkning brann de ödesdigra och olycksbådande orden ”ISRAELS KARMA”. Över ingången till vårt århundrade ska framtidens siare kunna urskilja andra ord, som pekar på en karmisk vedergällning för illistigt förfalskad HISTORIA, för avsiktligt förvrängda tilldragelser, för falskeligen förtalade stora personligheter, vilka av eftervärlden blivit i grund misskända och till oigenkännlighet söndermalda mellan dessa Jagannaths två vagnar; bigotteriet och materialismen, av vilka den ena antar för mycket, den andra förnekar allt. Vis är den, som vet att hålla sig vid den gyllene medelvägen och förlitar sig på tingens eviga rättvisa! Faizi Diwan, ”vittnet till märkvärdiga tal, hållna av en fritänkare, som tillhör ett tusentals sekter”, säger: ”På uppståndelsens dag, då alla församlas och alla förflutna ting skall förlåtas, då skall Kabas synder vara förlåtna, tack vare de kristna kyrkornas orenhet.” Dessutom svarar professor Max Müller: ”Islams synder och orenheten inom kristendomen är båda lika usla. På uppståndelsens dag ska såväl muhammedaner som kristna komma att inse fåfängan i sina religionsläror. På jorden strider människorna för religionen; i himlen kommer de att få se, att det inte ges mer än en enda sann religion: tillbedjandet av Guds ANDE.  

Med andra ord: ”DET FINNS INGEN RELIGION (ELLER LAG) HÖGRE ÄN SANNINGEN” – ”SATYAT NASTI PARO DHARMAH” –  Maharajan av Benares motto, vilket adopterades av det Teosofiska Samfundet. (www.teosofiskakompaniet.net/DHLForetal3.htm)

Mottot härstammar från Maharajan från Varanasi (gamla Kasi) eller engelsmännens Benares, Indiens mest heliga stad. Blavatsky kände Mahrajan mycket väl under sin tid i Indien, så när hon frågade om hon fick använda Maharajans privata motto för sitt världsomfattande Teosofiska Samfund så var det inga problem. Sanningen används här på ett särskilt sätt som kanske bäst förklaras med B P Wadia´s ord tagna från hans artikel Absolut och Relativ Kunskap:

Utanför initiationens krets måste samtidens religiösa tänkande alltid finna sina ideal vingklippta och oförmögna att stiga högre; eftersom den idealistiske liksom den realistiske tänkaren och till och med fritänkaren bara är en naturlig produkt och verkan av sina respektive omgivningar och tidsförhållanden. Deras ideal är var för sig bara de nödvändiga resultaten av deras temperament och ett uttryck för det skede av intellektuellt framåtskridande, som nationen i sin helhet uppnått. Därför har, som vi redan anmärkt, vår tids (västerländska) metafysiker i sin högsta flykt mot sanningen stannat fjärran från målet  ( DHL I:341 )

En tyst reflektion över ovanstående framkallar hos den uppriktige studenten dessa frågor: Finns det två typer av psyko-mental evolution? Vad är skillnaden, mellan den tänkare som är verkan och den naturliga produkten av sin omgivning och tidsförhållanden, och den Sanningskännare som är ”initierad i uppfattningens mysterier”, som refereras till i texten som föregår ovanstående citat? Finns det då i grunden två typer av kunskap? Vad är skillnaden mellan den som existerar och är upptäckt, och den som människans evolverade intelligens uppfinner genom ständigt nya försök vilket innebär avsägandet av den som tidigare var funnen och accepterad. 

Utan en sådan initiation – ska varje tänkare mötas av ett ”härintill ska du komma, men inte vidare”, en begränsning lika tydlig och omisskännligt utstakad av hans intellektuella fattningsförmåga, som varje folkslag eller ras i sitt cykliska framåtskridande har en sådan begränsning för sig utstakad av karmalagen. ( DHL I:340 )

Björn-Peter Bernin

________________________________________________ 

Sammanställt den 28 januari 2011
United Lodge of Theosophists
Malmölogen

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23