Ordet "Astronomos" ur Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky

Astronomos (Grek.) Den titel som gavs till den Initierade under mottagandet av den Sjunde Graden av Mysterierna. I äldre tid var Astronomi synonymt med Astrologi; och den storslagna Astrologi Initiationen skedde i Egypten vid Thebe där prästerskapet fullkomnade, om än inte uppfann vetenskapen. Efter att ha gått igenom graderna Pastophoros, Neocoros, Melanophoros, Kistophoros och Balahala (den grad som undervisar i stjärnornas kemiska sammansättning) fick eleven lära sig Zodiakens mystiska tecken genom en cirkeldans som representerade planeternas rörelser, ( liksom Krishnas dans med Gopierna gör som än idag firas i Rajputana); och efter detta mottog han ett kors, det vill säga, Tau (eller Tat) och blev därmed en Astronomos och en Helare. (se Isis Unveiled, vol. II, sid. 365)

Astronomi och kemi var oskiljbara under dessa studier. ”Hippocrates hade en sådan livlig tro på stjärnornas influenser på besjälade varelser, och på deras sjukdomar att han uttryckligen rekommenderade att inte tro på läkare som var okunniga om astronomin”. (Arago.) Och olyckligtvis är nyckeln till astrologins och astronomins yttersta port förborgad för den moderna astrologin; och utan den, hur kan man då någonsin vara i stånd att svara på frågan som författaren till Mazzaroth ställer, han skriver: ”Människor sägs vara födda under ett visst stjärntecken, medan de egentligen föds under ett annat, för solen visar sig väl nu under andra stjärnor vid dagjämningspunkten?” Hursomhelst så har de få sanningar som han kände till fört till hans vetenskap sådana eminenta och troende personer såsom Sir Isac Newton, biskoparna Jeromy och Hall, ärkebiskop Usher, Dryden, Flamstead, Ashmole, John Milton, Steele och en mängd andra rosenkreutzare.