Nya ord på N (januari 2006) ur Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky

Naga (s.k.) Bokstavligen ”orm”. Det namn som förekommer i den indiska panteon [gudavärlden] beträffande Ormar eller Drak-andar, samt på invånarna i Patala, helvetet. Men då Patala innebar antipodlandet och var det namn som gavs åt Amerika av de forntida som kände till och besökte denna kontinent innan Europa någonsin hade hört talas om det, så är termen antagligen besläktad med mexikanskans Nagals som (nu) är trollkarlar och medicinmän. Nagorna är de burmesiska nats, orm-gudarna, eller drak-demonerna”. Inom esotericismen så är det, som tidigare sagts, ett smeknamn på de ”vise männen” eller adepterna. I Kina och Tibet betraktades ”drakarna som världens skyddsgudar, liksom på olika delar av jorden, och betyder även adepter, yogis och narjols. Termen refererar helt enkelt till dessa personers stora kunskap och visdom. Detta bevisas också av de forntida Sutrorna och biografierna över Buddha. Nagan är alltid en vis man som är utrustad med extraordinära magiska krafter, i såväl Syd- och Centralamerika som i Indien, Kaldéen liksom även i det forntida Egypten. I Kina var ”dyrkan”av Nagorna vida spridd och den har blivit än mer uttrycklig sedan Nagarjuna (bokstavligen den ”store Nagan”, den ”store adepten”, ) den fjortonde buddhistiska patriarken som besökte Kina. Nagorna anses av de Celesta att vara ”de beskyddande Andarna eller gudarna över de fem regionerna eller de fyra väderstrecken, plus mittpunkten; liksom väktarna över de fem sjöarna och de fyra oceanerna” (Eitel). Om man härleder detta till sitt ursprung och översätter det esoteriskt, betyder det att de fem kontinenterna och dess fem rotraser alltid har varit under beskydd av de ”jordiska gudarna”, det vill säga, de Vise Adepterna. Traditionen som förtäljer att Nagorna tvättade Gautama Buddha vid hans födelse, skyddade honom, och bevakade hans kropps reliker när han var död, pekar åter igen på att Nagorna endast är vise män, Arhater, och inte några monster eller drakar. Detta styrks också av de oräkneliga berättelserna om Nagornas omvändelse till buddhismen. Nagan vid en sjö i en skog nära Rajagriha, och många andra ”Drakar” blev sålunda omvända av Buddha till den goda Lagen.

Namah (s.k.) På palispråket: Namo. Det första ordet i den dagliga invokationen bland buddhister och betyder ”Jag tror ödmjukt, eller, dyrkar, eller erkänner” Herren; såsom ”Namo Tasso Bhagavato Arahato” etc, och detta riktas till Herren Buddha. Prästerna kallas ”Namah Mästare” – både hos buddhister och taoister eftersom detta ord används i Triratna (se detta ord ) invokationens liturgi och bön; och med en mindre ändring så används den även i ockulta magiska sånger riktade åt Bodhisattvor och Nirmanakayor.

Narada (s.k.) En av de Sju Stora Rishierna, en son till Brahmâ. Denne ”Stamfader” är en av de mest mystiska personerna inom den brahmanska heliga symboliken. Esoteriskt är Narada Härskaren över händelser under olika karmiska cykler, samt personifikationen i en viss mening av den stora mänskliga cykeln; en Dhyan Chohan. Han spelar en stor roll inom brahmanismen som tillskriver honom de mest ockulta hymnerna i Rig-Veda, inom vars heliga arbete han beskrivs som en ”från Kanwa-familjen”. Han kallas Deva-Brahmâ men som sådan har han en annan distinkt karaktär än den han antar när han framträder på jorden – eller Patala. Daksha förbannade honom för hans inblandning med sina 5 000 och 10 000 söner vilka han övertalade att förbli Yogis och celebater, för att återfödas gång på gång på denna jord (Mahabharata). Men detta är en allegori. Han var den som uppfann vinan, en slags luta, samt en ”lagstiftare”, men denna historia är för lång för att ges i sin helhet här.

Noumenon (gr.) Existensens sanna essentiella karaktär till skillnad från sinnesförnimmelsernas illusoriska föremål.

Nekromanti (gr.) Att frammana de dödas avbilder betraktades under antiken och av moderna ockultister som att praktisera svart magi. Iamblikos, Porfyrios och andra teurger har tagit avstånd från denna praktik, och ingen mindre än Moses förbannade på sin tid ”häxorna” till döden, fastän de nämnda häxorna bara var andebesvärjare – såsom fallet var med Häxan från Endor och Samuel.

Neo-platoniker*. En filosofisk skola som uppstod mellan andra och tredje århundradet (e Kr), och som grundades av Ammonius Saccás från Alexandria. Ordet är utbytbart mot filatelister och analogiker, och dessa kallades även för teurger, och för andra namn. De var teosoferna från de första århundradena av vår era. Neoplatonism är platonsk filosofi plus extas, dvs gudomlig Raj-yoga.

Nabatéer. En sekt som närmast är identisk i sin tro med den hos nazaréerna och sabeans, som hade mer respekt för Johannes Döparen än för Jesus. Maimonides identifierar dem med de så kallade astrolaters [stjärntydare]. ...”Med all respekt för trosföreställningarna hos sabeans” säger han ”så var den mest berömda boken ’The agriculture of the Nabatheans’”. Vi vet att ebioniterna var de första som var vänner och släktingar till Jesus, enligt traditionen, med andra ord, de tidigaste och första kristna ”var direkta följeslagare och lärjungar av den nazarenska sekten”, enligt Epiphanius och Theodoret, ( Se Contra Ebionites av Epiphanius, och även ”galiléerna” och ”nazaréerna”).

Neofyt (gr.) En novis; en som aspirerar eller kandiderar att inträda i mysterierna. Initiationsmetoderna varierar. Neofyterna var tvungna att i sina bemödanden klara sig igenom alla de fyra elementen och komma ut genom det femte som glorifierade Initierade. Efter att ha passerat genom Eld (Gudomen), vatten (Gudomliga Anden), Luft (Guds Andning) och Jorden (Materian), så mottog de därefter ett heligt tecken, ett tat och ett tau, eller ett + och ett T. Det senare var monogrammet för den cykel som kallas Naros, eller Neros. Såsom påvisats av dr E. V. Keneally i sitt verk Apocalypse, så är korset i det symboliska språket (en av de sju innebörderna): ”och + uppvisar på samma gång de tre primitiva bokstäverna, av vilka ordet LVX eller Ljus är sammanställt … De initierade märktes med detta tecken när de tilläts tillträde till de fullkomliga mysterierna. Vi ser alltid att Tau och Resh förenas så här ♀. Dessa två bokstäver i det gamla Samaritan [Samaria] som kunde ses på mynt, innebar att den första står för 400, den andra för 200 vilket = 600. Detta är Osiris stav.” Det är riktigt men det bevisar inte att Naros var en cykel på 600 år, utan att ännu en hednisk symbol blivit tillskansad av kyrkan (se under ”Naros” och ”Neros” och även ”I.H.S.”.

Nazar (heb.) Någon som ”satts åt sidan”; en tillfällig munkklass av celebater som omtalas i Gamla Testamentet som aldrig gifte sig, och som inte använde något vin så länge deras löften varade, och hade alltid sitt hår långt och endast klippte det vid initiation. S:t Paul måste ha tillhört denna klass av Initierade för han säger själv i Andra Galaterbrevet (1:a kap, 15 versen) att han var åtskild eller ”satt åt sidan” ända sedan födelsen; och att han hade klippt sitt hår vid Cenchrea, eftersom ”han hade avlagt ett löfte” (Apostlagärningarna 18:18), dvs. han hade blivit initierad som en Nazar; och efter det blev han en Mäster-byggare (Korinterbrevet 3:10). Joseph framställs som en Nazar (Genesis xlix 26). Samson och Samuel var också Nazars, liksom många fler.

Nazarenernas kodex.* Avser nazarenernas men även nabatéernas skrifter. Enligt kyrkofäderna Jerome, och speciellt Epiphanius, så var dessa skrifter heretiska läror. Skrifterna var ändå endast en av otaliga gnostiska tolkningar av kosmologi och teogoni vilka skapade en särskild sekt.

Naraka (s.k.) I den populära föreställningen ett helvete, ett ”fängelse under jorden”. De kalla och varma helvetena, vardera åtta stycken, är endast symboler för globerna i vår sjufaldiga kedja, med tillägget den ”åttonde sfären” som antas vara beläget på månen. Detta är en klar täckmantel eftersom dessa ”helveten” benämns uppfriskande, eftersom, som förklarats innan, då en person dör i den första av dessa, så föds han omedelbart i den andra, sedan i det tredje och så vidare; och livet varar i var och en av dessa 500 år (som är en täckmantel beträffande antalet cykler och reinkarnationer). Och då dessa helveten utgör ett av sex Gati (betingelser för medveten tillvaro) och då människorna sägs återfödas i en eller annan av dessa enligt deras karmiska meriter, eller brister, så blir täckmanteln självklar. Dessutom så är dessa Narakas snarare renande än helveten, ty frigörelse från vart och ett av dessa är möjligt genom böner och medlande av en hänsynstagande präst, precis som inom romersk katolska kyrkan, som tycks ha kopierat den kinesiska ritualen i detta väldigt nära. Som sades tidigare så härleder den esoteriska filosofin varje helvete till livet på jorden i en eller annan form av medveten tillvaro.

Nirmanakaya (s.k.) Någonting helt annat inom den esoteriska filosofin än inom den populära framställningen eller hos orientalisternas fantasier. Några kallar Nirmanakaya kroppen ”Nirvana med lämningar” (Schlagintweit, etc) på grund av att det är ett slags nirvanskt tillstånd under vilket medvetandet och formen är bevarad. Andra säger att den är en av Trikayorna (de tre kropparna), med ”förmågan att anta vilken form som helst i syfte att sprida buddhismen” (Eitels idé); vidare att det ”är en inkarnerad avatar av en gudom” (ibid) och så vidare. Ockultismen, å andra sidan säger: att Nirmanakaya är ett tillstånd, fastän den bokstavligen betyder en transformerad ”kropp” . Formen hos en adept eller yogi som stiger in, eller väljer, att anta detta post mortem tillstånd i stället för Dharmakaya eller ett absolut nirvanskt tillstånd. Han gör detta eftersom denna senare kaya avskiljer honom för alltid från formernas värld, och skänker honom ett själviskt tillstånd av sällhet i vilket ingen annan levande varelse kan deltaga, och adepten är därför helt avskuren från möjligheten att hjälpa mänskligheten, eller till och med devorna. Som en Nirmanakaya emellertid är det så att människan lämnar endast kvar den grova fysiska kroppen och behåller varje annan ”princip” förutom den kamiska – för han har under livet tillintetgjort den för alltid i sin natur, och denna kan därför aldrig återuppstå i hans post mortem tillstånd. I stället för att gå in i självisk sällhet, väljer han ett liv av självuppoffring, en existens som endast slutar samtidigt som livscykeln, i syfte att hjälpa människorna på ett osynligt men ändå effektivt sätt (se i Tystnadens Röst, tredje fragmentet, ”De Sju Portarna”). Sålunda är inte Nirmanakaya, som man vanligtvis tror, kroppen ”i vilken en Buddha eller en Bodhisattva framträder på jorden”, men sannerligen någon, som antingen är en Chutuktu, eller en Khublighan, en adept eller en yogi under livet, som därefter har blivit en medlem av den osynliga Skara som alltid skyddar och vakar över mänskligheten inom karmiska möjligheter. Trots att en Nirmanakaya ofta misstas för en ”Ande”, en Deva, eller Gud själv, så är den en allestädes vaktande och barmhärtig skyddsängel åt den som är värdig hans hjälp. Oavsett vilka argument som anförs mot denna lära; hur mycket den än förnekas, bara för att den inte varit allmänt känd i Europa, och eftersom den är okänd för orientalisterna, så måste det vara en ”modern myt” – så kommer ingen att kunna säga annat än att denna idé att hjälpa den lidande mänskligheten till priset av sin egen självuppoffring, är en av de mest storslagna och noblaste som någonsin utvecklats ur den mänskliga hjärnan.