Nya ord på S (juli 2006) ur Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky

Saint Martin, Louis Claude de. Född i Frankrike, (Amboise) 1743. En stor mystiker och författare som genomförde sina filosofiska och teosofiska studier i Paris under revolutionen. Han var en hängiven lärjunge till Jacob Boehme och studerade under Martinez Paschalis, och slutligen så grundade han en mystisk och till hälften frimurarloge, ”the Rectified Rite of St. Martin” med sju initiationsgrader. Han var en sann teosof. För tillfället så har några ambitiösa charlataner från Paris förlöjligat honom och utger sig att vara initierade Martinister, och vanärar på så sätt namnet på denna bortgångne Adept.

S´ambhala (sk). En mycket mystisk plats, vars innebörd beror på dess framtida associationer. Även en stad eller by som omnämns i Puranaböckerna, där det profeteras att detta är platsen där Kalki Avataren kommer att framträda. ”Kalki” är Vishnu, Messias på den Vita Hästen hos brahminerna; Maitreya Buddha hos buddhisterna, Sosiosh hos parserna, och Jesus hos de kristna (se Uppenbarelseboken). Alla dessa ”budbärare” kommer att framträda ”innan” världens undergång”, säger den ene; och innan slutet av Kali Yuga, säger den andra. Det är i S´ambhala som den framtida Messias kommer att födas. Vissa orientalister likställer det moderna Muradabad i Rohilkhand (N.W.P.) med S´ambhala, medan ockultisterna förlägger det till Himalaya. Uttalas Shambhala.

Sambhogakaya (sk). En av de tre glorifierade ”Klädnaderna”, eller kropparna, som uppnås av asketerna på ”Vägen”. Några sekter betraktar den som den andra, medan åter andra som den tredje Buddhakshetras, eller buddhaform. Bokstavligen, ”Kompensationskroppen” (se Tystnadens Röst, ordlistan iii). Det finns sju olika Buddhakshetras, såsom Nirmanakaya, Sambhogakaya och Dharmakaya, vilka tillhör Trikaya, den trefaldiga kvalitén.

Samma sambudhha* (pali). Återkallandet i minnet av alla ens tidigare inkarnationer; ett yogafenomen.

Samotrakier* (gr). En beteckning för de fem gudar som dyrkades på ön med samma namn under tiden för mysterierna. Dessa anses identiska med Cabeiri, Dioskuri och Corybantes. Deras namn var mystiskt och betecknade Pluto, Ceres, eller Proserpine, Bacchus och Aesculapius, eller Hermes.

Samskara (sk). Ordagrant från Sam och Kri, att förbättra, förädla, prägla. I hinduisk filosofi används termen för att beteckna de intryck som efterlämnas i tanken på grund av individuella gärningar eller genom yttre förhållanden, och som är i stånd att utvecklas vid varje gynnsamt tillfälle i framtiden – även i en kommande födelse. Samskara betecknar därför anlagsfrön och impulser från tidigare liv som kommer att utvecklas i denna eller i kommande janmas eller reinkarnationer. I Tibet kallas Samskara Doodyed, och är i Kina angiven som eller åtminstone förbunden med handling eller karma. Det är strängt taget en metafysisk term, vilken definieras olika i exoteriska filosofier; t ex i Nepal som illusion, i Tibet som föreställning, och i Ceylon som urskillning. Den sanna betydelsen är den som står här ovan, och är som sådan förbunden med karma och dess verkan. [TG:287]

Samyattaka Nikaya* (pali). Ett buddhistiskt arbete som till största del utgörs av dialoger mellan Buddha och hans lärjungar.

Seans*. En ord som bland teosofer och spiritualister som kommit att beteckna en sittning med ett medium i syfte att uppnå olika fenomen, materialiseringar av ”andar” och andra materialisationer.

Sefer Sefirot (heb). En kabbalistisk avhandling som behandlar den gradvisa evolutionen av Gudomen från negativ vila till aktiv emanation och skapelse. [w.w.w.]

Sefer Yetzirah (heb). ”Skapelsens bok”. Ett mycket gammalt kabbalistiskt arbete som tillskrivits patriarken Abraham. Det illustrerar universums skapelse genom en analogi med det hebreiska alfabetets 22 bokstäver, som fördelas som en triad, en heptad och en dodecad, som korresponderar med de tre moderbokstäverna A, M, S; de sju planeterna och zodiakens tolv tecken. Arbetet är skrivet på mishnah, neo-hebreiska.

Sefira (heb). En emanation av Gudomen; föräldern och syntesen av de tio Sefiroterna när hon placerats på toppen i det Sefirotiska trädet; inom kabbalan är Sefira, eller den ”av Helig Ålder” den gudomliga Intelligensen (det samma som Sofia eller Metis), den första emanationen från det ”Gränslösa” eller Ain-Sof.

Sefiroter* (heb). De tio emanationerna av Gudomen, där den högsta är bildad genom Ain Sof Aur eller det Gränslösa Ljusets koncentration. Varje Sefira producerar en ny Sefira genom emanation. Namnen på de tio Sefiroterna är: 1. Kether–Kronan; 2. Chokmah–Visdomen; 3. Binah–Förståelsen; 4. Chesed–Barmhärtighet; 5. Gebura–Styrkan; 6. Tifareth–Skönheten; 7. Netzach–Seger; 8. Hod–Strålglansen; 9. Jesod–Grundvalen; 10. Malkuth–Kungariket.

Den uppfattning av Gudomen som finns inbäddad i de Tio Sefiroterna är sublim och för kabbalisten är varje Sefira en bild av en grupp upphöjda idéer, titlar och attribut, som namnet vagt representerar. Varje Sefira kallas antingen aktiv eller passiv trots att denna tillskrivning kan leda till felaktigheter. Passiv betyder inte en återgång till negativ existens, och de två orden uttrycker endast relationen mellan de individuella Sefiroterna och inte någon absolut kvalitet. [w.w.w.]

Serapis (eg). En stor solgud som ersatte Osiris i folklig tillbedjan, och till vars vördnad sjöngs de sju vokalerna. Han framställdes ofta i sina gestaltningar som en orm, en ”Visdomsdrake”. Egyptens största gud under kristendomens första århundraden. [TG:296]

Sinnena. Människans tio organ. I det exoteriska Pantheon och i de österländska allegorierna är dessa de tio emanationerna av de tio lägre gudarna, de jordiska Prajapatierna eller ”förfäderna”. De kallas, i motsats till de fem fysiska och de sju superfysiska, de ”elementära sinnena”. Inom ockultismen är de nära besläktade med olika naturkrafterna samt med vår inre organismer, kallade celler inom fysiologin.

Självet*. Det finns två Själv inom människorna – det Högre och det Lägre, det Opersonliga och det Personliga Självet. Den ena är gudomlig, den andra halvt djurisk. En stor åtskillnad bör göras mellan dessa två.

Smaragdtavla, Hermes Som det uttryckts av Eliphas Levi, ”denna Smaragdtavla innehåller hela magin på en enda sida”; men i Indien har man ett enda ord, som korrekt uppfattat, innehåller ”hela magin”. Denna tavla sägs ha blivit funnen av Sarai, Abrahams hustru (!), på Hermes döda kropp; så säger frimurarna och de kristna kabbalisterna. Inom teosofin kallar vi den för en allegori. Kan det inte betyda att Sarai-Swati, hustru till Brahma, eller den hemlig visdomens och lärdomens gudinna, likväl fann mycket av den antika visdomen ligga latent i mänsklighetens döda kropp, och återuppväckte denna visdom?. Detta ledde till återfödelsen av de Ockulta Vetenskaperna som så länge glömts och försummats av hela världen. Själva tavlan är, som trots att den innehåller ”hela magin”, ändå alltför omfattande för att här kunna återges i sin helhet.

Somnabulism*. Bokstavligt ”att gå i sömnen”; att i sömnen röra sig, agera, skriva, läsa och utföra varje funktion precis som i det vakna tillståndet, utan att komma ihåg något när man vaknar. Detta är ett av de stora psyko-fysiologiska fenomenen och det minst förstådda eftersom det är det mest förvirrande och Ockultismen är den enda som har nyckeln.

Spritism*. Samma som ovan med den skillnaden att spiritualisten helt och hållet förkastar reinkarnationstanken, medan spiritisten gör den till sin fundamentala princip. Det finns dock en stor skillnad mellan de senare och de österländska ockultisternas filosofiska läror. Spiritisterna tillhör den franska skolan grundad av Allan Kardec och spiritualisterna från Amerika och England tillhör ”flickorna från Fox” som instiftade sina teorier i Rochester, USA. Teosofen förkastar teorin om ”andar”, men tror på de mediala fenomenen hos både spiritualister och spiritister.

Spiritualism. Inom filosofin ett tillstånd eller villkor för förnuftet, som står i motsatsförhållande till materialism eller en materiell världsuppfattning. Teosofin – en lära som undervisar att allt som existerar är besjälat eller informerat av den Universella Själen, eller Anden, och att inte en atom i vårt universum kan stå utanför denna allomfattande Princip – är ren spiritualism. Angående den trosföreställning som går under detta namn, och som tror på ständig kommunikation mellan de levande och döda, antingen det sker genom ens egna mediala krafter eller genom ett så kallat medium, så är det inte ett dugg bättre än materialisering av andar, och en degradering av de mänskliga och de gudomliga själarna. De som tror på sådan kommunikation kränker de döda och utför konstant helgerån. Det kallades helt rätt för ”Nekromanti” i äldre dagar. Men våra moderna spiritualister blir stötta när de konfronteras med denna enkla sanning.

Sthula Sariram (sk). Inom metafysiken, den grova fysiska kroppen.

Sthulaopadhi (sk). En ”princip” som svarar mot den lägre triaden i människan, det vill säga, kropp, astral form och livet, inom Taraka Raja Yoga-systemet, som bara omnämner tre huvudprinciper i människan. Sthulopadhi korresponderar mot Jagrata eller det vakna medvetna tillståndet.

Substans. Teosofer använder ordet på ett tvåfaldigt sätt, och betecknar substans som förnimbar och oförnimbar; och gör en åtskillnad mellan materiella, psykiska och andliga substanser (se ”Sudda Satwa”), mellan ideal (dvs.de som existerar på högre plan) och verklig substans

Sudda Satwa (sk). En substans som inte är beroende av materians kvalitet; en ljusspridande och (för oss) osynlig substans varav gudarnas och Dhyaniernas kroppar bildats. Filosofiskt sett så är Sudda Satwa ett medvetet tillstånd av andligt Jag-skap snarare än någon essens.