Ordet "Ofiterna" ur Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky

Ofiterna (grek.) Ett gnostiskt Samfund från Egypten. En av de första sekterna inom gnosticismen eller gnosis (visdom, kunskap), kända som ”Ormens Brödraskap”. De florerade tidigt i det andra århundradet och trots att de hade anammat vissa principer av Valentinus så hade de sina egna ockulta riter och symbolik. En levande orm representerade Christos-principen (det vill säga, den gudomliga reinkarnerade Monaden, och inte människan Jesus), förevisades i deras mysterier och dyrkades som en symbol för visdom, Sophia, sinnebilden för det all-goda och all-visa. Gnostikerna var inte en kristen sekt i ordets vanliga bemärkelse eftersom Christos från för-kristen tankevärld och gnosis inte var ”guda-människan” Kristus, utan det gudomliga JAGET, som hade blivit ett med Buddhi. Deras Christos var den ”Evigt Initierade”, Pilgrimen, representerad genom hundratals ofitiska symboler flera tusen år före den så kallade ”kristna” eran. Man kan se detta på Belzonigraven från Egypten såsom en bevingad orm med tre huvud (Atma-Buddhi-Manas), och fyra mänskliga ben symboliserande dess androgyna karaktär; på väggarna ner till Ramses V underjordiska gravar finns den avbildad som en orm med gamvingar – gamen och höken är symboler för solen. ”Himmeln är fullklottrad med oändligt många ormar” skriver Herschel om den egyptiska stjärnkartan. ”Meissi (Messiah?) som betyder det Heliga Ordet, var en god orm”, skriver Bonwick i sitt arbete Egyptian Belief . ”Denna godhetens orm, med dess krönta huvud var placerat på ett kors och utgjorde Egyptens heliga fana”. Judarna lånade den till sin ”bronsorm, som Moses använde”. Det är därför till denne ”Helare” och ”Frälsare” som ofiterna hänvisade till och inte till Jesus eller hans ord. ”Och liksom Moses lyfte upp ormen i öknen så skall Människosonen lyftas upp – samtidigt som betydelsen av deras Ofis blir förklarad”. När Tertullian skulle förklara innebörden av deras Ofis så blandade han ihop de två, medvetet eller ej. Ormen med fyra vingar är guden Chnuphis. Den goda ormen bar livets kors runt sin hals, eller hängande från sin mun. De bevingade ormarna blev sedan judarnas Serafimer (Seraf, Saraf). I det 87:e kapitlet av Ritualen (i Den Egyptiska Dödsboken) transformeras den mänskliga själen till Bata och den allvetande ormen säger: ”Jag är ormen Ba-Ta, som levt länge, Själarnas Själ, utlagd och född dagligen; Jag är själen som nedstiger till jorden”, det vill säga, Jaget.