Ordet "Trikaya" ur Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky

Trikaya (sk). Bokstavligen, de tre kropparna eller formerna. Detta är en mycket svår lära men när den väl är förstådd så förklarar den mysteriet med varje triad eller treenighet och är en sann nyckel till varje trefaldig metafysisk symbol. I dess mest enkla och begripliga form ser vi det i det mänskliga Väsendets uppdelning i ande, själ och kropp, och applicerar man det på universums struktur så består den av en Gudomlig rent andlig Princip, Gudomliga Varelser – dess direkta strålar – och Mänskligheten. Ursprunget till denna lära finns i den förhistoriska Visdomsreligionen, eller den Esoteriska Filosofin. Det storslagna panteistiska idealet där den okända och ovetbara Essensen först transformeras till subjektiv och sedan till objektiv materia är roten till alla dessa triader och trippletter. Sålunda finner vi i den filosofiska nordbuddhismen (1) Adi-Buddha eller Ursprunglig Universell Visdom); (2) Dhyani-Buddhorna (eller Bodhisattvorna); (3) Manushi (de mänskliga) Buddhorna. I den europeiska förståelsen av detta begrepp finner vi samma uppdelning: Gud, Änglar och Mänskligheten, teologiskt symboliserat genom Guda-Människan. Det brahmanska Trimurti och Shivas tredelade kropp inom shivaismen har båda uppfattats på samma sätt och är helt i linje med den Esoteriska undervisningen. Därför är det inte förvånande att man finner föreställningen om den trefaldiga kroppen – eller Nirmanakaya, Sambhogakaya och Dharmakaya klädnaden, vilken är den mest storslagna läran inom den Esoteriska Filosofin – helt accepterad men i en mer eller mindre förvrängd form inom varje religiös sekt, och förklarad på ett helt felaktigt sätt av orientalisterna. I dess allmänna tillämpning så symboliserar den trefaldiga kroppen Buddhas staty, hans lära, och hans stupas; och i den prästerliga uppfattningen så hänvisar den till den buddhistiska trosbekännelsen som benämns Triratna, vilken är formeln som betyder att ”ta sin tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha”. Den populära föreställningen gör Buddha allestädesnärvarande och placerar honom därmed i linje med en antropomorf gud, och sänker honom till en nivå av en stamgud; och resultat blir raka motsatsen till den som råder i Tibet och Kina. Därför verkar de exoteriska doktrinerna lära ut att när Buddha i sin Nirmanakaya kropp (som på jorden hade passerat genom 100 000 kotis transformationer) så var han samtidigt en Lochana (en himmelsk Dhyani-Bodhisattva) i sin Sambhogakaya ”dräkt av absolut fulländning”, och i Dhyana eller i ett tillstånd som måste ha avskärmat honom från världen och alla dess förbindelser; och slutligen så är han förutom att vara en Nirmanakaya och en Sambhogakaya även en Dharmakaya ”av absolut renhet” en Vairochana eller Dhyani Buddha i total Nirvana! (se vidare i Eitels Sanskrit-Chinese Dictionary.) Detta är en motsägelsefull röra, omöjliga att förena, som ges ut av missionärer och vissa orientalister för att vara nordbuddhismens filosofiska dogmer. Om detta inte är en avsiktlig förvirring av en filosofi som vördas av upprätthållarna av en religion som baseras på ofrånkomliga motsägelser och vaktade ”mysterier, då är den en produkt av ignorans. Då Trailokya, Trikaya och Triratna är tre aspekter av ett och samma begrepp, och att dessa måste så att säga bli förenade i ett, så är detta ämne ytterligare förklarat under respektive term. (se även i detta sammanhang termen ”Trisharana”.)