Ordet "Triratna" ur Teosofisk Ordbok av Helena Blavatsky

Triratna eller Ratnatraya (Sk) [Tiratana, Pali] De Tre Juvelerna, som är den tekniska termen för den välkända formulan “Buddha, Dharma och Sangha” (eller Samgha), där de två senare termerna i modern tolkning betyder ”religiös lag” (Dharma) och ”prästerskapet” (Sangha). Inom Esoterisk Filosofi skulle man emellertid betrakta detta som en mycket fri översättning. Orden “Buddha, Dharma och Sangha” borde förklaras som de gjordes under Gautamas, Herren Buddhas dagar, nämligen ”Bodhi, Dharma och Sangha” och uppfattas i betydelsen: ”Visdomen, dess lagar och prästerskapet”, den senare termen i betydelsen av andliga representanter eller adepter. När Buddha på jorden blev betraktad som personifierad ”Bodhi”, en sann avatar av Adi-Buddha, så kom Dharma gradvis att betraktas som hans egen särskilda lag, och Sangha som hans eget särskilda prästerskap. Inte desto mindre är det den senares världsliga undervisning (nu den moderna) som har uppvisat en större grad av ursprunglig intuition än de nu rådande uttolkarna av Dharma, de buddhistiska prästerna. Folket ser i Triratna de tre statyerna Amitabha, Avalokitesvara och Maitreya Buddha, det vill säga, “det Gränslösa Ljuset eller Universell Visdom, en opersonlig princip vilket är den korrekta betydelsen av Adi-Buddha; i Avalokiteshvara ser de”Bodhisattvornas Högste Herre”; och i Maitreya Buddha symbolen för den jordiska och mänskliga Buddhan, ”Manushi Buddha”. Även om de icke-initierade kallar dessa tre statyer för Buddhorna av det Förflutna, det Närvarande, och det Framtida”, så skulle likväl varje anhängare av sann filosofisk buddhism – av Eitel benämnd “ateistisk”‘ förklara termen Triratna korrekt. En filosof inom Yogacharyaskolan skulle säga – så gott han nu kan – ”att Dharma inte är en person utan ett obegränsat väsende utan härstamning, som i sig själv sammanfattar universums andliga och materiella principer, då däremot Buddha [eller snarare Bodhi] fortskrider genom sin emanation från Dharma, som den kreativa energi i vilket samverkan med Dharma alstrar den tredje faktorn i treenigheten, nämligen ‘Samgha’, som är totalsumman av allt verkligt liv”. Sålunda varken är eller kan Samgha vara det som det uppfattas vara i våra dagar, nämligen själva ”prästerskapet”; ty det senare är inte totalsumman av allt verkligt liv, utan bara av det religiösa livet. Den verkliga ursprungliga innebörden av ordet Samgha eller “Sangha” bör bara tillämpas på Arhaterna eller Bhikshus, eller de ”initierade”, det vill säga, de verkliga representanterna av Dharma – den gudomliga lagen och visdomen, som kom till dem som ett reflekterat ljus från det enda “gränslösa ljuset”. Sådan är den filosofiska betydelsen. Dock är det långt ifrån tillfredsställande för de lärda ibland de västerländska raserna och verkar enbart irritera dem; ty E. J. Eitel från Hongkong yttrar sig vad beträffar texten ovan: ”Således härstammar Triratnas dogmer från trons tre ursprungliga huvudpunkter och kulminerar samtidigt i föreställningen om tre personer, en treenighet i förening, som har urartat till en metafysisk evolutionsteori med tre abstrakta principer!”. Och om en av Europas kunnigaste forskare vill offra varje filosofiskt ideal åt grov antropomorfism, vad kan då buddhismen med dess subtila metafysik förväntas bli i händerna på okunniga missionärer?