Alla har utom tvivel tagit Nyårslöften, och allt har utan tvivel misslyckats i att hålla dem. Det måste finnas en orsak till våra misslyckanden, liksom även för det faktum att det kommer en särskild årstid då vi har benägenheten att ta löften. Dessa orsaker ligger djupt dolda i vårt eget väsen. Omedvetet för oss själva, så har vi kanske en naturlig förnimmelse av en ockult lag i vår efterlevnad av just denna speciella högtid på året. De forntida firade och förstod vad som av dem kallades för ”Solens födelse”, eller solens återvändande från sin nordliga kurs, som började den 21 december. De visste att alla naturens ockulta krafter har en stigande och ökande tendens vid Solens Återvändande. När Solens strålar börjar att bli varmare och starkare, blir alla andra krafter bakom själva solen och bakom oss själva starkare inom oss. I den uppstigande vågen av andligt och psykiskt förnyande, har allt som vi önskar att göra en större verkan än vid någon annan tid på året.

Orsaken till våra misslyckanden är att vi inte förstår vår natur. Följaktligen är vi inte i stånd att använda kraften och inflytandet som finns inom oss, fysiskt sett, och vi har svårigheter att sträva emot att genomföra varje slags löften. Vårt första misstag är att ta negativa löften. Vi säga, jag vill inte dricka; jag vill inte ljuga; Jag vill inte göra det där; Jag vill inte göra det där. Då däremot det rätta löftet att avge är – Jag vill göra det där, motsatsen till vad vi nu gör. I detta fall, gör vi ett direkt påstående av att vilja, emedan den andra formen av löfte sätter oss i en negativ ställning. Kanske har vi tänkt när det gäller andra och oss själva, att på grund av att vi inte gör en del saker som kan ifrågasättas, så är vi ”goda”. Tvärtom, då är vi helt enkelt inte dåliga – återigen en negativ ställning. Sann godhet är en positiv inställning.

För att påverka våra löften måste vi påkalla människans vilja, för denna vilja är överhuvudtaget inte tillbakahållen av något hinder. Med vilja menas emellertid inte vad som vanligen kallas vilja. Vi är benägna att tro att en person som är väldigt bestämd i att nå sitt mål har ”en stark vilja”, och är en mycket positiv karaktär; men en sådan person uppvisar bara en sorts vilja. Han har mycket, mycket starkt begär, snarare än Viljan själv, och viljan utför dem.

Det finns många företeelser hos själva viljan, en del faser är helt oigenkännliga. Själva viljan att leva är en ganska okänd aspekt av Viljan. Om viljan att leva inte fanns, skulle vi inte leva. Det är inte kroppen som håller oss kvar här utan begäret att leva. Bakom Viljan står Begäret. Varje del av människans kroppsliga organ och processor har för länge sedan blivit utvecklade genom medveten ansträngning. Även matsmältnings- och upptagningsprocessen, hjärtslagen, de olika beskaffenheterna och funktionerna hos alla organen har blivit medvetet utvecklade. Nu har vi kroppar som kommer att fortsätta automatiskt, medan vi använder vårt medvetande, våra varseblivningar och vår uppmärksamhet i andra riktningar. Vår vilja verkar sålunda i varje del av vårt fysiska liv fastän vi inte är i stånd att varsebli och förstå den. Det finns också en mental fas hos viljan som kan bli utbildad genom övning; den fasta uppmärksamheten eller koncentrationen i särskilda riktningar, som är i stånd att påverka de önskade resultaten.

Men den verkliga och sanna Viljan är känd som den andliga Viljan, som är snabb som ljuset och kapar alla hinder likt ett skarpt svärd. Det är den Vilja som utgår från den högsta andliga delen av vår natur, och som orsakar människan till att vara en utveckling inifrån utåt, genom alla substansformer som har varit, och som fortsätter att utveckla instrument i detta materietillstånd. Alla krafter som existerar eller kan existera är latenta, hur dåligt det än är uttryckt i den andliga naturen. Vi tar ifrån den till en viss grad, men i en liten grad därför att de flesta av oss har våra idéer fixerade på den fysiska tillvaron, och har kommit till den slutsatsen att livet inte innebär någonting annat än en fysisk tillvaro.

Vi var en gång medvetna om vår andliga natur, men allteftersom vi nedsteg genom materieplanen till detta plan, växte vårt intellekt på bekostnad av den andliga varseblivningen. Med vårt intellekt resonerar vi alltid från premisser till slutsatser, då däremot den andliga naturen har förmågan att få direkt kunskap om beskaffenheten av vadhelst den betraktar. Så vår intellektuella vinst var på den andliga insiktens bekostnad och det är lönlöst för teologin, vetenskapen och psykologin att utgå från personliga och fysiska förnimmelser i syfte att få en förståelse av vad människan verkligen är: deras psykologiska orsaker är endast reflektioner av fysiska idéer. Om vi vill förstå vår egen natur, måste vi börja ifrån naturens högsta punkt – genom att anta att Det är, och genom att hålla fast vid styrkan av det antagandet. Vi börjar uppleva ljuset på grund av själva bekräftelsen av den andliga naturen.

Som det nu ligger till, använder vi alltid vår vilja i linje med våra begär och sympatier och antipatier, och vi inbillar oss  att dessa är en riktig grundval för tanke och handling. Vad som är mest riktigt för oss är en riktig grundval för tänkande. Vi måste driva ut den falska idén om att vi är svaga, syndfulla varelser, med våra föräldrars alla fel och deras föräldrar före dem, därför vi är födda på det viset. Vi måste driva ut den mentala avgudabilden vad gäller en yttre skapare. Vi behöver förstå livets mening, se att vi är produkten av många av våra egna tidigare liv, och att erkänna en evolution under en lag – en lag både sann och barmhärtig – som är verksam överallt. Det är på grund av att denna lag verkar i ett kretslopp av intryck som vi har en tendens att varje år ge Nyårslöften. Vi skulle kunna genom en förståelse och användande av denna återkommande lag sätta dessa löften i verksamhet.

Ofta ges emellertid löften på grund av att det är ”rätt” att ge dem – utan någon verklig förväntan att hålla dem. Vi kommer ihåg dem ett  par dagar – de hämmar oss för ett litet tag – och sedan gör sig gradvis de gamla begären gällande och vi finner oss själva i det gamla språket. Löften kommer aldrig att göra oss något gott om vi inte understödjer dem. Ett begär är inte ett tillstånd. Själva begäret kommer inte att leda oss någonvart .Vi måste behålla begäret, vi måste hålla oss till löftet; vi måste utöva vår vilja och hela tiden hålla fast vid viljans avsikt. Vi kan inte bli av med ondskan inom oss genom att tänka på den, inte heller kan vi bli av med någonting obehagligt genom att tänka på det. Ju intensivare vi inte tänker på de onda tingen inom oss, desto bättre; tänk på motsatsen och det onda kommer inte att ha en chans att återvända. Först och främst är vi bundna genom tanken. Begäret existerar först och främst i tanken. Sedan kommer handlingen. Vi måste ha en bestämd grund  för vårt tänkande om vi över huvud taget skall kunna uttrycka oss som vi borde såsom andliga väsen.

Varför har vi alla våra favoritteorier om livet, våra favoritreligioner eller filosofier? Därför att de överensstämmer med våra egna begär; inte därför att de överensstämmer med sanningen eller att de tillhandahåller en förklaring av alla de mysterier som vi ser runt omkring oss. Det är på grund av detta som vi inte, efter så många år av vad vi kallar civilisation, har blivit ett dugg visare och fortsätter i samma gamla trampkvarn av liv och död, sorg, lidande och smärta. Ändå är vi inte tvungna till det, med undantag av att vi binder oss själva genom våra egna tankar och handlingar.

Det finns en chans för oss om vi förstår vår egen natur. Låt oss då besluta en stor sak: besluta att veta, besluta  att tänka rätt och handla rätt; besluta att förvärva något av den kunskap som alltid har existerat – kunskapen om människan såsom ett andligt väsen igenom alla hennes växlingar i materiens rike. Allteftersom vi mer och mer börjar lita på det inre Jaget, börjar vi ge uttryck för och använda den kraft som vi redan har – och det är bra mycket mer än vad vi kan föreställa oss. Vi måste hjälpa oss själva genom att ta emot de förslag som redan finns i den teosofiska undervisningen – vilka är Mästarnas förslag. Och då allteftersom den bärande kraften hos viljan hålls i linje med vad vi önskar att göra, kommer det mer direkt hjälp från de Äldre Bröder, som vid varje timme under dagen ”är villiga och ivriga att möta de som är klarsynta tillräckligt att inse sitt verkliga öde, och tillräckligt ädelhjärtade för att arbeta åt ’den stora föräldralösa mänskligheten’”. 

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher, sid 310-314.”New Years Resolutions”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1945.