Teosofi och Teosofiska Samfundet
Utdrag ur 1892 års:

NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI

INNEHÅLLANDE UPPLYSNINGAR OCH FÖRKLARINGAR OM MÄRKVÄRDIGA
NAMN, FÖREMÅL OCH BEGREPP

Sextonde bandet Teniers - Üxkull

Stockholm  Expeditionen af Nordisk familjebok

Stockholm, Gernandts boktryckeri-aktiebolag, 1892

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

_______________________________________________

Teosofi (af Grek. theós, gud, och sofia, vishet), den åsigt, enligt hvilken det gudomliga är gifvet uteslutande för en intuitiv åskådning, i olikhet med mysticismen (se d. o.), som fattar det i känslans form. Under sen-antiken, företrädesvis dess alexandrinska period, var teosofien en vanlig företeelse, och den kan i viss mån sägas karakterisera hela denna period. Äfven medeltiden erbjuder flere, kulturhistoriskt vigtiga exempel på teosofisk verldsåskådning eller åtminstone på dermed beslägtade sådana. Bland teosofer under den nyare tiden märkas Böhme och i synnerhet Schelling (under vissa perioder af hans utveckling). I Schellings lära om en ”intellektuel åskådning” såsom organ för menniskans uppfattning af det absoluta ligger ett teosofiskt åskådningssätt, som sedermera vidare utfördes både af honom sjelf och af hans efterföljare (Oetinger). Inom den nyaste filosofien förekommer teosofien jämförelsevis sällan. Den har betydelse såsom ett omedelbart uttryck för menniskoandens oförmåga att i begreppsform fatta det oändliga, på samma gång den likväl känner behofvet att till detta träda i ett omedelbart förhållande. På vetenskaplig giltighet gör teosofien näppeligen sjelf anspråk. – Teosof, anhängare af en teosofisk verldsåsigt; en; som söker Gud i ett omedelbart skådande; en religiöst svärmisk menniska.

Teosofiska samfundet, Eng. The theosophical society, anser sin lära, hvilken det benämner teosofi (”visdomsreligion”), vara hufvud-summan af från Österlandet härstammande filosofi, vetenskap och sedelära, hvilkas teorier utarbetats af ett brödraskap af  ”vise” och ”initierade”. Deras läror anser samfundet hafva från urminnes tid öfverlemnats från generation till generation och vaktats af lärjungar, hvilka egnat hela sitt lif åt utvecklingen af sina psykiska och andliga förmögenheter. Anledningen hvarför dessa läror undanhållits den oinvigde och omogne säges vara den, att kännedomen om dessa läror medför en stor makt, som kan missbrukas. De omfatta vetenskapen om naturens högre, ädlare krafter, deras frändskap och öfverensstämmelse sins emellan samt kunskapen om deras användning för mensklighetens nytta eller skada. En af samfundets uppgifter blef derför att återupplifva sanskrit och annan urgammal literatur, i hvilken en del af dessa höga sanningar blifvit bevarad.

Samfundets tre hufvuduppgifter äro: 1) att bilda en kärna af universelt broderskap, utan anseende till ras, tro, kön, kast eller färg samt verka för spridandet af kärlekens och broderlighetens anda på jorden; 2) att främja studiet af arisk och annan österländsk literatur, vetenskap och religion; 3) att utforska ännu okända naturlagar samt menniskans dolda, andliga krafter. Samfundet är således icke bundet vid någon viss tro eller kyrkolära. Men det fordrar af sina medlemmar, att de iakttaga samma fördragsamhet med andras åsigter, som de kräfva för sina egna, samt ovilkorlig anslutning till den första af dess hufvuduppgifter, hvaremot de två öfriga få bero på hvars och ens fria val.

Samfundet stiftades i New York d. 17 Nov. 1875 af en qvinna, hvars person och verksamhet varit föremål förde mest divergerande omdömen, fru Helena PetrovnaBlavatsky (f. i Ryssland 1831, d. i London 1891), i förening med Henry Steele Olcoott, f. d. öfverste i Förenta staternas tjenst. År 1877 fullbordade fru B. derstädes sitt för de moderne teosoferna märkliga arbete: ”Isis unveiled”. Någon större tillslutning vann likväl samfundet icke då i Amerika, hvarför de båda stiftarna i början af 1879 flyttade till Indien. Der sköt rörelsen genast stark fart. Den l Okt. så utkom i Bombay första numret af samfundets officiella organ ”The theosophist”, redigeradt af fru B. Man började bilda grenar (”branches”) eller loger  (”lodges”), hvilka hvar för sig skulle tjena såsomen stödje- eller medelpunkt för teosofiskt arbete. En gren hade redan 1878 bildats i London, och 1880 bildades tio uti Indien och en på Korfu. År 1883 utkom i London ”Esoteric buddhism” af  A. P. Sinnett (”De invigdes lära”,1887). Denna bok blef närmaste orsaken till den vesterländska teosofiska rörelsen, en rörelse, som, sedan fru B. i Maj 1887 flyttat till London, under hennes ledning antog stora dimensioner. I Sept. s. å. började hon utgifva månads skriften ”Lucifer”; året derpå afslutade hon de två första delarna af sitt för Teosofiska samfundet epokgörande arbete ”The secret doctrine”, och 1889 utgaf hon ett mindre arbete, som är öfvers. till svenska under titeln ”Nyckel till teosofien” (1890). Genom W. Q. Judge spreds rörelsen kraftigt inom Förenta staterna. 

Teosofiska samfundets högqvarter är i Adyar, en förstad till Madras. Der eger det 109 har jord med vidsträckta byggnader för bibliotek, tryckeri, högtidssal och bostäder. Der residerar dess för lifstiden utsedde president och högste styresman (öfverste H. S. Olcott, hvilken 1891 besökte Sverige). Samfundets medlemmar äro antingen fristående (”unattached”) eller hafva slutit sig samman till en gren eller loge. Om minst sju grenar finnas i ett land, hafva de rätt att tillsammans bilda en ”sektion” under en generalsekreterare. Samfundets högsta myndighet utöfvas af en öfverstyrelse (”general council”), bestående af samfundets president och vice president samt alla sektionernas generalsekreterare. Det i ständig tillväxt varande samfundet består (Maj 1891) af 235 grenar (23 i Europa, 56 i Amerika, 153 i Asien och 3 i Australien), fördelade på 5 sektioner. Den svenska grenen konstituerade sig i Stockholm d. 10 Febr. 1889, eger nu 155 medlemmar, har till trycket befordrat ett antal broschyrer angående den moderna teosofien och utgifver sedan 1891 ”Teosofisk tidskrift”. A. z.
 

_____________________________________________________________________

länk till
Tidskriftslista
TEOSOFISKA RÖRELSENS tema-tidskrifter (nr  1-71) ordnade i ämnes- och bokstavsordning.
_____________________________________________________________________